Aiki taiso - uppvärmning

I aikidons uppvärmningsprogram ingår många rörelser som inte är främmande för en svensk idrottsutövare. Man ska mjuka upp sina leder, sätta fart på blodcirkulationen och komma upp i varv. Det kan gott göras med alldeles normal västerländsk gymnastik.
     Den traditionella aikidon ser inte bara uppvärmningen, aiki taiso, som ett sätt att komma igång, utan också som en sorts personlig diagnos - man går igenom kroppens extremiteter, leder och muskler för att känna efter hur de mår och därmed kunna vårda dem, behandla dem riktigt i träningen. Det ligger en viktig nyans häri - uppvärmningen bör med denna inställning aldrig vara plågsam eller särskilt påfrestande, då finns en risk att man blir okänslig för sin egen dagskonstitution och tillfogar sig själv skador. Hellre bör man eftersträva såväl ett tempo som rörelser i bästa harmoni med vad kroppen önskar. Uppvärmningen ska vara avstressad och trivsam, inte någon klappjakt på större prestationsförmåga. Det kommer ändå, i sinom tid.
     Vissa delar av kroppen utsätts under träningen för lite större påfrestningar och bör därför få en särskilt omsorgsfull behandling i uppvärmningen. Det gäller framför allt handlederna. Handledsteknikerna nikyo, sankyo och kotegaeshi bör man värma upp för innan man börjar träna dem på varandra. Det gör man helt enkelt genom att utsätta sig själv för dem, i mjuk och kontrollerad form.
     Uppvärmningen för nikyo, nikyo undo, görs så att man håller upp ena handen framför sig och vänder den upp och ner. Andra handen griper ovanifrån om handkanten och drar inåt. Då spänner det i handleden på samma sätt som när man utsätts för tekniken nikyo. Det är viktigt att hålla ner armbågarna.
     Vid uppvärmningen sankyo undo griper man på ungefär samma sätt om handkanten men trycker utåt så att armen sträcks och fingrarna pekar nedåt.
     Kotegaeshi undo brukar vara krångligast att klara av på sig själv. Man vänder handen så att handkanten riktas mot kroppen och fingrarna pekar uppåt. Sedan griper man med andra handen så att tummen trycker mot handryggen ungefär mellan lill- och ringfinger och de övriga fingrarna griper om tummens bas. Därefter drar man nedåt.
     Även falltekniken kräver en särbehandling, liksom knägåendet, suwariwaza. Det når vi några sidor längre fram i boken.
     Allmänt törs man ändå hävda att aikidon hanterar kroppen ganska milt, så man kan till och med använda sig av en lite försiktigare träning av aikidotekniker som uppvärmning. Men i aikido är det inte alls kroppen som har huvudrollen. Därför är det minst lika viktigt att även värma upp den mentala kapaciteten, känsla och anda. Det görs med olika former av koncentrations- och andningsövningar, som verkar minst sagt underliga för den utomstående.
     En av de traditionella och samtidigt mest märkliga är funakogi undo eller torifune, roddövningen. Den är en kombination av kropps-, andnings- och kototamaövning. Man ställer sig i en ganska djup position med vänster fot ett stort steg framför den högra. Sedan skjuter man fram båda händerna och rycker tillbaka och knyter dem - ungefär som när man ror en båt. Under dessa armrörelser utstöter man bestämda kiai.
     I första omgången är dessa kiai EI SA, där första stavelsen kommer när händerna skjuts fram och den andra när de dras tillbaka och knyts. När man gjort detta några gånger växlar man fötter och fortsätter med höger fot fram.
     Sedan stannar man upp, ställer sig med fötterna bredvid varandra och blundar, trycker ihop handflatorna och lyfter dem ovanför huvudet med en djup inandning, drar sakta ner dem igen tills de når tanden, där de griper om varandra. Man fortsätter en djup magandning, samtidigt som händerna i sitt fasta grepp om varandra gungar framför tanden.
     Detta upprepas med nästa kiai, EI EI, som görs i hastigare tempo, och sedan EI HO i långsammare takt.
     Torifune är ett sätt att pumpa igång ki och väcka centrum, en reningsceremoni som ska rikta in träningen på de väsentliga principerna i aikido.
     Det finns flera specifika övningar i aikido, som ska stimulera andning, ki och centrum, men de flesta är helt enkelt grundläggande aikidorörelser som utförs utan partner. På så vis tränar man till exempel kokyuho, att kasta med sin magandning, och den oböjliga armen i shomen uchi. Även olika typer av attacktekniker, såsom hugg, slag och sparkar, kan ingå i uppvärmningen.
     Ett annat utpräglat österländskt inslag i aikidons uppvärmning är olika former av massage, som kallas do-in och shiatsu. Sådant kan också se lustigt ut för den oinvigde. Så brukar man till exempel massera sin egen kropp genom att klappa på den med lös och ledig knytnäve eller med handflatorna, från huvudet ner till fötterna. Det är faktiskt en mycket effektiv form av uppvärmning, som mjukar upp musklerna och stimulerar blodcirkulationen.
     Detta är hämtat ur do-in, ett gammalt österländskt system för självmassage. Shiatsu, å andra sidan, är massage som utförs av partnern. Det brukar man ägna sig åt vid träningens slut, för att mjuka upp och läka kroppen efter ett träningspass påfrestningar.

Ki-övningar

Mer information om ki och övningar för att stimulera livskraften finns på min engelska hemsida:
Ki - livsenergin.

Bok om ki

Jag har skrivit en bok om ki,livskraften, och hur man tränar den. Information om boken finns här:
Qi - öva upp livskraften.

Om du har åsikter eller frågor om mina texter om aikido, använd formuläret som du kommer till om du klickar på:

TYCK TILL