Stretch och styrka

Efter alla dessa boksidor om aikido är det uppenbart för läsaren hur lite det hela har med muskler att göra. Inte heller är en särskilt upptränad vighet av nöden. Aikido baserar sig på det alldeles naturliga, så man behöver aldrig ta i så man spricker eller sträcka sina extremiteter i några exceptionella poser. Aikido blir alltmer som att bara vandra omkring.

     I andra budoarter är det av nödvändighet annorlunda, framför allt med vigheten. I karate ska man kunna sparka lika högt som balettdansörer och tränar därför nästan lika intensivt upp sin vighet. I judo behöver man ordentlig arm- och benstyrka för att besegra sin motståndare i tävlingar. I aikido behöver man egentligen inte mer av smidighet och styrka än man automatiskt får av att träna aikidoteknikerna.

     Ändå finns det några svaga fält i träningen, som man gärna kan kompensera för. Lederna får vara med om en del i träningen, så de bör hållas i god kondition såväl vad gäller smidighet som styrka. För handleder görs det bäst med uppvärm­nings­övningarna nikyo, sankyo och kotegaeshi, som beskrivits tidigare. För knän och fotleder sker det bäst genom suwariwaza, knägående träning, som därför gärna bör ingå i uppvärmningen. Den beskrivs längre fram i boken. Armar och rygg får god träning av fallövningarna mae och ushiro ukemi. De kan också göras i suwariwaza, vilket är en utmärkt uppvärmningsövning.

     Styrkan som behövs i armar, handleder och knän övas också bäst enligt ovan. Därutöver kan det vara värdefullt att utföra övningar som stärker magmuskler och ryggmuskler, de får inte alltid samma genomkörare som andra delar av kroppen under ett normalt aikidopass.

     För armarna och händerna byggs muskulaturen förvånande effektivt dels av greppattackerna i aikidoträningen, dels av att hantera bokken och jo, träsvärdet och staven. Man bör med vapen­redskapen tänka på att ta det lugnt i början av träningen och inte hugga med full kraft, så slipper man infernalisk träningsvärk och förslitning. Somliga tränar svärdshugget med ett särskilt stort och tungt träsvärd, som brukar kallas suburi bokken, vilket är alltför påfrestande för den som inte har lång träning bakom sig. Träningssvärdet av stål, iaito, eller en riktig katana är också betydligt tyngre att hantera än en vanlig bokken.

     Tänk alltid på att träna behagfullt. Självspäkning har visserligen ett visst värde för självdisciplinen och tåligheten, men ett för hårt piskande av den egna kroppen leder obönhörligen till skador. Behagfull träning betyder inte nödvändigtvis mjukhet och oavbruten försiktighet. När kapaciteten ökar vill man ta i ordentligt och tål en hel del mer än när man började. Det är rätt och riktigt. Man får bara se till att skruva upp tempot och kraven i harmoni med den egna förmågans utveckling - att försöka hetsa sin kropp framåt är inte en hälsosam väg.

     Utvecklingen följer inte heller strikt träningsmängden. Tiden som går spelar roll, hur blygsamt man än utnyttjar den, och framför allt är det den personliga inställningen som avgör. Den som tränar med god inställning och koncentration kommer att utvecklas fortare och längre än han själv trodde var möjligt. Så visa tålamod och inse att aikido tar en livstid att lära sig!

     Vad som definitivt kan underlätta aikidon är att ta sig tid att genomföra stretching efter ett träningspass. Då slipper man en hel del smärtsam träningsvärk och hjälper sina muskler att bevara sin smidighet även efter ganska hårdhänta övningar.

     Ryggen ska ju mestadels hållas rak i aikido, och den stadiga hållningen gör lätt att man sjunker ihop något i ryggraden - man blir så att säga bastant i kroppen. Därför kan det vara gott att röra lite extra på ryggrad och kotor då och då. Armarnas muskler vill gärna dra ihop sig, till exempel efter huggträning med svärd. De kan behövas sträckas ut. Benens muskulatur har samma behov, eftersom man ofta i aikido rör sig i korta, hastiga rörelser. Det gäller i högsta grad vadmusklerna, då de får arbeta intensivt i aikidons förflyttningar.

     Bästa sättet att sköta om sin kropp och motverka påfrestningar är genom att, som med aiki taiso, känna efter själv. Bara att lägga sig på mattan efter träningspasset och röra sig lite hit och dit, rulla, tänja och sträcka på sig, som katter gör när de sköter om sin kropp, är den säkraste vägen till god kroppsvård. Man märker då själv vad man behöver och hur man bäst ger sig själv just det.