AIKIDODen fredliga kampkonsten
Böcker:
Klicka på omslagsbilden för mer information om boken.
Aikido, den fredliga kampkonsten.
Tao te ching, taoismens källa, översatt och förklarad.
Qi, öva upp livskraften enligt österländsk metod.
Fem ringars bok, den berömde samurajen Miyamoto Musashi förklarar sin kampkonst.
Books in English:
Aikido Principles, författarens egen översättning av Aikido - den fredliga kampkonsten.
Aikibatto, övningar med svärd och stav för aikidoutövare.
Attacks in Aikido, genomgång och förklaringar av alla attacktekniker i aikido.
Qi - Increase Your Life Energy, författarens översättning av Qi - öva upp livskraften.
Life Energy Encyclopedia, livskraftsbegrepp från alla kulturer och tider, deras likheter och skillnader.
Tao Te Ching - The Taoism of Lao Tzu Explained, en ny tolkning på engelska av den gamla kinesiska klassikern, med utförliga förklaringar av varje vers.
|
Suwariwaza - sittande träning
![]() Man inleder tekniken sittande i seiza och i stället för att resa sig fortsätter man sina rörelser gående på knä. Egentligen går man inte bara på knä, utan växelvis fot och knä på ett speciellt sätt som heter shikko. Från sittandet i seiza lyfter och vinklar man sina fötter så att man vilar på tålederna i stället för fötternas ovansidor. Sedan reser man baken från vaderna, vrider kroppen en smula åt vänster, lyfter högerbenet och ställer sig med högra foten framför sig, så att benet beskriver som mest en rät vinkel mellan lår och vad. Högerknät ska peka rakt framåt, och vänsterbenet snurrar på knät tills vänsterfoten hamnar strax bakom kroppens högra sida. Nu tar man ett steg genom att pressa högra knät framåt och nedåt, och följa efter med kroppen. Så snart knät tagit i golvet svänger man kroppen åt höger och lyfter vänsterbenet till samma position som högerbenet nyss hade - med foten i golvet och knät pekande rakt framåt. Promenaden fortsätter med detta växlande mellan höger och vänster, som inte är så svårt om man kommer ihåg två saker: att vrida kroppen för varje steg, och att inte lyfta det bakre knät förrän det främre landat på golvet. Man brukar också låta sina armar pendla på samma sätt, så att höger arm följer höger ben och vice versa, för balansens skull och för att smidigt kunna inleda en aikidoteknik. Om man vill snurra runt, kan man låta det bakre knät gå i en båge och ställa sig vid det främre, och sedan fortsätta bågen med det främre knät, som samtidigt lyfts. Man snurrar på det bakre knät och ställer ner det främre knäts fot när man kommit ett varv runt. Här är det förstås ännu viktigare att kunna vrida kroppen i rörelsen. Ett annat sätt är att inte dra sig fram genom att trycka knät rakt framåt, som i ett normalt steg, utan låta det snedda av åt den motsatta sidan. Högerknät drar sig då åt vänster och kroppen fortsätter vridningen åt samma håll, så snart högerknät tagit i golvet. Man lyfter vänsterknät och ställer ner foten när man kommit varvet runt. Bakåt kan man gå på två sätt. Antingen som steg framåt men med knät vinklat så kraftigt utåt att man för varje steg förflyttas snett bakåt, eller genom att dra ett ben i taget rakt bakåt och häva sig upp med det knä som då hamnar främst. Vid båda dessa förflyttningar bör man ta rätt stora kliv. Man känner sig förstås lite klumpig när man börjar lära sig att gå på knä, men snart märker man att det är en minimal skillnad mellan aikidoteknikerna i suwariwaza och i stående, som heter tachiwaza. Eftersom både försvarare och angripare går på knä är det fullt jämförbart med att båda står upp. Förutom att träning i suwariwaza ger ökad smidighet och rörlighet och nyttig styrka i benen, är det en ypperlig balansövning. Aikidons grundläggande princip för hur man blir stadig och svår att putta omkull, är att man hela tiden tänker sig redan fallen. Också när man står upp ska känslan vara som i suwariwaza, att man sitter på golvet. Även om vi människor lärt oss att bli ganska snitsiga på våra två ben, är vi alltjämt betydligt stadigare när vi sitter ner - då är det egentligen bara när vi själva angriper, som det går att fälla oss. Suwariwaza är därför en viktig del av träningen. Om man försummar den löper man risk att aldrig få riktigt god stadga och balans i tachiwaza heller. Fordom var det vanligt i japansk undervisning att aikidons nybörjare en lång tid bara fick träna suwariwaza, för att få just denna grund - ungefär som när vi säger att man måste lära sig sitta innan man kan stå.
Ikkyo i suwariwazaMer information om grundtekniken ikkyo i suwariwaza, med videofilmer, finns på min engelska hemsida:
|
Stefan Stenudd
har tränat aikido sedan 1972 och är 6 dan Aikikai shihan, ledamot i svensk aikidos graderingskommitté, vice ordförande i Internationella Aikidofederationen och ordförande i Svenska Budo & Kampsportsförbundet. Han är också författare, journalist och idéhistoriker.
Romaner av Stefan Stenudd
Klicka på omslagsbilden för mer information om boken.
Tao Erikssons sexliv, en ynglings snåriga väg genom erotiken.
Tröst, en man i koma upptäcker livet.
Zenit och Nadir, ungdomsbok om en sagovärld av både ljus och mörker.
Ikaros över Brandbergen, ett veckoslut i förorten då allt händer.
Den siste, drama mellan hav och is i fjärran stenålder.
Alltings slut, en resa genom kosmos i jakt på en meningsfull värld.
Mord, tankar och anekdoter om livet och döden.
Om Om, ungdomsbok om gossen som kan göra allt han vill.
|