Omote, ura

- framför, bakom

Tidigare i boken har talats en del om irimi och tenkan, som betyder ungefär inåt och utåt. Samma uppdelning görs med en stor del av aikidons tekniker, fast då används orden omote och ura. Tydligast kan de beskrivas som framför och bakom. En teknik kan utföras på två huvudsakliga sätt, där det ena innebär att man rör sig framför partnern och det andra bakom.

     Det har att göra med var man hamnar efter sin första undanglidande rörelse, taisabaki. Om till exempel partnern attackerar med ett rakt slag med högerhanden och försvararen har klivit inpå hans vänstra sida, då hamnar han närmare partnerns framsida och det blir naturligt att göra en teknik i omote. Om man i stället gjort sin taisabaki på partnern högra sida står man nästan vänd mot hans rygg, hans baksida, och väljer därför att utföra tekniken i ura.

     Man kan säga att teknikerna i omote alltid strävar mot partnerns framsida och i ura mot dennes baksida. En del väljer också omote eller ura efter hur partnern agerar. Om han direkt efter sin attack tenderar att retirera är omote lämpligast, om han trycker på framåt med stor kraft brukar ura fungera bättre.

     När jag själv började träna aikido hände det flera gånger att jag ovetandes gjorde teknikernas ura-form i stället för omote, trots att jag inte lärt mig dem. Det hängde nog samman med att jag fått klart för mig att aikidon skulle vara mjuk och följsam och det föll sig då naturligare att söka sig bakom partnern. Ura kändes helt enkelt mjukare och följsammare än omote.

     Naturligtvis ska man med tiden kunna utföra omote väl så mjukt som ura, men det är klart att partnerns framsida är en smula mer alarmerande än baksidan, och det är lätt hänt att omote innehåller ett mått av motangrepp, av utmaning, som ura saknar. Omote är lätt att förstå - man knallar rakt in och bryter ner partnern med en finurlig teknik. I ura försvinner man bakom honom och får sedan omkull honom med en snurrande förflyttning, ofta en båge som liknar ett flygplans loop eller en korkskruvs rörelse.

     Ändå måste med tiden de två varianterna närma sig varandra, så att skillnaderna slätas ut och ingen av dem känns mer ansträngd. Valet av omote eller ura blir då bara ett resultat av hur man efter sin taisabaki råkar stå i förhållande till partnern. När sedan aikidoteknikernas många variationer blir hemtama, då blir det där med omote och ura alltmer abstrakt.

     Dock är det av stor nytta att koncentrera sig på dem i början, just så att man naturligt hittar tekniker hur man än hamnar gentemot sin partner, och för att man ska känna den dynamik som ligger dold innanför partnerns angrepp och dess kraftriktning. Man kan faktiskt leda sin partner åt alla håll, vilken riktning angreppet än har stakat ut. Knepet är bara att fånga upp partnerns kraft ända inifrån hans centrum och leda den därifrån i den riktning man önskar. Omote och ura - som bär iväg åt två alldeles olika håll med samma teknik - är ett givande sätt att träna detta.

Ikkyo omote/ura

Ikkyo