Omote, ura
- framför, bakom
Tidigare i boken har talats en del om irimi och tenkan, som
betyder ungefär inåt och utåt. Samma uppdelning görs med en
stor del av aikidons tekniker, fast då används orden
omote
och
ura. Tydligast kan de beskrivas som framför och bakom.
En teknik kan utföras på två huvudsakliga sätt, där det ena
innebär att man rör sig framför partnern och det andra
bakom.
Det har att göra med var man hamnar efter sin första
undanglidande rörelse, taisabaki. Om till exempel partnern
attackerar med ett rakt slag med högerhanden och
försvararen har klivit inpå hans vänstra sida, då hamnar
han närmare partnerns framsida och det blir naturligt att
göra en teknik i omote. Om man i stället gjort sin
taisabaki på partnern högra sida står man nästan vänd mot
hans rygg, hans baksida, och väljer därför att utföra
tekniken i ura.
Man kan säga att teknikerna i omote alltid strävar mot
partnerns framsida och i ura mot dennes baksida. En del
väljer också omote eller ura efter hur partnern agerar. Om
han direkt efter sin attack tenderar att retirera är omote
lämpligast, om han trycker på framåt med stor kraft brukar
ura fungera bättre.
När jag själv började träna aikido hände det flera
gånger att jag ovetandes gjorde teknikernas ura-form i
stället för omote, trots att jag inte lärt mig dem. Det
hängde nog samman med att jag fått klart för mig att
aikidon skulle vara mjuk och följsam och det föll sig då
naturligare att söka sig bakom partnern. Ura kändes helt
enkelt mjukare och följsammare än omote.
Naturligtvis ska man med tiden kunna utföra omote väl
så mjukt som ura, men det är klart att partnerns framsida
är en smula mer alarmerande än baksidan, och det är lätt
hänt att omote innehåller ett mått av motangrepp, av
utmaning, som ura saknar. Omote är lätt att förstå - man
knallar rakt in och bryter ner partnern med en finurlig
teknik. I ura försvinner man bakom honom och får sedan
omkull honom med en snurrande förflyttning, ofta en båge
som liknar ett flygplans loop eller en korkskruvs rörelse.
Ändå måste med tiden de två varianterna närma sig
varandra, så att skillnaderna slätas ut och ingen av dem
känns mer ansträngd. Valet av omote eller ura blir då bara
ett resultat av hur man efter sin taisabaki råkar stå i
förhållande till partnern. När sedan aikidoteknikernas
många variationer blir hemtama, då blir det där med omote
och ura alltmer abstrakt.
Dock är det av stor nytta att koncentrera sig på dem i
början, just så att man naturligt hittar tekniker hur man
än hamnar gentemot sin partner, och för att man ska känna
den dynamik som ligger dold innanför partnerns angrepp och
dess kraftriktning. Man kan faktiskt leda sin partner åt
alla håll, vilken riktning angreppet än har stakat ut.
Knepet är bara att fånga upp partnerns kraft ända inifrån
hans centrum och leda den därifrån i den riktning man
önskar. Omote och ura - som bär iväg åt två alldeles olika
håll med samma teknik - är ett givande sätt att träna
detta.
Ikkyo omote/ura
Mer information om grundtekniken ikkyo omote och ura, med videofilmer, finns på min engelska hemsida:
Ikkyo
