Sankyo

     Också här tänjer man partnerns handled på ett sätt som gör denne motvilligt följsam. Men där nikyo styr partnern nedåt, gör sankyo att partnern tvingas backa för att försöka lätta på anspänningen i handleden. Därefter leds han nedåt till fasthållningen.

     Man griper partnerns hand med båda sina händer och håller den lodrätt med fingrarna pekande mot golvet och handflatan utåt, i riktning från hans kropp, så att hans armbåge lyfts. Om man griper i hans högerhand, ska man applicera sitt grepp med vänster hand överst om handkanten, och den högra alldeles under så att den omsluter fingrarna. Genom att vrida hans handkant mot honom själv tvingas han att backa. Sedan fäller man i en bågrörelse hans hand nedåt, vilket får honom ner på huk. Det är nu lätt att flytta handen som griper om partnerns fingrar till hans armbåge och leda honom så att han lägger sig platt på golvet.

     Sankyo osae liknar nikyos fasthållning, men man bryr sig inte om att trycka in partnerns armbåge mot magen. I stället växlar man handgrepp, så att handen som nyss kontrollerade armbågen i stället griper om partnerns handkant och trycker den mot bröstet. Sedan vrider man sakta sin överkropp i riktning mot partnerns huvud, och han klappar av med handen mot golvet när han tycker att det är nog. Sankyofasthållningen kan också göras stående.

     Skillnaden mellan omote och ura ligger dels i ingången, precis som för ikkyo. Man inleder faktiskt tekniken precis som ikkyo, men fattar sankyogreppet efter det första steget. I omote tar man sedan ned partnern genom att lägga ena handen på hans armbåge, vända så att man står framför honom och sedan ta några steg bakåt och dra honom med sig ner mot golvet. I ura använder man sankyogreppet och handen på armbågen för att göra samma skruvrörelse bakåt med partnerns arm som i ikkyo och på så sätt leda ner honom till golvet.

     Dessa grundformer är båda sotokaiten, det vill säga att de genomförs på utsidan av partnerns arm. Men sankyo går också utmärkt att utföra i uchikaiten, under armen. Då måste man bara först se till att sätta honom i rörelse framåt, genom att i stället för att vända hans arm tillbaka mot honom, dra den åt samma håll som anfallsriktningen och sedan i en båge runt. Därefter slinker man in under hans arm samtidigt som man fattar sankyogreppet - det faller sig praktiskt taget automatiskt så att man får in greppet genom att bara hålla kontakt med hans hand när man går in under armen.

     Sankyo är precis som nikyo en teknik som kan ge partnern smärtor, men träningen ska gradvis göra det möjligt att genomföra tekniken precis lika effektivt utan att behöva tänja i partnerns handled så att det gör ont. Det är rörelsen i sig som fäller partnern.

Mer om grundteknikerna

Aikido basics