Yonkyo

Yonkyo, fjärde tekniken, heter också tekubi osae, fasthållen handled.

Även yonkyo innehåller ett smärtmoment, som kanske är aikidons mest exotiska och överraskande. Man trycker mot en punkt på partnerns underarm, ganska nära handleden, och det framkallar en stöt av oväntad smärta. Fordom skulle man säkert ha kallat det en av orientens hemliga smärtpunkter. Vad som i själva verket sker är att man pressar bindväven mot strålbenet i underarmen, och det svider.

Detta tryck applicerar man med hjälp av insidan på den pekfingerknoge som sitter i handflatan. Man får liksom skjuta fram knogen för att skapa en någorlunda hård utbuktning att trycka på partnerns arm med.

Det är också viktigt att partnerns arm är böjd, annars sitter inte greppet lika bra, och att man trycker från mitten på underarmens insida och ut mot strålbenet. För att kunna göra det måste man med en ikkyorörelse först komma åt insidan på partnerns arm och applicera sitt grepp från det hållet. Själva greppet är precis detsamma som om det japanska svärdet - man skruvar upp sina händer en smula, så att just den nedersta pekfingerknogen på båda händerna trycker på ovanifrån.

Nu ska själva yonkyo-trycket utföras med vänster hand om man griper partnerns högerarm och med höger om det är vänsterarmen. Den hand som ska utföra detta måste gripa ovanför den andra, men helst inte särskilt långt upp mot partnerns armbåge. Kom ihåg att trycket inte ska vara rakt in i partnerns underarm, utan vridas mot benet tills pekfingerknogen känner kontakt med det. Då blir partnern följsam och man kan med detta tryck mot underarmen styra honom ner i golvet.

Fasthållningen är inte som de föregående. Man behåller yonkyo-greppet med båda händerna och trycker hans arm mot golvet. Sedan går man ner på knä, med ena knät på golvet och det andra vilande över eller lätt emot partnerns överarm.

Skillnaden mellan omote och ura är densamma som för ikkyo. Det är också precis som i ikkyo man inleder tekniken. När man gjort sitt ingångssteg applicerar man yonkyo. I omote tar man ner partnern genom att peka framåt och nedåt med yonkyo-greppet, i ura leder man partnern i den skruvande rörelsen bakåt och nedåt.

Också yonkyo fungerar utmärkt i uchikaiten, det vill säga med att först gå under partnerns arm. och även yonkyo ska kunna utföras utan att behöva ge partnern smärta. Det är dessutom så att alla människor inte är känsliga för yonkyo-greppet. En del känner praktiskt taget inget alls, och då är det förstås försmädligt att göra tekniken på ett sätt som förlitar sig på smärtan.