Koshinage

Koshinage betyder höftkast och lär ha förts in i aikidon från judon, av sådana instruktörer som haft många år av judo bakom sig innan de började med aikido. Det som skiljer dessa höftkast från judons är förstås att de bara utförs som försvar - aldrig som attack. Det innebär också att de inte kräver lika mycket av utövaren för att lyckas, som i en judomatch där partnern är fullt beredd och gör allt han kan för att gardera sig mot dem.

Kastet går till så att man fattar tag i partnern, kliver inpå honom så att man står med ryggen mot honom, vrider sin överkropp åt sidan och svingar honom över sin höft. Man gör alltså sin kropp till ett hinder som man fäller partnern över. Hans fall blir då högt, tobikoshi, så han får slå av ordentligt när han landar.

I judo brukar man ofta gripa sin partner i dräkten, till exempel vid axlarna, men i aikido griper man oftast tag i den arm som partnern attackerar med. Man kan ju inte med säkerhet veta att det finns en dräkt att gripa i.

Många brukar ha problem med att få skjuts på kastet, de fastnar liksom med partnern hängande över höften som en säck potatis. Det finns framför allt tre ting att tänka på:

Man ska inte omedelbart försöka dra partnern framåt över höften. Först ska han sträckas uppåt, gärna så att han nästan står på tå - därefter drar man honom framåt i en båge.

För det andra är det viktigt att verkligen sjunka ner ordentligt med överkroppen och böja på sina knän, så att man står lågt med höften. Om hindret når för högt upp på partnern kan han ta spjärn emot det och blir omöjlig att kasta.

För det tredje ska man utföra kastet med en stor, svingande rörelse med hela överkroppen och utsträckta armar, ungefär som om de vore en propeller. Man ritar en cirkel i luften framför partnern, inte bara framåt utan också tillbaka, så långt man kommer innan den egna kroppen tar emot.

Man skiljer inte mellan omote och ura i koshinage, men det finns ett antal sätt att utföra kastet på. Till exempel kan man gripa ena eller båda av partnerns armar, beroende på hur han attackerar. Att fatta tag i hans kropp är sällsynt, men det förekommer också.

Varje koshinage går att utföra som kokyunage i stället, genom att man helt enkelt flyttar sin kropp ur vägen när man svingar partnern framåt. Han leds då i vanligt fall framåt, mae ukemi. Man kan därför till och med fråga sig vad man ska med höftkast till, som bara gör partnerns fall hårdare och dessutom innebär en riskablare ingång mot honom när man ska utföra kastet. Morihei Ueshiba gjorde inga höftkast, det var hans elever som introducerade dem i aikidon.

Nå, de kan vara roliga när man väl lärt sig falltekniken så pass att de inte är obehagliga att råka ut för. Och det är alltid nyttigt att kunna utföra kast på flera olika vis.