Aikiken

Aikiken är aikidons träning svärd mot svärd. Det kallas också kumitachi. Till skillnad från kendons förutsättningslösa tävling, görs detta i aikido på förutbestämt vis med en angripare och en försvarare. Det är förstås försvararen som alltid går vinnande ur dilemmat.

     Man övar sig i aiki, krafternas harmoni, och i taisabaki, kroppsvridningens strategi. Och man upptäcker, som alltid i budo, att anfall är sämsta försvar. I aikido inväntar man attacken och agerar i enlighet med den, samstämmigt med den.

     En grundläggande övning med partner har beskrivits tidigare. Partnern avancerar med ett mäktigt chudan-hugg, och försvararen gör i takt med honom samma hugg men kliver snett framåt, så att han träffar angriparen - mot handleden eller rätt mot huvudet - men denne missar. Att hinna utföra denna rörelse, fast det är partnern som startar, är en fråga om att kunna andas samstämmigt med honom. Man tar till sig partnerns anfallsenergi och agerar med hjälp av den. Då blir det så att säga partnerns drag som också hjälper till att dra ens eget svärd, och partnerns hugg som föser på det egna hugget.

     Viktigt är förstås att inte vara för snabb när man hugger mot partnerns handled, för då kan man hamna med sitt svärd under hans arm. Det är en nyttig läxa i aikido. Man överskattar ofta den snabbhet som behövs för att utföra aikidons tekniker. I själva verket kan det lika gärna gå för fort som för långsamt, och i ingetdera fallet fungerar tekniken särskilt bra. Om man lär sig att i lugn och ro låta partnerns rörelser bestämma hastigheten ska det bli rätt.

     Ett omständligare sätt att träna svärd mot varandra är med rörelser som innehåller fler moment. Det finns en uppsjö av dem i aikidons värld. Bland annat har lärare som Saito och Nishio utvecklat hela system av tekniker för svärd mot svärd.

     Här är ett exempel, som jag tycker är nyttigt att öva sig med. Det löper i en cirkel som inte tar slut förrän de tränande väljer att avbryta, och kan därför med tiden gå upp i en frejdig hastighet.

     Båda står mitt emot varandra i chudan kamae, så att deras svärdsspetsar korsas med högst en decimeter tillgodo - detta är korrekt ma-ai för svärd mot svärd. Först när den ene en aning sviktar i sin gard, och det kan han göra just för att locka partnern till handling, anfaller den andre med ett kvickt steg framåt och jodan-hugg. Den anfallne parerar med att ta ett kort steg åt höger och föra upp sitt svärd i hasso på vänster sida.

     Då svänger angriparen sitt svärd runt till andra sidan och försöker att hugga do, mot partnerns högra midja. Denne parerar genom att ta ett kort steg åt vänster och fälla ner sitt svärd mot höger midja i vågrät position med spetsen snett utåt. Svärdet lägger sig sålunda ovanpå angriparens.

     Men nu ser försvararen en tydlig blotta - angriparens högra handled, som är framsträckt och oskyddad. Han hugger kote mot den, varvid den andre parerar genom att fösa undan sin partners svärd med sitt eget i en båge åt höger och bakåt. Partnern låter sitt svärd svingas åt sidan och sedan hela varvet runt så att han kan attackera med ett jodan-hugg.

     Och nu är rollerna ombytta, med samma tekniker som i första varvet, fram till kote, där rollerna åter byts, och så vidare.

     I början ska man ta det mycket lugnt och metodiskt, så att man lär sig göra tydliga attacker och pareringar. Börjar man slarva blir varje minut av träning en försämring av förmågan i stället för tvärtom. Bättre då att ta det så sakteliga och låta snabbheten komma med tiden, varefter man behärskar den.

Aiki batto

Information om aikibatto, ett system för svärdsövningar, finns på min engelska hemsida:

Aikibatto