Aikijo

Aikijo är träning med partner, där båda hanterar varsin jo. Det kallas även kumijo och fungerar som aikiken på så vis att en person angriper och en försvarar sig. Det ska vara försvararen som tar hem den sista poängen.

     Det finns många sätt att träna aikijo och ett antal system. Med vissa av dem tycker jag mig märka små fel i rytmen. Konsten i aiki är att med samtidigheten som metod åstadkomma ett övertag, så att försvararen hinner undan angriparen och inte tvärtom. Det åstadkoms så gott som alltid genom att man genom sin taisabaki förflyttar sig så att partnern missar med sin attack medan man själv träffar med sin egen teknik. I en del former av kumijo ser det inte riktigt ut så, där kan utväxlingen av attacker och parader vara ömsesidig och så slutar det ändå med att försvararen av någon orsak ska få in sin attack.

     Bättre vore förstås om försvararen avslutade med att möta attacken med en attack i stället för en parad, efter att ha flyttat på sig så att partnerns attack ändå missar - eller möjligen att han avslutade med en parad så kvickt följd av en motattack att partnern inte skulle hinna parera den. Jag har valt sådana exempel.

I det första exemplet inleder angriparen genom att göra choku tsuki mot magen. Försvararen står i grundposition med staven framför vänster fot. Han gör taisabaki på vänster sida, lyfter staven en bit rakt upp och stöter undan partnerns jo åt höger.

     Sedan drar han sin stav till sig med höger hand och gör choku tsuki mot partnerns huvud. Denne parerar genom att flytta sig något åt höger och höja sin jo över huvudet så att den främre änden pekar mot försvararens ansikte - jodan uke. Dennes jo kommer då att styras till vänster om stavens gard.

     Därpå gör angriparen ett snett hugg mot försvararens vänstra knä. Det parerar denne genom att stiga åt höger och sänka sin jo till skydd. Därpå rundar han angriparens jo och låter sin stav fara i en stor båge till yokomen mot angriparens högra tinning.

     Många gör denna sista teknik så att den slår mot partnerns vänstra tinning, men dels kräver det att man skiftar händer på sitt grepp och dels har angriparen lättare att parera ett hugg mot den sidan - speciellt som det är vad han i och med sin föregående position har lättast att förvänta sig. Hugget mot hans högra tinning bör bli en stor överraskning.

I det andra exemplet inleder angriparen åter med choku tsuki, men denna gång mot huvudet. Försvararen backar med höger fot och vrider kroppen åt höger, samtidigt som han drar upp sin stav bakom huvudet för katate toma uchi. Sedan stiger han fram med högerfoten och svingar sin stav mot angriparens huvud. Den andre drar sig bakåt och lyfter det främre, vänstra benet. Samtidigt håller han upp sin jo nästan lodrätt inpå sin vänstra sida, så att övre änden är ovanför huvudet och den nedre vid låret.

     Försvararen låter sitt svep fortsätta till vänster sida där han fångar upp staven med vänster hand. När angriparen åter avancerar med choku tsuki, tar försvararen ett kliv snett fram åt vänster med sin högerfot och stöter sin jo mot den andres hals eller bröstkorg.

Aikibatto jo

Aikibatto jo