Anno 1900, Malmö

BETYG: tre stjärnor

Några steg från Lundavägen i Kirseberg ligger den ålderdomliga stuga som inhyser Anno 1900, lunchrestaurangen som skulle kunna slå de flesta guldkrogar på fingrarna. Endast på söndagar har de öppet kvällstid. Det är en skön poesi att i motsats till de allra flesta krögare hänge sig åt det dagtida vardagsmålet - och i gengäld göra detta till en särdeles fest.

     Maten kan inte göra någon besviken. Dagens rätt för 65 kronor inkluderar smör och läckert hembakt bröd, en sallad diskret spetsad med den finurligaste dressing som smakar sockervatten och lite citrus, samt kaffe. Måltidsdrycken kostar extra, en lättöl så mycket som 17 kronor, vilket förstås skapar viss betänklighet.

     Förutom dagens rätt finns en handfull dyrare alternativ, delvis varierande från dag till dag. Den här dagen finns till exempel stekt sill i ättika med creme fraiche och västerbottenost för 95 kronor, grillad entrecôte med fransk senapssås för 165, biff Greta för 175 och pocherad hälleflundra med syltad purjo och dragoncreme för 165.

     Menyn innehåller också några desserter, såsom parfait med ripplad choklad och konjak eller mandel- och toscatårta med konjakscreme, som båda kostar 45 kronor.

     Denna dag är den billiga lunchrätten kalops, och varken på menyn eller tallriken görs några särskilda tillägg. Köket har i stället valt att skapa själva arketypen kalops, med rejäla bitar nötkött, morots- och rödbetsskivor, samt den typiska såsen. Köttbitarna har det relativa motstånd som ska höra en kalops till, rödbetorna är delikata utan att vara det minsta märkvärdigt kryddade, till och med den kokta potatisen är perfekt till såväl konsistens som smak. Detta är husmanskost, vardagsmat, som får ståta utan regalier i form av några exotiska tillägg - helt enkelt: kalops.

     Inredningen följer lekfullt stugans riktmärke, med mycken patina och charmerande detaljer. Det rejäla möblemanget är av trä och knarrar gärna. På väggarna hänger ett stort antal porträttmålningar från gångna tider.

     Man beställer och betalar sin mat vid kassan, där man också tilldelas glas, dryck och bestick. Det är krögaren själv som sköter ruljansen, med en ton som brukar kallas rå men hjärtlig. Det påminner om mindre franska restauranger, där "le patron" inte drar sig för att ha åsikter om sina gäster och uttala dem högt. Det kan vara värt några hårda ord att få smaka på dessa anrättningar.

BETYG: en rulle

Två toa, varav den ena i restaurangens relativa mitt är stor som ett hus, charmigt inredd och i gott skick. Kanske kunde man vänta sig annat än pappershanddukar..