Aq-va-kul

BETYG: en stjärna

Till simhallen med förmodligen världens mest ansträngda ordlek i namnet söker man sig knappast huvudsakligen för en måltid. Man behöver annars inte dra sig för att smörja kråset här, åtminstone inte om man redan råkar befinna sig på plats. Som alla vet: sjön suger. Det torde åtminstone i någon mån också gälla en bassäng.

     Restaurangen delar visserligen den sorts arkitektur med simhallen, som man med vänliga ord kunde kalla modern standard, men lyckas ändå ge en känsla av att vara ompysslad - med små medel. Lokalen är ljus och öppen, fönstren på dess ena sida vetter mot simbassängen och på den andra mot Slottsparken. Den del av restaurangen som är reserverad för matgäster har dukar på borden och sköna korgstolar med stoppad sits, medan caféavdelningen är något mer spartanskt möblerad - runda bord med perstorpsskiva, samt ganska lustiga små stolar av stål och trä. I den avdelningen finns också några spelmaskiner, vilka väl ska kompensera för den dricks som självbetjäningen här inte genererar.

     Personalen, som står bakom en rikt belamrad disk, har ändå en utpräglad servicekänsla och ett trevligt sätt. Att döma av personalen syns restaurangen vara i kinesisk drift, vilket dock bara marginellt visar sig i vad som dyker upp på menyn - och inte alls i inredning eller dekorationer.

     Dagens rätt, och här är singularis på sin plats, kostar endast 45 kronor inklusive alla tillbehören. På menyn finns i övrigt en dryg handfull varmrätter från köttbullar med lingon för 43 kronor till extrecote respektive lövbiff för 76, dessutom ett par pajer för 35 kronor och en särskild hamburgarmeny. Smörgåsar och bakverk saknas inte heller.

     Den här gången är det österländska inflytandet särdeles tydligt på dagens rätt, kycklingspett med ris och den sorts kryddigt syrliga chilisås man brukar få på bland annat thaikrogar. Kycklingbitarna, som fyller upp tre små spett och därmed blir en inte ringa portion, är överraskande saftiga och smakfulla med sin genomförda marinad. Även såsen har ett festligt sting, som passar utmärkt till köttet. Riset, dock, är knappast skäl för ovationer. Det är av den fragmenterade och futtiga sort som Uncle Ben med hård reklam försöker göra till en förtjänst - i dubbel mening.

     Salladen som ingår är ytterst blygsam men frisk, brödet enkla skivor av baguette, medan kaffet är starkt och aromatiskt nog att mäta sig med maten.

     Man kan inte klaga på vad man får för pengarna, fast det vore roligt med några mer exklusiva alternativ också.

BETYG: en rulle

Handikapptoaletten är rymlig och försedd med nödvändigheterna, men inte precis exemplariskt efterhållen.