Bantorget 9

Här serveras enbart middag

Krogens namn är förvisso dess exakta gatuadress, men det är ändå med sin torftighet missvisande. Detta är en förföriskt pittoresk och atmosfärstinn stuga med lågt i tak, snickarglädje och en pyntning som känns både klassisk och fräsch. Maten är lagad med omsorg och talang, servicen är älsklig, vaken och kunnig, priserna i och för sig stöddiga men inte orimliga. Inget av dessa många företräden framgår av namnet, som i alla fall gör det lätt för gäster att hitta hit – och det anbefalles.

     Menyn erbjuder ett lagom urval av fina anrättningar, som visar sig vara begåvat komponerade med en pricksäker känsla för smakkombinationer. Förrätterna kostar mellan 110 och 125, varmrätterna från 215 för lamm med spetskål till 235 för kalv med morot, vit sparris och dill, desserterna mellan 65 och 90. Dessutom finns en avsmakningsmeny i två utföranden – med sex rätter för 545 eller med fyra för 425. En särskild vinmeny därtill kostar 455.

     Vinlistan har ett dugligt sortiment, om än inte överdådigt. Vi konstaterar ändå med förtjusning att alla tre röda Bordeaux är från förra millenniet, så de torde vara färdiga att drickas. Få krogar numera har det så ordnat.

     Vi ger oss i kast med den större avsmakningsmenyn för 545, som visserligen inte består av mer än sex rätter – men visar sig räcka gott till att tillfredsställa såväl smaklökarna som buken.

     Redan den lilla amusen som föregår avsmakningsmenyn får oss på ett hoppfullt humör. Det är en gazpacho, som har ett alldeles lagom litet kryddigt sting. En välfunnen öppnare.

     Första förrätt är pilgrimsmussla med mangold och gräslökskräm. Musslan är utmärkt, grillad till precis rätt punkt, och ackompanjemanget till den är ytterst välfunnet. Konsistenser och smaker håller sig inom ett begränsat fält, så att upplevelsen av den sköna musslan inte störs.

     Därnäst en capocollo, lufttorkad karré i lövtunna skivor, med kronärtskocka, citronsmör och en liten terrine på svarta oliver. Vi skulle nog säga att det är kronärtskockan som är fatets mittpunkt, fast det är karrén som placerats där. Smörklicken har placerats ovanpå den delikata grönsaken, karrén bidrar med sälta, olivterrinen dämpar denna sälta och kompletterar med lite kropp. Också här imponeras vi av kombinationen.

     Fiskrätten är marulk med nypotatis, majrova, sikrom och en hollandaise smaksatt med ramslök. Fiskbiten har stekts lika oklanderligt som pilgrimsmusslan tidigare, marulkens kött är saftigt, spänstigt och ändå lent. Majrovans milda men ändå karaktärsfulla smak passar helt in, likaså potatisen och den sköna såsen, som genom ramslöken fått karaktär och ett visst litet eftertryck – annars kan hollandaise riskera att bli lite mesig. Endast sikrommen utgör en liten avstickare, om än inte alltför fjärran. En elegant anrättning, återigen begåvat komponerad.

     Kötträtten är kalvfilé med morot, vit sparris och dill. De nätta filébitarna är utmärkta. De flankeras stramt av en smal morot och en smäcker sparris, som med sina långsträckta former bildar en visuell kontrast till de små köttbitarna – utan att med sin smak vara lika uppkäftiga. Såsen är också härlig, uppenbart tillredd med stor omsorg.

     Ostbrickan med några trevliga ostar som passar bra ihop och serveras vid rätt temperatur, ledsagas av syltade päronklyftor och fikonmarmelad, samt ett hemlagat knäckebröd som uppenbart skapats just för att fungera optimalt till ost.

     Desserten är en rabarberpaj med hallonsorbet och en tryffel med hallonsmaksatt fyllning. Efter de föregående rätternas balans och sensitiva kombinationer känns desserten aningen bullrig, men det kanske kan vara på tiden – ett cymbalslag i slutet på symfonin. Ändå hade vi nog föredragit om punkt på måltiden hade satts med samma lugn som kännetecknade de tidigare rätterna i den. Inte heller är krogens espresso riktigt allt man kan önska.

     Hur som helst är vi imponerade av kökets konstfärdighet och finstämda sinne. Måltiden känns i sin helhet som en smekning.