Center

Här serveras bara lunch

Köpcentra brukar inte skilja sig särdeles åt – samma urval av butikskedjor representerade, och däremellan ytor som inte tjänar till annat än transportsträckor. Deras restauranger avviker lika sällan från normen, och frestar därför måttligt på aptiten och nyfikenheten.

     Center Syd är i och för sig inget markant undantag, men här har ändå blivit något av ett muntert torg i den öppna yta där flera serveringar samlats. Och Restaurang Center må vara döpt med ett minimum av fantasi, likaså är dess meny en föga exotisk läsning – men vi skönjer ändå en ansträngning lite utöver det vanliga.

     Det märks redan med den omständigheten att här råder bordsservering. Man slipper köa längs med en tradig självserveringsdisk – en nåd som i sig själv stimulerar aptiten, i synnerhet som det blir traska och köa så det räcker i ett köpcentrum ändå.

     Bordens färgglatt rutiga dukar täcks av glasskivor. De är rymliga och placerade med anständigt avstånd mellan dem. Det sänkta taket skapar trevnad och viss avskärmning mot resten av köpcentret, fast väggar mot det saknas. Rökförbud råder i restaurangen, såsom i hela köpcentret. De toaletter som finns är köpcentrets, och kostar en femma att besöka. De är i alla fall välskötta.

     Matsedeln, som finns på tryckta tabletter under bordens glasskivor, har en hel del att erbjuda. Här finns bland annat uppemot 30 olika pizza, för omkring 50 kronor, över tio pastarätter för femtiolappen, samt något färre kött- och fiskrätter, toppade av oxfilé med murkelsås för 90 kronor. Dessutom erbjuds under lunchtid dagens rätt för 58 – vid vårt besök ett val mellan köttbullar, rödspätta, samt valfri pasta, pizza, salladstallrik eller gyros från ordinarie menyn.

     Salladsbuffén, som ingår till rätterna, är måttligt omfattande men hyfsat lockande. De två dressingarna är digra, och utöver självklara inslag finns til exempel brytbönor, samt konserverade persikohalvor. Brödet är skivad långfranska.

     Att alkoholhaltiga drycker saknas kan man leva med, då restaurangen inte har längre öppettider än köpcentret. Men nog vore ett glas rött prima till den rätt vi väljer att pröva – oxfilén med stekt potatis och murkelsås för 90 kronor.

     Kombinationen oxfilé och murklor är ingen krog för fin för, så vi blir nyfikna på vilken ambitionsnivå anrättningen ska hålla i detta enklare sammanhang – och till detta måttliga pris.

     Vad gäller kvantiteten finns inget att klaga på. Den stora tallriken är fylld med mat. Två rekorderliga bitar kött, en myckenhet mörk skysås, flera stora bitar av den ganska exklusiva svampen, ett ordentligt sjok av stekt potatis, samt den oändligt uttjatade grönsakstrion tomatklyfta, gurka och salladsblad. Det enda någorlunda förlåtande med sistnämnda inslag är att gurkan skurits i rejäla bitar, vilket faktiskt i all enkelhet tar fram andra kvaliteter i den, än när den skivats tunt.

     Potatisen imponerar på oss. Den har stekts med sådan ömhet att ingen enda bit blivit bränd, inte heller är det något småkrafs – blott jämnstora, vackra bitar med försiktig och dekorativ paprikakryddning. Så mycket till smak har den ändå inte, det är för ögonen den utgör den mesta festen.

     Vad gäller den generösa tilldelningen av kött, är det inte stekt längre än att det behållit en saftighet och ändå fått markant stekyta. Dock kan oxfilé vara så väldigt mycket mer än de här skivorna, som minner om vilken biff som helst. Det förnämsta nötköttet ställer andra krav än vad som rimligen kan uppfyllas av ett kök med denna bredd och med dessa priser. Såsen är rätt alldaglig, den också, trots sin mörka färg och murkelinslaget.

     Det är klart att man inte kan begära så mycket mer för 90 kronor. En trivsam lunch är det hur som helst. Med kaffet, dock, gör man klokast i att undvika pannan som väntar på värmeplattan, och i stället vända sig till en av restaurangens grannar, som gör riktig espresso.