Christiania:

Morgenstedet
Langgaden, Christiania
BETYG: 3
PRISVÄRDE: -
MAT: -
DRYCK: NER
SERVICE: -
MILJÖ: UPP
TOALETTER: -

Spiseloppen
Bådsmandsstraede 43, Christiania
BETYG: 4
PRISVÄRDE: UPP
MAT: UPP
DRYCK: -
SERVICE: UPP
MILJÖ: UPP
TOALETTER: -

Säkert finns med Christiania en del sociala komplikationer, men för flanören är området ett härligt avbräck från Köpenhamns normala asfalt, bilar, betong och avgaser. Här råder delvis rena sörgårdsidyllen, med lummig grönska, små rara stugor, hundar som springer lösa utan att skälla på varandra eller förbipasserande, människor som tar det lugnt, går sakta fram och ler en hel del. Inte illa. Luften är frisk, utom i somliga trånga kaféer och barer, naturen och det naturliga känns nära.
     Säkert finns en mörkare baksida, det kan anas även vid en promenad mitt på en solig dag, och nog förbryllar det att på huvudstråket genom området finna stånd vid stånd som säljer grönt för annat än matlagning. Dock, vi styr stegen fram utan annat än pittoreska syner, och landar vid Morgenstedet, en enkel vegetarisk restaurang inhyst i en gammaldags stuga med tillhörande liten tomt.
     Det är trångt i stugan, med vitmålade bord omringade av förvånande ståtliga stolar - annars är inredningen synnerligen rudimentär. Väggarna har målats med en nästan limegrön färgton som sticker till i ögonen. Bakom disken finns det lilla trånga köket, helt öppet, där kocken kämpar med alla grönsaker. Os och värme från matlagningen fyller den lilla stugan, så att luften är tjock och temperaturen hög. Under diskens genomskinliga hölje finns salladerna - uppemot ett tiotal olika blandningar - och bredvid disken finns ett särskilt bord med de varma rätterna i plåtkärl under lock. Man tittar och pekar på det man vill ha, men tar inte för sig själv.
     Utomhus fortsätter restaurangen på en liten grusplan med träbänkar, och där är - i motsats till matsalen - rökning tillåten. Om vädret medger är detta en betydligt trivsammare plats att äta på, också för den charmerande utsikten över en lummig, fridsam del av Christiania.
     Menyn är inte någon lång läsning, här erbjuds några olika varma vegetariska rätter, tiotalet sallader, måltidsdrycker utan alkohol, och mer är det inte. En varmrätt kostar 35 danska kronor, salladerna 12 kronor styck, bröd tre kronor per skiva. På dagarna serveras en lunch för 50 kronor, bestående av varmrätt och två olika sorters sallad, på kvällarna middag för 60.
     Bland dryckerna finns exempelvis källvatten för 4 kronor och ekologisk Cola för 12, av varma dito blott chai för 10 - inte tillstymmelsen till kaffe. Det är en klar poäng i restaurangens karaktär, men nog finns det andra drycker som sällskapar bättre också med vegetarisk mat.
     Salladerna är nog den främsta behållningen i menyn. De är blandade på förhand, vilket innebär att smakerna hunnit gå ihop på ett fruktbart sätt, och de består av förträffliga råvaror, med naturlighetens djup och klarhet i smakerna.
     Kökets hummos har en raffinerad, försiktig smak, som gör den intressant men också lite väl tam - det hade inte skadat med mer vitlök. Salladen på vitkål, äpple och russin är frisk och vederkvickande, likaså den med rättika och skivad rödbeta. Alla grönsakerna är färska och med ett skönt tuggmotstånd. Det hembakta brödet, i några olika varianter, är också trevligt i sin enkelhet, men hade gärna fått någon kryddningskaraktär.
     Varmrätterna är en handfull, vid vårt besök krönt av en ståtlig potatisgratäng med bitar av pumpa. Här finns också en linsgryta, brunt ris, samt soyabiffar.
     Vi prövar potatisgratängen, som är en skön syn med små oskalade potatisar och pumpabitar som kunde ha varit fler, berikat med en orädd mängd matfett, samt lite grädde. Det är i och för sig både välsmakande och synnerligen mättande, men inte i sig en rätt som känns fullgången, dessutom lite väl försiktigt kryddad.
     Soyabiffarna i format ungefär som hockeypuckar är inte alls torra, som ofta händer, och har en viss karaktär i smaken - dock ej så förförisk att de skulle få en gammal köttätare att konvertera till vegetarianismen.

Den som känner olust inför att strosa bland de många stånd där de exotiska grönsakerna bjuds ut till försäljning, blir med Spiseloppen redan från början tacksam över dess läge: krogen, som bara har öppet kvällstid, finns direkt vid ingången till Christiania, i det stora hus till höger som fungerar som något av en mur mot det övriga Köpenhamn. Man når alltså krogen med bara några få steg inne på själva området.
     Men dessa steg måste till - huset har, vad vi kan utröna, ingen ingång från utsidan. Häri ligger nog en av Christianias principer - Spiseloppen visar med detta och på många andra sätt att man helhjärtat är del av vad Christiania står för. Sålunda möter man i de skraltiga trapporna upp till matsalen, på andra våningen, stora skyltar som förbjuder bland annat vapen och bröstknappar som propagerar för droger - sådana anslag finns också på flera andra håll i området.
     Här finns också över såväl hela det slitna huset som restaurangens ytor ett slags arkitektonisk ledighet, tillika en riktigt avspänd atmosfär, som är minst sagt inbjudande. De skraltiga trapporna och den anonyma dörren till krogen ger ingen föraning om den glada och ombonade matsalen, stor som en handbollsplan, med mängder av bord och gott om plats mellan dem. Inga vita dukar på borden, det hade varit för mycket, men deras träytor behöver ingen sådan dekoration, och de är dessutom vackert dukade.
     Det låga taket har en rikedom av nakna träbjälkar och på väggarna hänger tavlor, som vi gissar har målats av lokala konstnärer. De tycks vara representerade med varsitt verk, för att ge en snabb bild av vad för konstnärligt spektrum som råder på Christiania, och nog finns här konst av de mest skiftande slag - dock överlag en rikedom på färg och målarglädje, som inte är typisk för alla utställningshallar nu för tiden.
     På vägen till borden passerar man det stora köket, där kockarna jobbar hårt och frejdigt med maträtterna, som visar sig vara skapta av en uppenbart lustfylld - och kompetent - kokkonst. Nivån på såväl maten som servicen är på inget sätt bristfällig i jämförelse med vad som erbjuds i Köpenhamns finare kvarter. Detta är uppenbart en kunnigt och engagerat driven krog, som ser till att ge sina gäster en mycket behaglig middagsupplevelse - utan att ge avkall på den lättsamhet som verkar vara personalens kännemärke.
     Vinlistan är inte förfärligt lång, men här finns ett rimligt antal flaskor att välja på - och det är ett finurligt urval, dessutom till helt rimliga priser. Det mesta är franskt, och för den med sedlar som bränner i fickorna finns även några dyrgripar.
     Matsedeln är handskriven och enkelt kopierad på en vikt A4, som byts varje dag. Det är en aptitlig samling rätter som erbjuds, till måttliga priser. De sex förrätterna rör sig mellan 30 danska kronor för vitlöksbröd med mozzarella till 60 för exempelvis grillade tigerräkor med avocado på sallad eller rökt rådjur inbakt i filodeg med sataysås.
     Bland varmrätterna finns en digert komponerad vegetarisk rätt för 135 - parmesan- och örtpannkaka fylld med svamp, vårlök, salvia, vitlök och valnöt, serverad med ris, babyaubergine fylld med mozzarella och basilika, en vitvins- och hasselnötscremesås, pesto, samt ruccola- och fikonsallad. Det är en hel del att få på en och samma tallrik.
     Fiskrätten är helleflundra med potatismos med mera för 170, och kötträtterna är fyra i pris från 135 danska kronor för senapsstekt kalv med avocadolimesallad och ugnsstekt squash, till 200 för oxfilé. Desserterna är fem till antalet och kostar mellan 40 och 45.
     Förrätten pumpasoppa med cheddarost kostar 40 danska kronor och är en enkel, dryg soppa med pumpans sötma och ostens tjockhet, medan inte så mycket av cheddars skärpa tillåtits bryta fram. Det är lämpligt, annars hade pumpan knappast gjort sig gällande. Intressantast är ändå att råvarornas kvalitet och friskhet tydligt framträder, fast det inte vore självklart i en redd soppa. Enkelt, välgörande och mycket trevligt.
     Rökt ankbröst med ugnsbakad tomat marinerad i provencalska kryddor för 60, har mycket fin anka, färsk och mör, något salt. Salladen med ruccola är pepprig och något sötad med bitar av aprikos. En skön förrätt.
     Varmrätten pärlhönsbröst med spenat och hummermousse, råstekt potatis och Noilly Pratcreme med basilika för 165 är en roande komposition, där åter de utmärkta råvarorna framträder med all tydlighet - och framför allt den behärskat tillredda och därmed saftiga, välsmakande fågeln. Dylika köttbitar tenderar annars att bli lite torra, men absolut inte här. Inramningen, med alla sina detaljer, blir därmed perifer - som sig bör - bredvid det aptitliga köttet.
     Stekt oxfilé med babymorötter, babymaj, fänkål, getost med tomat och spenat, creme fraichepotatis med parmesan och skysås med cognac för 200 är dyrast på menyn och har ett kött av hög kvalitet, perfekt stekt. Såsen har en tydlig smak av cognac. Möjligen är det lite väl brokigt på tallriken - alla ingredienser känns inte nödvändiga.
     Desserten creme brulée för 40 är en rak och okomplicerad dessert, serverad något för kall och utan särskilda poänger. Det verkar som om kökets fantasi och lust tagit slut till efterrätterna. Bruléen är helt acceptabel, men ingen särskild upplevelse.
     Amarettorabarberkompott för 45 med biskvi och creme fraiche serveras i vinglas, där själva kompotten är frisk med fina bitar av rabarber. De övriga ingredienserna hindrar dock inte att desserten känns något intetsägande.
     Även om efterrätterna inte utgör någon extatisk avslutning, är måltiden på Spiseloppen en behaglig upplevelse - också för den charmiga miljön.

Bong

Om du har åsikter eller frågor om mina krogrecensioner, använd formuläret som du kommer till om du klickar på:

TYCK TILL