Grand

TOALETTER: -

Även när det vid vårt besök är en byggbarack som skymmer ett hörn av dess fasad, är Grand Hotel en så pampig byggnad att man måste ha en dos självförtroende för att göra sin entré utan att huka sig så smått. Den verkliga konsten för en krog som huserar i dylik lokal är att kunna vara både praktfull och ändå varmt inbjudande. Det är inte lätt.

     Alldeles omgående ger hovmästaren intryck av att varken kunna eller vilja göra denna kombination. Kanske är vi stingsliga, men på oss ger han intrycket att nogsamt värdera vilka gäster som är fina nog för lokalen.

     Från kyparen, som sedan tar hand om oss, får vi inte alls några sådana signaler, men heller inte den omsorg som också hör till en finare krogs företräden. Nog är servicen snitsig nog för att de flesta krogar skulle låta sig nöja därmed, men här borde den vara ett snäpp bättre - och vänligare.

     Lokalen är förstås imponerande. Särskilt fastnar vi vid den förgyllda stuckaturen högt uppe i taket, och de eleganta höga fönstren med vackra draperier i matsalen. Verandans fönster är i och för sig många men ungefär lika enkla som på en sommarstuga. Uppdelningen mellan de två avdelningarna är tydlig: högt och lågt, kan man säga. Den nobla matsalen har vita dukar på borden och betydligt ymnigare stolar än den mer vardagliga verandan, som i och för sig även den har elegans.

     Det gäller i än högre grad vinsortimentet, som är allra mest storslaget. Få kan mäta sig med Grand på denna punkt. Också glasvis erbjuds ett antal intressanta viner.

     Vi gör denna gång vårt besök på lunchen, som har en hel del att erbjuda - exempelvis hela kvällsmenyn, för den som vill slå på stort. Annars finns en dagens husmanskost för 89 kronor, där det ganska sparsmakade salladsbordet, smör och hembakt bröd ingår. Vid vårt besök är det svensk kalvstek med pressgurka och gräddsås. Veckans pasta för samma pris är capellini med ricotta, örter, grädde och halstrad laxtartar.

     Dessutom erbjuds två menyer - Grönmeny och Lundameny. Förstnämnda är vegetarisk, vilket är en lovvärd satsning, där förrätten är mozzarella med mango och soltorkad tomatsallad, huvudrätten en panzerotti med creme fraiche, vitlök, parmesan och ostronskivling. Det hade varit roligt med en vegetarisk dessert, som pricken över i, men de två rätterna för behärskade 145 kronor kan man inte klaga på. Lundamenyn kliver upp i pris - två rätter för 250 och tre för 295. Ändå är det den vi bestämmer oss för.

     Förrätten är bresaola med parmesan och olivolja, härligt enkelt presenterad med två runda skivor av det torkade köttet liggande lika platt som om de vore nystrukna på fatet, med lite skivad parmesan ovanpå, bestänkt med oljan och en kryddning som tyvärr också har havssalt, vilket med dessa salta matvaror känns alldeles överflödigt. Osten är av ypperlig kvalitet, med stor doft såväl som smak.

     Till huvudrätt kan man välja mellan fisk och kött - stuvad lake med kokt potatis eller färsk sörmländsk vildsvinsstek med potatispuré och ugnsbakad Brysselkål. Vi fastnar för laken - en fisk man inte ofta råkar på.

     Menyns kortfattade beskrivning ger ett helt annat intryck än den komplexa anrättning som serveras, snarast en symfoni på lakens kött, rom och lever, samt potatis - alltihop byggt på höjden, vilket varken är det lämpligaste eller särskilt roligt längre. Stuvningen är inte tjockare än att den känns som en sås. Fiskbitarna är fina, ej mästerliga, och helhetsintrycket blir en aning tveksamt, fast det är en fröjd att erbjudas lakens delikatesser.

     Desserten kryddkokt clementin med glass på muscovadosocker är lika enkelt presenterad som förrätten - en kula av den delikata glassen vilar på en klick vispgrädde och har spetsats av en tunn chokladskiva på vilken det meddelas att hotellet fyllt hundra år, och bredvid detta den skalade, hela clementinen. Glassen är verkligen en upplevelse med sin dunkla, rika sötma, medan clementinen besvärar genom att vara kylskåpskall. Det kan inte vara meningen, här måste det ha slarvats.

     När vi summerar matupplevelsen kommer den inte upp till vad såväl den ståtliga miljön som det höga priset kräver. Man skulle nog ha låtit sig nöja med dagens husmanskost.