Middag:
Harry’s
Södergatan 14, Malmö
BETYG: överkorsad stjärna

Miljön på Harry’s känns igen, som om den vore någon världsomspännande amerikansk restaurangkedja, fast vi inte har hört talas om den. Det kunde vara ett stekhus i mellanvästern, eller en särdeles spatiös bar för de rastlösa. På notan heter det “Restaurang Harrys pub”, vilket bidrar till förvirringen.
     Inredningen är så rik på dekorationer att även det blir kryptiskt - frihetsgudinnan draperad i Stars and Stripes, en modell av ett lokomotiv i så tilltagen skala att inte alltför mycket fattas till förebildens format, och så vidare. I taket finns flera pompösa och identiska kristallkronor, vilket i den annars tydligt amerikanska kakofonin är ett än mer förbryllande inslag. Väggarna har en gul ton med färgglada marmoreringseffekter. Mattan är grön och prydd med Harrys signatur igen och igen. Det gröna går igen i de styva korgstolarnas ryggar och sitsar, medan borden har nakna träskivor och små fotogenlampor som enda utsmyckning.
     Allra mest märkbar är den stora baren i lokalens inre, med gott om golvutrymme omkring sig. Här torde krogens hjärta befinna sig, i synnerhet framåt de sena timmarna. Vad gäller matgäster är det dock avdelningen vid fönstren mot gågatan som verkar mest lämpad. Hela lokalen har en stor procent naken golvyta, som kanske framåt natten fylls av stående och spankulerande dryckesgäster, i stil med ett cocktailparty.
     Menyn är omfattande och priserna högre än miljön lett oss till att räkna med. Ett tiotal förrätter kostar från 46 för tomat- och pestosallad respektive “sillamaad” med kavring, upp till 95 för Kalixlöjrom. Det finns några soppor också, däribland med musslor på Harrys vis och en fisksoppa, för dryga femtiolappen och något till. Bland varmrätterna är en handfull marina för runt 150, medan kötträtterna är ungefär dubbelt så många för upp till 185 kronor för kalvfilé Oscar. Desserterna är också en handfull - inte alltför originella - i pris runt de femtio. Det finns också en pubmeny med ett tjugotal enklare rätter för strax under 100, som är markant billigare när det är Happy Hour på sena eftermiddagar.
     Vinlistan innehåller cirka tiotalet av varje sort, de allra flesta till måttliga priser och aldrig mer än 285 kronor. Urvalet syns oss tilltalande, efter omständigheterna. Med öl är det markant bättre ställt - ett stort antal flaskor, såväl amerikanska som andra nationaliteter, och på kran finns exempelvis Caffrey’s både som ale och som stout - 47 kronor för en pint.
     Bland förrätterna prövar vi den spanska tomatsoppan för 56 kronor, som påminner om gazpacho vad gäller den tjocka konsistensen av finhackad tomat och den markerade smaken, men denna soppa är - i god ton med årstiden - varm, dessutom toppad med creme fraiche. Ingen märkvärdighet alls, dessutom serverad i en onödigt stor portion, som gör upplevelsen rätt tröttande i längden. Tunnbrödsrulle med lufttorkad skinka och rödlöksmarmelad för 71 är kylskåpskall, vilket inte ger skinkan bästa chans men marmeladen har en intressant kryddig sötma. Upplägget med stora salladsblad utan dressing är slentrianmässigt.
     Varmrätten kalvfilémedaljonger med citron kostar 184 och serveras med en vitlökskryddad potatisgratäng. De två köttbitarna ligger ovanpå en mängd grönsaksbitar som brynts helt lätt och omkring detta en mörk sås, som inte är lyckad. Köttet har dock stekts för ihärdigt, vilket i och för sig givit det en karaktärsfull yta - men ett torrt och motspänstigt inre, som gör måltiden svårforcerad.
     Örtfylld laxfilé med chablissås och löjrom för 145 kronor är inte heller så glädjande. Laxbiten är stor men inte helt lyckat tillredd, örtfyllningen har föga annan smak än lite sälta, såsen är ymnig men blek i smaken. Av löjrom är tilldelningen i och för sig generös, medan den kokta potatisen har fått ett segt yttre.
     Bland desserterna prövar vi brun och vit chokladmousse med fruktsås för 52 kronor. Båda moussekulorna har en trist konsistens och lika trist smak som den närmast tautologiska klicken med undermålig vispgrädde. Harrys creme caramel kostar 38 och är en lagom liten pudding, som fått likt en barockperuk ovanpå sig av vispgrädde, vilket känns överdrivet - i synnerhet som grädden är trist.
     Vi har alltså våra betänkligheter vad gäller finesserna hos det som serveras hos Harrys. Därför bekymras vi av prisnivån som jämförelsevis är ganska tilltagen. Med varmrätter så långt över hundralappen kan man på månget annat ställe få betydligt mer raffinerad mat.

Bong

PÅ MUGGEN
BETYG: tre rullar

De väldans spatiösa toalettutrymmena en trappa ned har smaragdgrönt kakel och flera andra sevärdheter - ett nödvändigt utflyktsmål.

Om du har åsikter eller frågor om mina krogrecensioner, använd formuläret som du kommer till om du klickar på:

TYCK TILL