Harry's

Här serveras lunch och middag

Harrys är en restaurangkedja på franchise, som finns på ett antal ställen över landet, exempelvis i både Lund och Malmö. Sistnämnda hör till de större, med en lokal man praktiskt taget kan gå vilse i - pröva bara att hitta till toaletterna. Det labyrintiska beror inte bara på den tilltagna ytan, utan i minst lika hög grad på den svindlande brokiga inredningen.

     Stilen ska väl vara en kakofoni av engelsk pub och amerikansk bar. Med alla dessa dekorationer och inredningsdetaljer ser det ut som om man hackat upp några gamla pubar, herrklubbar och westernhak, och sedan klistrat ihop dem i mosaik.

     Här finns förstås en gigantisk bardisk, dessutom roulettbord, dansgolv och andra förströelser. Ändå är det plats för ett rekorderligt antal bord och stolar för matgäster. Dessa ska dock inte räkna med några minnesvärda upplevelser.

     Kvällsmenyn består av ett ordentligt antal rätter, som inte pekar i någon precis riktning – det är snarast fråga om ett kontinentalt kök med lite av varje. Bland förrätterna finns toast med kräftröra för 79, carpaccio för 85 och hummersoppa med creme fraiche för 79. Huvudrätterna är sådant som grillad svärdfisk för 195, kalvfilé med bacon- och kantarellpytt för 189, och pepparstek tautologiskt döpt till “au Poivre” för 195. Desserterna kostar en bit över femtiolappen.

     Vinlistan är ganska ynklig – en handfull av varje sort, utan årgångsangivelse men med rätt vällustiga texter om vinernas doft och smak.

     Krogen har en särskild lunchmeny, som normalt varierar från dag till dag men nu under sommaren består av sju fasta rätter, varav fyra kostar 69 och de tre övriga sträcker sig upp till 139 för kolgrillad oxfilé med friterad Idahopotatis. Också hamburgare finns kolgrillade för 79, därutöver bland annat tagliatelle med skaldjur och Caesarsallad med kycklingspett för 69.

     Vi gör vårt besök på lunchen och passar då på att slå oss ner på utomhusserveringen, där det känns som att sitta mitt i gågatan. Möbelmanget är detsamma som inomhus, vilket tillsammans med de stora öppningarna mot krogens inre får det hela att flyta ihop. Rökare ska dock passa sig för att röra sig över gränsen.

     Från den fasta lunchmenyn väljer vi halstrad laxfilé med dillstuvad potatis för 89 kronor. Detta serveras med standardgrönsaker och en citronklyfta. Det ser inte precis inspirerande ut, fast den halstrade laxfjärilen är vacker att beskåda. Den är dock även aningen tunn, vilket har gjort den torr och styv i halstringen.

     Potatisen har en ganska vattnig stuvning, som inte är det mest aptitliga. I gengäld är den sprängfylld med dill, som med sin beska ton ger viss skärpa åt hela måltiden. Detta karaktärsdrag är dock inte nog för att göra anrättningen till något slags upplevelse. Det hela känns dessutom ganska fabriksmässigt.

     Vi prövar också den kolgrillade oxfilén med bearnaise och rödvinssås, samt friterad Idahopotatis. Den är dyrast på lunchmenyn med sina 139 kronor – och verkligen inte prisvärd. Vi har svårt att hitta några poänger alls med den.

     Vi fick aldrig frågan hur vi ville ha köttet, vilket tydligen betyder välstekt förbi det rimligas gräns. Den tillplattade köttbiten har grillats så länge att den blivit torr och näst intill träig. Rödvinssåsen är sötsliskig, bearnaisen trist och utan arom. Idahopotatisen är skuren i små klyftor och friterad – den är trevlig, men vi undrar varför klyftorna behövde vara Idaho, vars främsta kännetecken är dess storlek.

     Och så lite av de vanliga grönsakerna – tomatskivor och isbergssallad – som förlåter inget alls.

     Inte finner vi tröst i deras espresso heller, som kostar 22 kronor för en enkel och visar sig vara en besk, doftlös vätska från automat.

     Nej, här ska man nog nöja sig med en kall öl och titta på folklivet.