Marginalen och Bodoni

BETYG: en stjärna

Det är inte ovanligt att större företags personalmatsalar är öppna för allmänheten, även om de ibland kan vara svåra att hitta till. Så gott som samtliga dessa sorts kök brukar ha som främsta ambition att hålla priserna nere, vilket ändå inte är någon garanti för att man får valuta för sina pengar. Det kan också sägas om både Sydsvenska Dagbladets och Arbetets restauranger.

     Sydsvenskans matsal ligger i bottenplanet på tidningens högsträckta byggnad och heter Marginalen. Namnet är välvalt - längre från rubrikvärde är inte så lätt att komma. Bilister ska upptäcka att det är lika långt till en parkering.

     Den vida lokalen ser mest ut som ett kontorslandskap. De många borden täcks av blåvitrutiga engångsdukar och vid fönsterväggarna står rader av storvuxna krukväxter - i övrigt är miljön enbart funktionell, för att inte säga karg.

     Maten hämtas i självservering över disk, och även om personalen visar vänlighet gör de klart att ingen extra omsorg är att vänta. Dagens rätt kostar 50 kronor inklusive måltidsdryck, smör och bröd, sallad från ett slentrianmässigt men hyfsat salladsbord, samt ett beskt och aromlöst kaffe ur en automat. Även ett antal andra rätter, blygsamma till både pris och kokkonst, finns på menyn.

     Tre alternativ på dagens erbjuds - den här gången fiskgratäng, köttfärsfylld paprika med tomatsås, samt dagens sallad. Man får själv ta för sig valfritt av ris, kokt eller stekt potatis.

     Fiskgratäng med hummer och räksås är rena pölsan. Fiskbitarna har förlorat både smak och mjällhet, såsen smakar inget särskilt alls - men dess rosa färg är tilltalande. Den kokta potatisen är riktigt anständig. På skolbespisningsmanér förväntas gästen själv tömma matrester - som kan bli åtskilliga - och sortera disken.

     Det är möjligt att man får i sig de näringsämnen som en arbetsdag kräver, men det vore inte alldeles lätt att hitta ett tristare sätt att göra det på. Sydsvenskans läsare borde inte förvånas om tidningens personal efter sådan skaffning bara skulle rapportera dåliga nyheter, alltså finns skäl att misstänka att de ofta tar sin lunch på annan plats.

     Arbetets restaurang i gatuplanet på Bergsgatan har sitt namn efter det stramt eleganta typsnittet Bodoni, som länge favoriserats på tidningars sätterier. Samma klassiska grace förmår tyvärr inte restaurangen. Inredningen är närmast att beskriva som murrig, med mörkblått tak, gardiner och heltäckande matta i olika rödblå mönster, rödvitrutiga dukar och plastblommor i små krukor på borden.

     Här är självbetjäningens långsträckta disk mer i stil med varuhusretauranger, men någon större service än hos Marginalen är inte att hoppas på. Dagens rätt inklusive sallad från ett ynkligt salladsbord samt kaffe kostar 42 kronor, men vill man även ha bröd med eländigt lättmargarin och lättöl halkar det upp till 54 kronor.

     Förutom dagens finns ett antal rätter i priser upp till 81 kronor för oxfilé med bearnaisesås. Prissättningen är lustigt petig - friterad spätta kostar 59:50, gravlax 56:50.

     Dagens är denna gång stekt färsk sill med potatismos och ett slags tunn remouladsås, mest som en salladsdressing. Det är vardagsmat som går an, utan minsta extra. Med närheten till hur många restauranger som helst är det mer än tänkbart att också Arbetets personal söker sig utanför tidningshuset, när det är dags att proviantera.

     Även om det inte är fråga om några hisnande skillnader, måste i en duell mellan tidningshusen Bodoni segra över Marginalen såväl i kategorin miljö som vad gäller maten. Bodonis murriga inredning är lustigare än Marginalens kontorslandskap, dess enkla vardagsmat glufsar man hellre i sig än Marginalens ouppfyllda, fastän måttliga, pretention. Verkliga vinnare är dock alla de andra restauranger som lättvindigt torde kunna locka tidningsfolket till sig.

Bodoni BETYG: överkorsad rulle

Marginalens enda gästtoa, gömd bakom en uppställd ingångsdörr, är handikapputrustad och ren, inte ett dugg mer. Bodonis toaletter är skrikigt färgsatta och måttligt rena, dessutom saknas tvål.