Sommarrunda:

Röstånga gästgifvaregård
Marieholmsvägen 5, Röstånga
BETYG: 2
PRISVÄRDE: NER
MAT: NER
DRYCK: -
SERVICE: -
MILJÖ: UPP
TOALETTER: NER

Skanörs gästgifvaregård
Mellangatan 13, Skanör
BETYG: 4
PRISVÄRDE: UPP
MAT: -
DRYCK: -
SERVICE: -
MILJÖ: UPP
TOALETTER: -

Häckeberga wärdshus
Genarp
BETYG: 3
PRISVÄRDE: NER
MAT: -
DRYCK: UPP
SERVICE: -
MILJÖ: UPP
TOALETTER: -

Östarps gästgivaregård
Östarp
BETYG: 5
PRISVÄRDE: -
MAT: UPP
DRYCK: -
SERVICE: UPP
MILJÖ: UPP
TOALETTER: -

Sommarvädret må vara hur opålitligt som helst, men att det prunkar både inuti och utanför skånska gästgiverier kan man lita på. Dessa talrika oaser i landskapet kan skapa sol i sinnet - nå, ävensom vakuum i börsen. Den höga prisnivån är också att lita på.
     Vi har nog aldrig stött på ett gästgiveri utan lokal och inredning med viss ögonfägnad, förvisso av olika skönhetsgrad, medan det kan skilja mer på utsikten.

Röstånga gästgivaregård har utanför fönstren blott en trädgård - om än tillräckligt prunkande för att dölja det faktum att byggnaden befinner sig mitt i hemorten. Den största av matsalarna vågar ha många stora fönster mot trädgården - likaså faktiskt också några guldinramade fönster mot en angränsande matsal. Här är det verkligen angenämt att ta plats i någon av de mjuka hästskoformade sofforna klädda med blomstertyg. Borddukarna har en gräddig färg som associerar till 1700-talets rokoko.
     Också de övriga matsalarna är charmfullt pompösa med sina traditionella borgarskapsinredningar. Blott toaletten skämmer helheten. Den må vara stor och handikappanpassad men i ganska risigt skick.
     På helgerna serveras smörgåsbord för måttliga 179 kronor, men här finns också en a la carte där priserna är mer dristiga. De fem förrätterna kostar från 85 upp till 120 för Toast Skagen, de tre fiskrätterna mellan 160 och 230 med smörstekt sjötunga i topp, samt de fyra kötträtterna från 160 för kycklingfilé till 230. De tre desserterna kostar mellan 65 och 75. Det finns också en billig barnmatsedel med Kalle Ankas köttbullar, Mumiedalens - ska väl ändå vara Mumindalens - korvar, och så vidare.
     Vinlistan är inte särskilt omfångsrik - blott två vita viner och sex röda, varav två endast på halvflaska. Men på sista bladet finns en liten realista! Ståtliga viner från 70-talet säljs för sådär 500 kronor, sänkta med 200.
     Till förrätt prövar vi brickan med sillvariationer för 95 kronor. Varje ingrediens är kylskåpskall, utom den kokta potatisen i egen skål. Den lagrade osten som menyn nämner visar sig vara en grönmögel och en enkel Brie, men vi hade vida föredragit Västerbotten eller Cheddar. Den dryga handfullen sillar är i och för sig fyndigt sammansatt men de känns slentrianmässigt tillredda, tyvärr också den currysill närmast i form av en gräddig tarte, som annars är ett intressant koncept.
     Hjortfilé med grillad tomat, kantareller, sockerärter och potatiskroketter för 230 har ganska fina köttbitar som är anständigt tillredda - blott en smula för länge. De stekta kantarellerna är ett skönt inslag men sockerärterna har blivit lite svampiga och kroketterna är lika tråkiga som om de kom direkt från fabrik. Såsen har en fin konsistens men nästan ingen smak alls. Hela rätten blir, trots sitt höga pris, ett stort jaha.
     Desserten Kopparhatten för 75 består av myntaparfait och svart vinbärssorbet arrangerade på höjden med lager av trist sifongrädde, samt lite krossad choklad runtom. Glasserna är behagliga men inga mästerverk. Vi kan alltså inte med någon av rätterna säga att vi ätit i enlighet med prislapparna.

I någorlunda trängd miljö mitt i orten befinner sig också Skanörs gästgifvaregård, men med ett särskilt övergångsställe för gässen och en charmig bebyggelse omkring sig blir inte det något stort handikapp. Inredningen är attraktiv framför allt genom sin måttliga ambitionsnivå - denna stuga med lågt i tak och viss trängsel mellan borden är förvisso inget herresäte. I stället pryds väggarna med tavlor föreställande sådana ståtligare byggnader. Borden saknar dukar, vilket känns alldeles rätt här.
     Servicen varierar - någon är hjärtlig och skicklig så det förslår, en annan nästan parodiskt trumpen. Man känner sig ändå - eller kanske just därför - som hemma.
     Menyn har lunchmat i flera prisklasser - dagens husman är dels gratinerad havsgösfilé och dels grillat kycklingbröst, båda för 65 kronor, medan specialen är en oxytterfilé för 98. Den vegetariska rätten är endiv med rotfruktspytt och currysås för 85. Man erbjuder också en gästgifvarlunch för 130, bestående av sillvariationer till förrätt samt valfri husman. Sillen kostar separat 72, men bland förrätterna finns också exempelvis löjrom på päreplätt för 85. Paradrätterna är två för 170 kronor styck - dels ett gratinerat knyte på lax och bergtunga, dels apelsinbrässerat ankbröst. De tre desserterna kostar mellan 25 och 60.
     Som förrätt ger vi oss på sillvariationerna med Västerbottenost och hembakt kavring för 72, som finns på ett eget minimalt buffébord. Menyn säger att det är tre sillar men vi räknar till fyra, och osten är skuren i bitar, vilket vi finner sympatiskt. Utmärkt kokt nypotatis serveras separat. Sillarna är helt acceptabla men inte så väldigt karaktärsfulla. Kavringen är riktigt mörk och söt.
     Den grillade oxytterfilén med örtcreme och sockerrostade palsternackor för 98 har en fin bit kött, men palsternackorna är en aning sumpiga. Den stora potatishalvan under köttet har en skön smaksättning av örter och olivolja. Apelsinbrässerat ankbröst med vindruvschutney och havskräftsås för 170 är en mycket angenäm skapelse. Skivorna av anka är både vackra och välsmakande, chutneyn fungerar utmärkt till.
     Desserten två sorters sorbet i honungskorg med marinerade björnbär för 55 kronor har välsmakande sorbeter och den krispiga honungskorgen är riktigt läcker med sin extrema sötma. Frusen mousse på ljus choklad och Philadelphiaost med färska jordgubbar för 60 är inte lika lyckad. Moussen har blivit en torr och lite trist glass. Det hindrar inte att vi har ett gott helhetsintryck av Skanörs gästis, som dessutom krävde oss på rimliga pengar.

Dyrare blir det ofrånkomligen på Häckeberga värdshus, som har en hänförande utsikt över öppna ängar. Det är märkbart lågt till tak i matsalen, som även med sitt möblemang ger en känsla av trång trivsel. Det är bara synd att fönstren inte är stora nog att göra vyn med den öppna ängsmarken rättvisa.
     Vinlistan är inte så värst omfattande men genomtänkt, dessutom med behärskade priser - de flesta flaskorna kostar under 300 och ingen mer än 480.
     Matsedeln består av fyra komponerade menyer med varsitt tema, men det går att skapa sin middag genom att kryssa obehindrat mellan dem. De är lite märkliga, så tillvida att de inte följer givna teman särskilt omsorgsfullt. Sålunda har exempelvis “menyn för älskare av fågel” för 265 kronor endast fågel i huvudrätten - ett sviskonfärserat fasanbröst. “Köttälskaren” får för 280 kronor blott kött i varmrätten - om man inte räknar getosten i förrätten och björnbären i desserten... Menyn “för dig som föredrar fisk” - här går det tydligen inte längre att tala om kärlek - har fisk blott i varmrätten.
     Vi ger oss i kast med Skånemenyn, som med sina 325 kronor är den dyraste. Förrätten rökt ankbröst med varma druvor i balsamvinaigrette, som för sig kostar 85, har inte någon framträdande rökt smak i de kalla skivorna kött. Vi undrar om den lilla lustigheten med varma druvor inte var bakvänd - kanske vore det angelägnare med en mer aromatisk temperatur åt ankbröstet. Salladsbladen till är direkt menlösa.
     Varmrätten är en hel uppsats: hjortsadel på Häckebergavis, utskuren med potatis- och morotsrösti, lingon- och geneversås, skivor av rökt kumminfläsk, samt rosmarinkokt lingonfyllt äpple - för 195 kronor separat. Hjorten har markant viltsmak och är utmärkt tillredd, röstin är krämig med delikat sötma och de många skivorna av fläsket delikata. Såsen är kanske den största upplevelsen med sin tunna konsistens och ändå tjocka, djupklingande smak. Det är en varmrätt så förnämlig, med varje komponent skönt förklarande de andra, att man kunde äta tills man stupade.
     Desserten på Skånemenyn är äppeltartelette med kanelparfait men vi väljer i stället lakritsdoftande rabarber med sauce Anglaise. Den är egentligen 25 kronor billigare än äppeltarteletten, vilket inte justerats med en enda krona på vår nota. Desserten är dessutom inte alls lyckad - tärningarna av rabarber är för nära det råa med dess skarpa surhet, vilket inte ens vaniljsåsen förmår mildra. Mycket av lakrits märker vi inte heller.
     Nå, den formidabla varmrätten är värd att vallfärda till.

Till Östarp kan man vallfärda av många skäl, trots att det är lite krångligt att hitta dit. Naturen är formidabel, en kuperad terräng med såväl äng som skog skapar vad som kunde vara inledningsscen i en film. Inomhus är pyntat på äkta traditionellt vis, så att det annalkande millennieskiftet tycks som bortblåst. Stora matsalen - där det på helgerna dukas upp med smörgåsbord - har generösa fönster mot skogsmarken.
     Betjäningen sköts av älskvärda och påpassliga damer i sina bästa år, och deras moderliga omsorg känns lika självklar som behaglig i denna miljö.
     Menyn har fyra förrätter mellan 65 för matjesbakelse på kavring till 82 för gravad fjällröding, sex varmrätter från äggakaka för 92 till kalvfilé för 210, samt fyra desserter omkring de 50. Man kan också välja festmenyn, en kombination av rätter från matsedeln - två för 220 eller tre för 275.
     Båda förrätterna vi prövar är ypperliga. Paj på brännvinsost och salladslök med skånsk spickeskinka för 72 är rent svindlande välsmakande, med en paj som varken är krämig eller torr, till vilken de tunna skivorna skinka passar förträffligt. Den flädergravade fjällrödingen med honungssötad senapscremefraiche för 82 är diskretare i sitt smakregister än det låter, en raffinerad kombination som smälter på tungan.
     Grillad entrecote med rödlökssmör och varm sparrissallad för 165 har en perfekt grillad ypperlig köttbit, en fin sallad spetsad med smakförhöjande små bitar skinka, samt en skön skysås. Bredvid allt detta känns rödlökssmöret överflödigt. Lammsadel med ljus portvinssås, primörer och örtstekt potatis för 185 visar också upp perfekt anrättat kött, en ljuvlig sås och märkbart läckra potatisar. Dessa båda varmrätter är rent överväldigande.
     Desserten lyfter inte alls till motsvarande höjd. Jordgubbssymfonin för 68 kronor är en yoghurtglass med platt jordgubbssmak omringad av lite jordgubbar, samt en sorbet på Amadeus. Inte mycket till symfoni, trots såväl Amadeus som noterna tecknade med chokladsås på fatet.
     Även om desserten tycks vara Östarps svaghet förmår den inte ta ner de övriga överväldigande intrycken. Och kaffet i kopparkanna är utsökt.

Bong

Om du har åsikter eller frågor om mina krogrecensioner, använd formuläret som du kommer till om du klickar på:

TYCK TILL