SKÅNERUNDA 2006 - SOMMAR

Middag:
Farbror Elofs skafferi
Kvarngården 1, Billeberga
BETYG: 3
PRISVÄRDE: NER
MAT: UPP
DRYCK: -
SERVICE: -
Rökning utomhus
Här serveras enbart middag

Middag:
Gula boden
Hamnplanen 18, Viken
BETYG: 3
PRISVÄRDE: -
MAT: -
DRYCK: NER
SERVICE: -
Rökning på utomhusserveringen
Här serveras enbart middag

Middag:
Buhres fisk
Hamnplan, Kivik
BETYG: 4
PRISVÄRDE: -
MAT: UPP
DRYCK: -
SERVICE: -
Rökning på utomhusserveringen
Här serveras enbart middag

Middag:
Kamskogs krog
Storgatan 3, Simrishamn
BETYG: 2
PRISVÄRDE: NER
MAT: -
DRYCK: -
SERVICE: -
Rökning på utomhusserveringen
Här serveras lunch och middag

Nu när sommaren brakar på är det en fröjd att äta utomhus, vilket går utmärkt att göra på tre av de fyra krogar vi besöker. Utsikten varierar från hav till trädgård, och ungefär lika stor skillnad är det på maten.

Farbror Elofs skafferi ser vid första anblicken ut som ett prylskåp. Kuriosaprylar av varierande ålder fyller såväl borden som väggarna. Huset har fordom varit en prylbod, men numera är inget annat än mat och dryck till salu.
     Byggnaden är även i sig härligt pittoresk och gården den omger känns hur genuin som helst. Den måste man korsa för att komma till toaletten, som förstås också är pyntad med diverse kuriosa. Märkligt nog är det ingen utomhusservering på gården, fast det är där den stora grillen är placerad.
     Det första man stöter på inne i huset är en omfattande samling flaskor med hemkryddat brännvin, där alla möjliga ingredienser har använts. Också av avecer har krogen ett anständigt sortiment, sammalunda med viner. Majoriteten av de röda buteljerna är italienska, medan betydligt mer franskt finns bland de vita – en något förvånande ordning.
     Här serveras omsorgsfullt anrättad mat med skånsk och fransk prägel. Man får två rätter för 295, tre för 395 och fyra för 475. På söndagar erbjuds i stället en buffé för 265 med en myckenhet grönsaker i olika form och utförande, samt kött grillat på gården. Det är vad vi provar.
     Buffén har en uppenbar rikedom av grönsaker i olika sallader eller i ensamma majestäter. Här bjuds såväl traditionella som moderna ingredienser, till exempel en tapenade på svarta oliver och en karaktärsfull guacamole, ävensom fin grön sparris, kronärtskockshjärtan, sallad på vit sparris och morot, med mycket mera. Fina råvaror, sannerligen, men deras marinader och salladsblandningar är något enahanda i smaken.
     Det grillade köttet är ryggbiff, lamm, kyckling och fläskkarré. Fin kvalitet på alltihop, grillningen har gjorts med lagom blandning av burdust och finkänsligt. Lite enahanda är dock också detta. Grillat och inget mer, inte ens en markant variation på deras kryddning. Gommen längtar efter några pikanta såser att experimentera med. Också bufféns desserter är ganska summariska. Krogen har gjort det lite väl lätt för sig, i synnerhet med tanke på priset.
     Servicen är ledig i tonen, inte så väldigt uppmärksam men å andra sidan inte ett dugg förnäm. Man kan slappna av här – åtminstone tills det är dags för notan.

Gula boden har en nästan lika anspråkslös byggnad som namnet antyder. Den inhyser endast kök och andra personalutrymmen, medan det har dukats upp för gästerna på hamnplanen – visserligen i skydd innanför ganska provisoriska väggar och fönster, samt ett tak av presenning. Det flärdfria i arrangemanget har sin egen tjusning. Det är också rätt lustigt att behöva gå runt hörnet till en grannkåk för att komma till toaletten.
     Utsikten är härlig – bara några få steg från vattnet och småbåtshamnen. I vyn finns också den betydligt exklusivare krogen Niklas Viken, i en byggnad som är solidare och pampigare men ändå inte mer lockande.
     Gula bodens kök erbjuder en både trevlig och ambitiös matsedel. Förrätterna kostar en bit under hundralappen, varmrätterna från 125 till 205, desserterna runt 50. Det är mest fiskrätter, vilket läget så gott som kräver.
     Vinlistan är ytterst kortfattad med blott några få buteljer av varje sort, desto ordrikare beskrivna. Inga märkvärdigheter, men inte heller särskilt kostsamma. Också av avecer är det lite väl tunnsått. Här finns inte heller espresso, däremot ett aromatiskt bryggkaffe som inte kostar mer än 15 kronor.
     Som bröd till maten får vi baguette skuren i små skivor – lite väl enkelt, som på en lunchrestaurang i budgetklassen. I stället är det två sorters pålägg, dels kryddsmör och dels en lite väl fluffig och mild aioli.
     Bland förrätterna prövar vi fisk- och skaldjurssoppan för 65 kronor. Den är saffransgul i färgen och innehåller ganska generöst med framför allt lax och musslor. Smaken är ganska anonym. Kanske är krogen lite för återhållsam med kryddningen – ungefär som med sin aioli.
     Också varmrätten pocherad bergtungsfilé med hummer- och kräftsås för 175 visar sig vara lite väl försiktig i sina smaker. Fiskfiléerna har rullats, vilket vi känner oss rätt avoga till. De är ändå i trevligt skick hela vägen in, men märkvärdigt renons på karaktär. Såsen är rätt platt, de små bitarna av kräftstjärt i den mest vilsna, men tallriken har också bland annat några fina stänger av grön sparris, som muntrar upp. Även den kokta nypotatisen till är försonande.
     Desserten hallonpannacotta för 55 kronor serveras med några små bär och frukter, samt en hallonsås i cirkel runt själva pannacottan, i vars botten hallonen befinner sig. Det är inget över sig märkvärdigt men ändå lyckat och uppiggande som avslutning.

Buhres fisk i Kiviks hamn håller till i en ny byggnad, vars arkitektur minner om Västra Hamnen i Malmö. Huset är stort, dessutom har krogen en usträckt altan på framsidan och på baksidan finns en lunchöppen uteservering med enklare rätter. Synd bara att det är en bilparkering mellan krogen och vattnet.
     Det är snyggt och stilrent i matsalen, som rymmer ett stort antal platser. Med så mycket att hålla reda på kan man förstå att serverinspersonalen ibland är så upptagen med andra sysslor att gästerna försummas för en stund. Mängden gäster bidrar säkert också till att personalen verkar oengagerad.
     Här serveras förstås framför allt fiskrätter, komponerade i en blandning av svensk och kontinental stil. Några är fyndiga, såsom förrätten pepparrotscheesecake med lax och Kalixrom eller varmrätten ansjovis- och Dijonfylld sillfilé. Förrätterna kostar uppemot hundralappen, varmrätterna mellan 135 och 265 – dyrast är inte en fisk, utan oxfilé – och deserterna 45 till 65. Dessutom finns en trerättersmeny, som varieras efter säsong och kostar 275 kronor.
     På söndagarna dukas det upp en omfattande fiskbuffé för 245. Den dignar av framför allt ett oräkneligt antal varianter på sill och lax. Här finns inte den myckenhet av olika fisksorter som vore spännande att upptäcka på en buffé med detta tema.
     Vinlistan är anständig om än renons på höjdare. Den har förstås ett större urval av vitt än rött. Avecer är det gott om, men riktigt omfattande är sortimentet på fin whisky.
     Vi fastnar för säsongens meny “i äppelblomningstider”, som inleds med grillad grön sparris från Österlen med laxtartar, bladspenat och citronhollandaise. Förrätten kostar 80 kronor om man inte tar hela menyn. Det är blott några stycken sparrisar på fatet, så de försvinner fort med en skön eftersmak i munnen. Tartaren – toppad med några spänstiga räkor – passar förträffligt därtill, likaså i än högre grad den yppiga hollandaisen.
     Varmrätten halstrad rödingfilé med olivrostad nypotatis, äppel- och chevrecreme kostar 195. Fisken är hur fin som helst, halstrad så det märks men ändå med rödingens sköna mjällhet i behåll. Den friskt söta cremen är rolig därtill – men den rostade nypotatisen är för bullrig, speciellt som den delvis är ganska bränd.
     Menyns dessert är äppeldoftande kanelparfait med melon- och myntasallad för 60. Ett par tunna tårtbitar av aromatisk parfait, omgärdade med frisk melon i några olika kulörer. En både lagom och glad avslutning.
     Här finns inte espresso – de kanske anser att det skulle ta för mycket tid att hålla på med. Man får trösta sig med det ganska ordinära bryggkaffet och någon av de finare avecerna.

Kamskogs krog i Simrishamn har några blygsamma cafébord på trottoaren, som ger ett enklare intryck av krogen än dess innanmäte förtjänar. Mer som ett café. Att det är en fullödig restaurang ser man på köket, som skymtar till vänster om entrén. Till höger ligger den trivsamma matsalen med stugors charm och klädsamt återhållna färgskalor.
     Rakt fram ligger trädgården, där man allra helst sitter när vädret så tillåter – fast det rustika utomhusmöblemanget inte är särskilt bekvämt. Det är ändå en förtjusande uteplats med ett storvuxet körsbärsträd till tak.
     Menyn är i huvudsak traditionellt svensk och kontinental med förrätter som silltallrik, Skagentoast och anklever för 70 till 95 kronor, varmrätter från 140 för sydfransk fisk- och skaldjursgryta till 195 för rimmade dillstekta lammfiléer, samt desserter för runt 50. Därutöver erbjuds en särskild trerättersmeny, som kostar mellan 225 och 300 beroende på vilken dag och vilken mat det är.
     Vinlistan är hyfsad men inte så inspirerande. I stället är det den långa listan av calvados som imponerar, dessutom lustfyllt presenterade med frestande ord om deras smaker.
     Till förrätt prövar vi ljummen vit sparris med spickeskinka, parmesanost, pinjenötter, ruccola och balsamvinägervinaigrette för 95. Det visar sig vara närmast en sallad, där ingredienserna ligger huller om buller i en stor hög på tallriken. Mängden skulle lämpa sig bättre för en huvudrätt. I den här röran är det ingen av ingredienserna som kommer till sin rätt. Dessutom är sparrisen inte kokt helt och fullt till sitt ideala stadium.
     Grillad entrecote med getost- och rosépepparsmör, madeirasås, friterade potatisklyftor och valnötssallad med fransk senapsdressing kostar 175 och är en nästan lika rörig anrättning som förrätten. Det är en bamse till entrecote, tyvärr dock grillad förbi sitt mest vällustiga tillstånd. Den friterade potatisen är fräsch och frasig, salladen frisk och välsmakande, men det kalla kryddsmöret och såsen är ungefär lika sorgliga som köttbiten.
     Desserten rabarbertiramisu för 65 serveras med hallonsås och en jordgubbe kluven i klyftor.Det är en ovanligt torr tiramisu, mest som en sockerkaka, där rabarbern ligger i det undre lagret. Vi föredrar en krämigare konsistens och en mindre ordnad form – märkligt att köket först till desserten hanterar maten med stramhet.
     Här finns espresso, som kostar 20 för en enkel, men den är gjord utan känsla och snits. Man behöver en fin calvados för att trösta sig – och det har Kramskogs.

Bong

Om du har åsikter eller frågor om mina krogrecensioner, använd formuläret som du kommer till om du klickar på:

TYCK TILL