Den här texten presenterades för högre seminariet i idé- och lärdomshistoria på Lunds universitet, den 28 maj 1998, som en del i mitt doktorandarbete om tankemönster i skapelsemyter. Handledare: professor Gunnar Broberg.

© Stefan Stenudd 1998, 2008

Innehåll:

1. Beslöjad begynnelse
2. Framställningsform
3. Historiskt svep
4. Afgudar
5. Alltså
6. Och så till skapelsen
7. Litteratur om samisk mytologi
8. Litteraturlista

2   Framställningsform

Min presentation i det följande är inte helt och hållet den brukliga, som syns redan av det ovanstående. Jag för mitt resonemang tämligen fritt från hänvisning, citat eller angivande av specifika källor, huvudsakligen eftersom dessa är tämligen begränsade till sitt antal och välkända inom sakkunskapen. På detta vis är det också lättare för läsaren, utan fotnoters och källhänvisningars gytter, att följa själva resonemanget och tydligt se dess eventuella tillkortakommanden eller - rättframt uttryckt - grodor. I stället har jag i textens andra del hanterat källmaterialet så, att jag ordnat en litteraturlista där varje källtext placerats in i en kronologi, samt refererats och kommenterats där. Detta för att läsaren som önskar gå vidare i ämnet ska få en klarare bild av litteraturen, såväl vad gäller innehållet i respektive källtext som de förhållanden dessa står i till varandra - hos andra texter, alltså sagda källor, är en sådan överblick svår att få.
     All litteratur i förteckningen har jag inte haft tillfälle eller möjlighet att granska, vilket i dessa fall tydligt framgår av hur de texterna presenteras. Jag har ändå valt att inkludera dem, eftersom det i andra texter framgått att de kan ha värde och de därmed ingår i ovannämnda kedja, som smärre eller större länkar. Så gott jag begripit ämnets bibliografi vill jag ändå mena att det näppeligen i dessa verk kan förekomma uppgifter som radikalt skulle ändra min bild av ämnet i fråga, något jag med trygghet kan konstatera eftersom litteraturen som tidigare påpekats är så pass sammangjuten. Drastiskt alternativa uppgifter i en text - om än aldrig så perifer - skulle ej gå obemärkt förbi i de efterföljande texterna.
     Det är inte ett komplett bibliotek över litteratur om samisk kultur som fått plats i litteraturlistan, absolut inte - det har ej heller varit varken påkallat eller eftersträvansvärt. Också vad gäller litteratur om samernas mytologi torde åtskilligt saknas - dock ej i signifikant grad inom fältet skandinavisk litteratur under tiden 1600-tal till 1950-tal, knappast ej heller vad gäller tid före eller - med större reservation - efter detta omfång. På grund av samernas geografiska hemvist är denna överväldigande koncentration på skandinavisk litteratur rimlig, det är också inom detta fång som det allra mesta källmaterial av betydenhet befinner sig - därom är sakkunskapen helt enig. Några luckor ska dock påpekas: rysk litteratur saknas helt, finsk är synnerligen sparsamt representerad och tysk likaså. De ryska källorna sysselsätter sig förstås med där boende samer och deras anförvanter, sammalunda gäller - i mindre grad - finska källor och Finlandsboende samer, medan den tyska litteraturen i väsentlig grad skrivits av personer med förankring i Norden, ofta forskare av dessa nationaliteter som valt att med vissa av sina verk formulera sig på tyska.
     En framkomlig fortsatt väg för ämnet vore litteratur som presenterar den forna finska mytologin, vilken anses vara den samiska näraliggande, likaså mytologin hos i nordliga Ryssland hemmahöriga folk. Det var också en metod jag i begynnelsen tänkt mig för att spåra en eventuell samisk kosmogoni - vansklig, förvisso, eftersom det ställer sig mycket svårt att belägga uttydbara relationer mellan andra folks traditioner och samernas. Även inom den folkgrupp vi kallar samer råder variationer i såväl språk som kultur och föreställningsvärld, fastän likheterna kan sägas vara större än skillnaderna. Deras relation till andra folk och dessas idéer är minst sagt vag, för att inte säga snårig. Jag har - åtminstone på detta stadium -- inte ansett en sådan komparativ studie vara nödvändig.
     Här ska också påpekas att jag valt en form för hänvisningsuppgifter, med författarnamn och årtal inom klammer, som knappast kan sägas vara den mest estetiska, men för denna framställning ändå den lämpligaste. Deras ringa antal torde göra formen uthärdlig. Dessa hänvisningar är alltså till litteraturförteckningens redogörelser, som i sin tur ger sidhänvisningar i källorna. Betonas ska också att det i denna text är litteraturlistan som är huvudsak och dessa inledande reflektioner snarast att jämföra med en bilaga.

Om du har åsikter eller frågor om mina texter om myter, använd formuläret som du kommer till om du klickar på:

TYCK TILL