De stojiga metallrockarna Anthrax, som just gästat Sverige, har släppt en EP i LP-format. Namnet på skivan bör för begriplighets skull läsas baklänges, en kryptisk fint som använts förr i rock'n'roll.
     De fem glada musikerna bjuder på 6 låtar, egna och andras, de visslar och ropar och lever om som grabbar vid muck. Musiken är inte inställsam men inte heller avvisande. Den anspråkslösa munterheten är skivans mest påträngande egenskap.
     Drutöver fångas öronen gärna av Charlie Benantes trumspel, i snabbrocktempo. Det lockar till rörelse och höjer pulsen, samtidigt som det är riktigt välljudande.
     Anthrax tar inte sig själva på minsta allvar.
     "Now it's dark, mummy", sjunger Joey Belladonna. "Don't you fuckin' look at me!"
     Men lyssna får vi väl göra? Det mår man inte illa av.

Stefan Stenudd

Om du har åsikter eller frågor om mina rockrecensioner, använd formuläret som du kommer till om du klickar på:

TYCK TILL