Det är en sällsynt upplevelse att råka på musik som från allra första takten fångar örat - och sedan vägrar att släppa greppet. Samtidigt är det just den upplevelsen vi allramest längtar efter.
     Baba Blues förmår det.
     Bluesmusiken har under vårt sekel vuxit till en sådan rikedom på såväl exempel som variationer och strålande artister, att det borde vara omöjligt att bli överväldigad av sådan musik. Clas Gustavsson och Richard Danielsson lyckas med sin stillsamma duo Baba Blues inte bara fånga och överraska - de berusar.
     Vilken skön musik! De uttrycker sig med stillheten och tystnaden, som många i traditionen - försiktiga akustiska gitarrer och eftertänksam sång. Ändå låter det friskt och alldeles självklart. Skivans A-sida är blues på engelska och B-sidan svenska texter som försiktigt leder musiken in mot den svenska visan.
     Att gjuta liv i blues är en mystisk aktivitet, den kräver trollkarlar och häxor. Inom den enkla ramen uppstår i goda stunder en klang, eller kanske en hel eter, som är kärnan i den mänskliga tillvarons villkor. Bluesen blir en hymn till livet. Gustavsson och Danielsson framför både klassiker och egna kompositioner, på engelska och på svenska, i denna ljuvliga anda.

Stefan Stenudd

PS (2008): Baba Blues hade gett ut skivan själva och blev perplexa när den efter min hyllning började sälja så pass att de hade råd att ge ut den också som CD. De skickade en tacksam hälsning tillsammans med CD:n när den kom ut. Jag fann dock att CD:ns digitala ljudbild, som på den tiden var betydligt sämre än numera, saknade mycket av den magi som vinylen förmedlade. Det hade jag dock inte hjärta att berätta för dem.

Om du har åsikter eller frågor om mina rockrecensioner, använd formuläret som du kommer till om du klickar på:

TYCK TILL