Rolf Wikström

På omslaget riktar Rolf Wikström ett varmt tack till den nya svenska regeringen, "som verkligen lärt folk vad blues innebär". I så fall är det förvånande att den gode artisten själv inte är särskilt blå på den nya skivan.

     Visst kan han sin blues, sedan decennier, och visst svänger och gungar det om låtarna, som i de flesta fallen spelats in live i studion. Men de är inte de blåaste han klämt ur sig. Munterheten dominerar, ibland låter det till och med hurtigt.

     Nå, när han klämtar i med "Hej å hå, lilla mamma, allt kommer nog bli bra" dryper det av ironi, precis som när han på sången direkt efter sjunger "Allt kommer bli så bra". Där visar han prov på sin karakteristiska giftighet, som rimligen borde ge den nya svenska regeringen några sömnlösa nätter.

     Och när han sänker takten och sjunger att han i sin älsklings ögon kan läsa: "Roffe, det är dags för dig att gå", då fylls musiken av ett fagert vemod — trots det platta stråkarrangemanget. De tårar som stråkarna inte fäller, flödar i stället från Rolfs gitarr.