Det har sagts att allt vad vi människor gör, det gör vi för att vi vill bli älskade. Kanske är det så - och kanske är det inte nog: vi vill rentav bli dyrkade. Detta är ändå inte uttryck för någon djupt naturlig egoism i vår art - någon sådan tror jag inte på - utan ett uttryck för vår önskan att dyrka, att känna passionerat, överväldigande, berusande.
     Vi vill bli dyrkade, för att vi själva vill dyrka. Då blir ju livet så mycket livfullare än om vi bara uppskattar eller respekterar varandra. Sådan dyrkan sker så gott som överallt - på så vis är hela vårt livsrum ett tempel - men framför allt på varje sorts scen.
     Jag vill bli dyrkad. Därför har jag tafsat på en och annan scenkonst. Här är några avtryck - musik, lyrik, dramatik.