Stefan Stenudd
Stefan Stenudd
Om mig


Aikido
AIKIDO
Den fredliga kampkonsten

AIKIDOTEKNIKER

Keikogi — klädsel

Rei — bugning

Zazen — meditation

Aikitaiso — uppvärmning

Taisabaki

Ukemi

Stretch och styrka


Kogeki — attacker

Greppattacker

Slagattacker

Atemi


Suwariwaza

Hanmi handachiwaza

Omote, ura

Sotokaiten, uchikaiten


Katamewaza — grepp

Ikkyo

Nikyo

Sankyo

Yonkyo

Gokyo

Hijikime osae

Kaiten osae


Nagewaza — kast

Kokyuho

Kokyunage

Koshinage

Aikinage

Shihonage

Kotegaeshi

Iriminage

Tenchinage

Kaitennage

Udekimenage

Aikiotoshi

Jujigarami

Ushiro kiriotoshi


Kaeshiwaza — kontring

Taninzugake — mot flera

Tantodori — mot kniv


Ken — svärdet

Suburi

Aikiken

Tachidori

Iaido


Jo — staven

Suburi

Kata

Aikijo

Jo — ken

Jodori


AIKIDO

Aikidotekniker


Ordlista för aikido


Magisk kampkonst


Lennart Linder


Budokrönikor


Budolexikon


Aikidoboken


Aikido på Enighet i Malmö


Aikido på engelska


Mina romaner
Klicka på bilden för att se boken på Bokus nätbokhandel.










Mina fackböcker
Klicka på bilden för att se boken på Bokus nätbokhandel.














Aikidotekniker

Ukemi — fallteknik

Avancerad fallteknik, ukemi, av Mathias Hultman. Fler videoklipp på mitt YouTube-konto.


När jag i de sena tonåren deltog i en aikidouppvisning på min gamla högstadieskola, var jag mäkta nyfiken på att få höra hur den fallit ut och frågade teckningsläraren vad han tyckte.

       Vi hade verkligen ansträngt oss med fart och fläkt och alla möjliga konster ur aikidons breda repertoar. Men teckningsläraren hade fastnat på en detalj:

       "Ni rullade så tjusigt", sa han och syftade på falltekniken. "Det var så tyst och elegant."

       Berömmet smickrade förstås, men han hade inte brytt sig särskilt mycket om själva aikidoteknikerna. När vi kastade varandra hit och dit stod han och beundrade angriparnas fallteknik, ukemi.

       Nå, det har sin tjusning. Aikidons fall ska vara lika naturliga och behagliga som ett hjuls rullande över en plan väg. De liknar faktiskt hjulets rörelse på flera sätt. Riktningen på fallet är inte uppifrån och ner, som när äpplet trillar från trädet, utan längs med golvet. Man åstadkommer detta genom att forma sig en smula till ett hjul och göra fallet just rullande. Det gäller både för fall framåt och bakåt — dessa två är också varandras avbilder, ungefär som när en film spelas baklänges.

       Mae ukemi är fall framåt. När man övar det tar man ett riktigt stort kliv fram med vänster fot, så att kroppen kommer en god bit närmare golvet. Sedan lägger man vänsterhanden mot golvet, med armen formad till en båge - nästan rak, så att inte armbågen sticker ut, och handens fingrar pekande bakåt. Armen formar på detta sätt en rundning som liknar hjulets. Den andra handen placeras bredvid, med fingrarna pekande framåt. Därefter viker man huvudet åt sidan och vänder det bakåt, så att man kan se vad man har bakom sig.

       Nu sker fallet genom att man rullar framåt längs vänsterarmen, kutar med ryggen så att rullningen fortsätter diagonalt över den — från vänster axel till höger skinka. Samtidigt viker man in högerbenet så att rullningen mjukt fortsätter på yttersidan av vaden. Vänsterbenet behåller man i samma position genom hela fallet, så att det avslutas när vänsterfoten åter landar på golvet. Man sträcker nu på högerbenet och står i samma position som före fallet.

       Samma fall kan förstås göras också på höger sida.

       Det låter komplicerat, men är inte särskilt olikt en kullerbytta — med ett väsentligt undantag: man rullar diagonalt. Huvudet får aldrig nudda golvet, det ska vikas åt sidan. Fallet går längs armen, axeln, diagonalt över ryggen ner till motsatt skinka och ben. För att kunna göra denna diagonala rullning smidigt är det viktigt att redan vid utgångsställningen vrida in axeln, så att den befinner sig i linje med kroppens centrum — i stället för att, som normalt, huvudet gör det.

       Eftersom den som kastar befinner sig bakom den fallande, avslutas fallet med att man svänger runt på platsen precis när man står upp igen.

       Ushiro ukemi, fall bakåt, är samma fall fast så att säga filmat baklänges. Man tar ett stort kliv bakåt med höger fot, så att man får en låg position — det finns ingen anledning att göra fallet obehagligare än det behöver vara. Sedan lutar man kroppen åt höger sida men vänder inte huvudet bakåt — partnern står ju framför en, och det är honom man gärna håller ögonen på.

       Båda armarna höjs mot vänster axel, som vid lutningen hamnar ovanför kroppens centrum. Nu börjar man sitt fall genom att kuta rygg och böja högerknät så att rumpan sjunker ner mot den högra fotens häl. Men de ska inte komma i kontakt, i stället når ryggslutet på höger sida golvet och man rullar diagonalt över den rundade ryggen upp mot vänster axel, därefter tar båda händerna emot och hjälper till att häva en upp i stående. Genom att under fallets slutskede sträcka ut högerbenet ordentligt kommer man upp i samma position som man inledde ifrån. Fallet är då avslutat, och man vänder sig inte om, eftersom man alltjämt bör ha partnern framför sig.

       Med båda fallen brukar man ha en stark och en svag sida. Därför är det viktigt att träna fallen lika mycket på båda sidor, kanske till och med mer på den sida som känns svagast och osäkrast. Fallen ska vara så rundade och rullande att ingen kroppsdel slår i hårdare än någon annan. Man når det framför allt genom att koncentrera sig på att fallet ska ha en horisontell riktning, inte en vertikal.

       De allra flesta kasten i aikido är sådana att man obehindrat kan sträcka ut sitt fall framåt eller bakåt, utan att behöva dunsa i golvet så att det smäller. Men det finns några undantag. Framför allt är det höftkasten, koshinage, som kräver en annorlunda fallteknik — tobikoshi.

       Eftersom partnerns kropp i koshinage står i vägen för de vanliga fallen, blir oundvikligen fallet tämligen vertikalt. Då är det viktigt att sprida ut kroppens anslagsyta, så att inte bara en liten kroppsdel får ta hela smällen. Man landar inte platt på rygg, utan vrider sig en aning på sidan, så att man slår i mattan med en stor yta från ena skuldran ner till rumpan på samma sida av kroppen. Det är alltså inte axeln som ska slå i, det kan den bli skadad av, utan hela ryggpartiet runt skulderbladet. Precis ögonblicket innan man landar med kroppen, slår man till i golvet med handflatan på samma sida som man vänt sig i fallet. Armen ska då sträckas ut nedåt, så att handen landar i golvet några decimeter från kroppen. Detta slag, som gärna får låta, tar bort en hel del av fallets energi, så att kroppen landar mjukare.

       Benen ska båda vara lätt böjda när man faller och hållas isär, så att de inte slår ihop vid landningen. Foten på den sida man har vänt sig tar i med yttersidan, den andra foten landar med hela fotsulan.

       Bästa sätt att träna detta är att använda partnern som en bock. Han ställer sig då på huk, med händer och knän i golvet. Den som ska falla griper honom i dräkten strax under kragen och låter hela underarmen vila mot partnerns rygg, längs med ryggraden. Sedan hoppar man runt, utan att släppa greppet, och slår av fallet med den fria handen.

       Tobikoshi-fallet är inte alls lika behagligt som de andra, ska erkännas, men med god träning kan man genomföra det lika gladvilligt och oberört. I judo är dessa fall de ojämförligt vanligaste, så där lär man sig med mycken övning att genomföra dem utan minsta olust, trots att det verkar annorlunda eftersom de bullrar en hel del.

       Förutom att falltekniken är en nödvändig ingrediens i aikidoträningen, som förberedelse för kasten man tränar, är den en utmärkt gymnastik. Kroppen motioneras på ett sätt som är uppfriskande och stärkande för alla möjliga muskler, leder och organ. När man börjar få in snitsen är det också riktigt frejdigt att kunna rulla hit och dit över mattan, kasta sig över hinder eller falla med väldigt brak, utan att det gör det minsta ont.

       En god fallteknik är förstås också ypperlig att ha till hands utanför dojon, till exempel vid promenader i halt väglag.


Mina aikidoböcker

Klicka på bilden för att se boken på Bokus nätbokhandel.

Aikido — den fredliga kampkonsten, av Stefan Stenudd.
Aikido — den fredliga kampkonsten

Här är min bok om aikido, den fredliga kampkonsten, dess grunder och principer. Den innehåller inte teknikbeskrivningar, utan berättar om filosofin och tankarna bakom aikido.


Attacks in Aikido, by Stefan Stenudd. Attacks in Aikido

How to do Kogeki, the Attack Techniques
All the attack techniques in aikido explained and how to do them correctly.


Aikibatto, by Stefan Stenudd. Aikibatto

Sword Exercises for Aikido Student
The aikibatto sword and staff exercises for aikido students explained, with practical and spiritual aspects of the sword arts, equipment for training, and more.