Stefan Stenudd![]() Om mig
![]() AIKIDODen fredliga kampkonsten
AIKIDOTEKNIKERKeikogi — klädselRei — bugningZazen — meditationAikitaiso — uppvärmningTaisabakiUkemiStretch och styrkaKogeki — attackerGreppattackerSlagattackerSparkattackerAtemiSuwariwazaHanmi handachiwazaOmote, uraSotokaiten, uchikaitenKatamewaza — greppIkkyoNikyoSankyoYonkyoGokyoHijikime osaeKaiten osaeNagewaza — kastKokyuhoKokyunageKoshinageAikinageShihonageKotegaeshiIriminageTenchinageKaitennageUdekimenageAikiotoshiJujigaramiUshiro kiriotoshiKaeshiwaza — kontringTaninzugake — mot fleraTantodori — mot knivKen — svärdetSuburiAikikenTachidoriIaidoJo — stavenSuburi31-kataAikijoJo — kenJodoriAIKIDOAikidotekniker
Ordlista för aikido
Magisk kampkonst
Lennart Linder
Budokrönikor
Budolexikon
Aikidoboken
Aikido på Enighet i Malmö
Aikido på engelska
Mina fackböckerKlicka på bilden för att se boken på AdLibris nätbokhandel.
Mina romanerKlicka på bilden för att se boken på AdLibris nätbokhandel.
|
AikidoteknikerSuwariwaza — sittande träning![]() Man inleder tekniken sittande i seiza och i stället för att resa sig fortsätter man sina rörelser gående på knä. Egentligen går man inte bara på knä, utan växelvis fot och knä på ett speciellt sätt som heter shikko. Från sittandet i seiza lyfter och vinklar man sina fötter så att man vilar på tålederna i stället för fötternas ovansidor. Sedan reser man baken från vaderna, vrider kroppen en smula åt vänster, lyfter högerbenet och ställer sig med högra foten framför sig, så att benet beskriver som mest en rät vinkel mellan lår och vad. Högerknät ska peka rakt framåt, och vänsterbenet snurrar på knät tills vänsterfoten hamnar strax bakom kroppens högra sida. Nu tar man ett steg genom att pressa högra knät framåt och nedåt, och följa efter med kroppen. Så snart knät tagit i golvet svänger man kroppen åt höger och lyfter vänsterbenet till samma position som högerbenet nyss hade - med foten i golvet och knät pekande rakt framåt. Promenaden fortsätter med detta växlande mellan höger och vänster, som inte är så svårt om man kommer ihåg två saker: att vrida kroppen för varje steg, och att inte lyfta det bakre knät förrän det främre landat på golvet. Man brukar också låta sina armar pendla på samma sätt, så att höger arm följer höger ben och vice versa, för balansens skull och för att smidigt kunna inleda en aikidoteknik. Om man vill snurra runt, kan man låta det bakre knät gå i en båge och ställa sig vid det främre, och sedan fortsätta bågen med det främre knät, som samtidigt lyfts. Man snurrar på det bakre knät och ställer ner det främre knäts fot när man kommit ett varv runt. Här är det förstås ännu viktigare att kunna vrida kroppen i rörelsen. Ett annat sätt är att inte dra sig fram genom att trycka knät rakt framåt, som i ett normalt steg, utan låta det snedda av åt den motsatta sidan. Högerknät drar sig då åt vänster och kroppen fortsätter vridningen åt samma håll, så snart högerknät tagit i golvet. Man lyfter vänsterknät och ställer ner foten när man kommit varvet runt. Bakåt kan man gå på två sätt. Antingen som steg framåt men med knät vinklat så kraftigt utåt att man för varje steg förflyttas snett bakåt, eller genom att dra ett ben i taget rakt bakåt och häva sig upp med det knä som då hamnar främst. Vid båda dessa förflyttningar bör man ta rätt stora kliv. Man känner sig förstås lite klumpig när man börjar lära sig att gå på knä, men snart märker man att det är en minimal skillnad mellan aikidoteknikerna i suwariwaza och i stående, som heter tachiwaza. Eftersom både försvarare och angripare går på knä är det fullt jämförbart med att båda står upp. Förutom att träning i suwariwaza ger ökad smidighet och rörlighet och nyttig styrka i benen, är det en ypperlig balansövning. Aikidons grundläggande princip för hur man blir stadig och svår att putta omkull, är att man hela tiden tänker sig redan fallen. Också när man står upp ska känslan vara som i suwariwaza, att man sitter på golvet. även om vi människor lärt oss att bli ganska snitsiga på våra två ben, är vi alltjämt betydligt stadigare när vi sitter ner — då är det egentligen bara när vi själva angriper, som det går att fälla oss.
Suwariwaza är därför en viktig del av träningen. Om man
försummar den löper man risk att aldrig få riktigt god
stadga och balans i tachiwaza heller. Fordom var det
vanligt i japansk undervisning att aikidons nybörjare en
lång tid bara fick träna suwariwaza, för att få just denna
grund — ungefär som när vi säger att man måste lära sig
sitta innan man kan stå. Ikkyo i suwariwazaMer information om grundtekniken ikkyo i suwariwaza, med videofilmer, finns på min engelska hemsida:Suwariwaza ikkyo Mina aikidoböcker
Här är min bok om aikido, den fredliga kampkonsten, dess grunder och principer. Den innehåller inte teknikbeskrivningar, utan berättar om filosofin och tankarna bakom aikido. Klicka på bilden för att se boken på AdLibris nätbokhandel. |