Stefan Stenudd
Stefan Stenudd
Om mig


Aikido
AIKIDO
Den fredliga kampkonsten

AIKIDOTEKNIKER

Keikogi — klädsel

Rei — bugning

Zazen — meditation

Aikitaiso — uppvärmning

Taisabaki

Ukemi

Stretch och styrka


Kogeki — attacker

Greppattacker

Slagattacker

Atemi


Suwariwaza

Hanmi handachiwaza

Omote, ura

Sotokaiten, uchikaiten


Katamewaza — grepp

Ikkyo

Nikyo

Sankyo

Yonkyo

Gokyo

Hijikime osae

Kaiten osae


Nagewaza — kast

Kokyuho

Kokyunage

Koshinage

Aikinage

Shihonage

Kotegaeshi

Iriminage

Tenchinage

Kaitennage

Udekimenage

Aikiotoshi

Jujigarami

Ushiro kiriotoshi


Kaeshiwaza — kontring

Taninzugake — mot flera

Tantodori — mot kniv


Ken — svärdet

Suburi

Aikiken

Tachidori

Iaido


Jo — staven

Suburi

Kata

Aikijo

Jo — ken

Jodori


AIKIDO

Aikidotekniker


Ordlista för aikido


Magisk kampkonst


Lennart Linder


Budokrönikor


Budolexikon


Aikidoboken


Aikido på Enighet i Malmö


Aikido på engelska


Mina romaner
Klicka på bilden för att se boken på Bokus nätbokhandel.










Mina fackböcker
Klicka på bilden för att se boken på Bokus nätbokhandel.














Aikidotekniker

Suwariwaza — sittande träning


Suwariwaza
Det där med stolar är en senkommen lyx i Japan. genom historien har man annars satt sig direkt på golvet, på knä som i seiza eller med benen i kors, det som vi kallar att sitta skräddare. Därför var det självklart för den omsorgsfulle samurajen att också träna försvar från sittande läge, utifall han skulle bli angripen inomhus, till exempel vid middagsbordet. Denna sittande träning kallas suwariwaza.

       Man inleder tekniken sittande i seiza och i stället för att resa sig fortsätter man sina rörelser gående på knä. Egentligen går man inte bara på knä, utan växelvis fot och knä på ett speciellt sätt som heter shikko.

       Från sittandet i seiza lyfter och vinklar man sina fötter så att man vilar på tålederna i stället för fötternas ovansidor. Sedan reser man baken från vaderna, vrider kroppen en smula åt vänster, lyfter högerbenet och ställer sig med högra foten framför sig, så att benet beskriver som mest en rät vinkel mellan lår och vad. Högerknät ska peka rakt framåt, och vänsterbenet snurrar på knät tills vänsterfoten hamnar strax bakom kroppens högra sida.

       Nu tar man ett steg genom att pressa högra knät framåt och nedåt, och följa efter med kroppen. Så snart knät tagit i golvet svänger man kroppen åt höger och lyfter vänsterbenet till samma position som högerbenet nyss hade - med foten i golvet och knät pekande rakt framåt. Promenaden fortsätter med detta växlande mellan höger och vänster, som inte är så svårt om man kommer ihåg två saker: att vrida kroppen för varje steg, och att inte lyfta det bakre knät förrän det främre landat på golvet.

       Man brukar också låta sina armar pendla på samma sätt, så att höger arm följer höger ben och vice versa, för balansens skull och för att smidigt kunna inleda en aikidoteknik.

       Om man vill snurra runt, kan man låta det bakre knät gå i en båge och ställa sig vid det främre, och sedan fortsätta bågen med det främre knät, som samtidigt lyfts. Man snurrar på det bakre knät och ställer ner det främre knäts fot när man kommit ett varv runt. Här är det förstås ännu viktigare att kunna vrida kroppen i rörelsen.

       Ett annat sätt är att inte dra sig fram genom att trycka knät rakt framåt, som i ett normalt steg, utan låta det snedda av åt den motsatta sidan. Högerknät drar sig då åt vänster och kroppen fortsätter vridningen åt samma håll, så snart högerknät tagit i golvet. Man lyfter vänsterknät och ställer ner foten när man kommit varvet runt.

       Bakåt kan man gå på två sätt. Antingen som steg framåt men med knät vinklat så kraftigt utåt att man för varje steg förflyttas snett bakåt, eller genom att dra ett ben i taget rakt bakåt och häva sig upp med det knä som då hamnar främst. Vid båda dessa förflyttningar bör man ta rätt stora kliv.

       Man känner sig förstås lite klumpig när man börjar lära sig att gå på knä, men snart märker man att det är en minimal skillnad mellan aikidoteknikerna i suwariwaza och i stående, som heter tachiwaza. Eftersom både försvarare och angripare går på knä är det fullt jämförbart med att båda står upp.

       Förutom att träning i suwariwaza ger ökad smidighet och rörlighet och nyttig styrka i benen, är det en ypperlig balansövning. Aikidons grundläggande princip för hur man blir stadig och svår att putta omkull, är att man hela tiden tänker sig redan fallen. Också när man står upp ska känslan vara som i suwariwaza, att man sitter på golvet. även om vi människor lärt oss att bli ganska snitsiga på våra två ben, är vi alltjämt betydligt stadigare när vi sitter ner — då är det egentligen bara när vi själva angriper, som det går att fälla oss.

       Suwariwaza är därför en viktig del av träningen. Om man försummar den löper man risk att aldrig få riktigt god stadga och balans i tachiwaza heller. Fordom var det vanligt i japansk undervisning att aikidons nybörjare en lång tid bara fick träna suwariwaza, för att få just denna grund — ungefär som när vi säger att man måste lära sig sitta innan man kan stå.

Ikkyo i suwariwaza

Mer information om grundtekniken ikkyo i suwariwaza, med videofilmer, finns på min engelska hemsida:
Suwariwaza ikkyo

Mina aikidoböcker

Klicka på bilden för att se boken på Bokus nätbokhandel.

Aikido — den fredliga kampkonsten, av Stefan Stenudd.
Aikido — den fredliga kampkonsten

Här är min bok om aikido, den fredliga kampkonsten, dess grunder och principer. Den innehåller inte teknikbeskrivningar, utan berättar om filosofin och tankarna bakom aikido.


Attacks in Aikido, by Stefan Stenudd. Attacks in Aikido

How to do Kogeki, the Attack Techniques
All the attack techniques in aikido explained and how to do them correctly.


Aikibatto, by Stefan Stenudd. Aikibatto

Sword Exercises for Aikido Student
The aikibatto sword and staff exercises for aikido students explained, with practical and spiritual aspects of the sword arts, equipment for training, and more.