Och jag går mina egna vägar

       Jag tänker på honom ofta, ofta. Saknar honom, precis när det slår mig att vi inte kan träffas igen. Inspireras av honom, titt som tätt, under aikidoträning — säkert påverkar han alltjämt såväl min inställning till vad aikido kan vara, som mitt sätt att forska vidare inom denna besynnerliga budoart. Ja, han är kvar, hur jag än ser på det.

       Döden är, på sitt särskilda sätt, en illusion.

Texten som följer skrev jag till den minnesskrift vi i svensk aikido gav ut: Man ska alltid vara uppvärmd. Den finns fortfarande att beställa från Svenska Budoförbundets kansli, och det kan jag varmt rekommendera. Där berättar många av Lennarts aikidokamrater om åren med honom, i med- och motgång, stunder av glädje och betänksamhet, så att säga i vått och torrt.

       Till min text ur minnesskriften har jag fogat ett antal fotografier ur det egna albumet, med korta kommentarer. Jag hoppas att det ska vara till stöd för vårt fortsatta minne av vännen Lennart.