Bo01

Juni 2001
Krogrecension av Bong i Sydsvenskan


Bo01:

Orangeriet
Avenyn
BETYG: 2
PRISVÄRDE: NER
MAT: -
DRYCK: -
SERVICE: -
MILJÖ: -
TOALETTER: NER

Tomt No 10
Småbåtshamnen
BETYG: 4
PRISVÄRDE: UPP
MAT: UPP
DRYCK: -
SERVICE: UPP
MILJÖ: -
TOALETTER: -

Salt & brygga
Småbåtshamnen
BETYG: 4
PRISVÄRDE: -
MAT: -
DRYCK: UPP
SERVICE: -
MILJÖ: UPP
TOALETTER: UPP

Speedy Lee
Avenyn
BETYG: 2
PRISVÄRDE: NER
MAT: -
DRYCK: -
SERVICE: -
MILJÖ: NER
TOALETTER: -


Det är lite märkligt att betala entré till vad som i hög grad alltjämt är en byggarbetsplats, men det är rätt kul att vandra bland grävskopor och ofullbordade huskroppar. Nå, somligt står färdigt, däribland ett antal matställen som visar upp slående skillnader i kvalitet och ambitionsnivå. Eftersom man inte ens kommer till dessa restauranger utan att ha lagt ut 150 kronor (eller 350 för en säsongsbiljett), känns det särskilt angeläget att få valuta för varenda krona de kostar- och då ger det faktiskt mer att sikta på de dyra än de med enklare menyer, som tar för mycket betalt för dem.

Orangeriet, inte många steg från stora entrén, hör till de enklare koncepten - dessutom med en meny som är så gott som enäggstvilling till Mässrestaurangens, några stenkast fram på samma gata. Nå, förstnämnda befinner sig i en betydligt mer lockande arkitektonisk konstruktion.

     Den välvda, högresta byggnaden med väggar av glas och modell från finare växthus, syns vara något av ett ljusets tempel, med all dager som släpps in och det strikt vitmålade möblemanget. Till och med gruset, som täcker golvet, är till övervägande del bländande vitt. De enkla trädgårdsmöblerna är inte särskilt inbjudande eller bekväma. Glasväggen går inte ända ner till golvet, utan lämnar en glipa som skapar ett drag, vilket kan kyla fötter och anklar duktigt.

     Vad gäller toalett syns ingen annan erbjudas, trots de många borden här, än de temporära uppställda runtom mässområdet. Dessa är i alla fall en lyxigare variant med riktiga toalettstolar.

     Orangeriets meny är kortfattad. Vid vårt besök erbjuds en pasta med kycklingfilé för 75 och en med ytterfilé för 70, örtmarinerat grillspett för 95 och Smögenspätta med remoulade för samma pris, dessutom en ytterfilé med bakpotatis och ruccola för 119. Bakad potatis kostar 65 eller 70 med olika fyllning. Till kaffet finns lockande sorter av mazariner och muffins.

     Vi prövar örtmarinerat grillspett med en sås på soltorkade tomater för 95. Grillspettet är läckert med flera bitar saftigt fläskkött, som har en distinkt, personlig och angenäm marinadkryddning. Såsen på soltorkad tomat - med bitar av denna ingrediens jämte annat smått grönt - har en annan kvalitet än en ordinär barbequesås, men dess smakregister är ändå inte särskilt annorlunda.

     Den bakade potatisen som serveras till är helt duglig, medan inslaget av isberg och tomatskivor på tallriken är rent tröttande konventionellt. Och priset - det är irriterande tilltaget för denna enkla snabbrätt.

Tomt No 10 vid Småbåtshamnen kommer att bli permanent, vilket bara är att gratulera dem som skrivit kontrakt på dessa svindlande kostsamma lägenheter i mässområdet. Här är en krog där man gärna spenderar vad som kan råka återstå i plånboken efter hyran - och kanske ska man märka att de pengar krogen tar är mer motiverade än de bostaden slukar?

     Krogens fönstervägg kan visserligen inte mäta sig med Orangeriets, men här är utsikten å andra sidan betagande - mot såväl staden som småbåtshamnen. Några utomhusbord finns förstås också. Inomhus är betonggolvet behandlat så att det ser vått ut, en kul effekt i all enkelhet. En av väggarna är obehandlad betong men övriga vitmålade - en färg som det faktiskt kan bli för mycket av, men här tacksamt avbruten av några väggmålningar i modern stil. Möblemanget är i trä med nakna bordsskivor och smäckra, högresta pinnstolar som vänligen försetts med stoppad sits, sobert enfärgad. I taket finns en liten stjärnhimmel av minimala lampor mot marinblå bakgrund.

     Menyn är raffinerat komponerad och priserna är inte obefogade. De sex för- och smårätterna löper från 58 för räk- och krabbvårrulle till 87 för Clubsandwich. Förutom dagens rätt för 85 finns tre huvudrätter från 85 för vegetarisk sallad med halloumi till hälleflundra med hummerpotatissallad för 189. De fyra desserterna kostar mellan 44 för creme brulé och 54 för chokladterrin med hallonsorbet. Vinlistan syns vara under uppbyggnad men är redan lovande, och servicen är föredömlig.

     Som förrätt prövar vi grillad grönsparris med serranoskinka och tomatvinägrette för 62 kronor. Det är en utmärkt liten portion, där sparrisen kanske inte är i fulländat tillstånd men vacker och välsmakande, skinkan ett utmärkt tillbehör och den finurligt smaksatta vinägretten ett stänk av djärvhet - men inte påfluget eller bjärt.

     Lättrökt hälleflundra med tomat- och citrontimjanmojo samt hummerpotatissallad för 189 är en riktigt skön upplevelse. Fisken har tillretts med känsla och elegans, potatisbitarna i hummerspad beledsagas av ganska generöst med hummerkött och de bildar tillsammans en alldeles förträfflig smakinramning åt fisken. Mojon är en tämligen brysk smakupplevelse, men den serveras i en liten skål som ger gästen möjlighet att själv välja graden av dess inblandning i måltiden - och då finner man den som ett slags smakbrytning, likt sorbet i en sjurättersmiddag.

     Desserten rabarbersemifreddo smaksatt med punsch och vanilj för 48 kronor, är bra nära en amerikansk glasscoupe, serverad i glas och ätbar endast med sked och glatt sinnelag. Semifreddon är len och lagom i sin smaksättning, dessutom kompletterad med lite rabarberkompott högst upp i glaset. Det är inte en dessert som går till världshistorien, men lekfull och med ett tydligt stänk av sommar.

Den formidablaste av vyer stoltserar utan tvekan Salt & brygga med. Här vetter utsikten rakt mot havet och Öresundsbron, vilket tas tillvara mest av utomhusborden, som trots sin enkla metalliska uppenbarelse frestar till en evighetssittning - för ögonens fröjd.

     Själva matsalen har förstås generöst med fönster mot den härliga utsikten, men lokalens inredning hävdar sig, framför allt genom några väl valda målningar av moderna konstnärer. Klinkersgolvet, däremot, blir lite burdust i sammanhanget, medan de eleganta träborden känns helt rätt.

     Här råder öppenhet, ända in i köket, och trots detta har åstadkommits en mjuk akustik. Rökning är förbjuden i hela restaurangen. Allt är nytt och skinande rent, ända in på toaletterna, som utrustats med naturfärgade frottéhanddukar. En smula stel känns ändå miljön, men det ska väl ge sig när tiden givit det hela ett visst slitage.

     Ekologi är ett tema såväl i menyn som vinlistan. Sistnämnda är uppenbart genomarbetad, med utförlig presentation av varje välvald flaska. Matsedeln har ett lagom omfång av rätter i en tilltagen men inte extrem prisklass: förrätterna och desserterna rör sig ibland nära de hundra, varmrätterna runt omkring 200.

     Blåmusselsoppa med fänkål och dillaioli för 95 kronor är en elegant förrätt, där den redda soppans mjuka och stillsamma smak inte störs av någon skönjbar grad vitlök, fast aiolin rörts ned i den före serverandet - däremot är dillen tydlig och lyckad i sammanhanget. Själva musslorna är dock ganska alldagliga, vilket känns snopet så nära havet.

     Örtmarinerade lammkotletter med stekt nypotatis för 245 är en betydligt mer imponerande anrättning, där köttet är utmärkt och har ett fint rosa innanmäte - dock möjligen en något tam smak. Det är ändå bara att buga för kökets mod att hålla tillbaka på kryddningen, som annars med just lamm ofta är alltför drastisk. En liten skulptur av tomat, samt gul och röd paprika, är glädjande för både öga och gom, likaså inslaget av rotfrukt och framför allt vårlök.

     Desserten vaniljpannkaka med variation på rabarber för 85 är förbryllande. Av rabarber är det dels lite kompott, som känns ganska vattning, liksom trött, och dels glass - en måttlig variation. Pannkakan är kall, stel och trist - som om den väntat länge i ett kylskåp. Nej, den desserten är ingen festlig avslutning.

     Ändå är måltiden i sin helhet ganska behaglig, och snart ska väl krogen finna sin form och övertyga med hela menyn.

Väl intrimmad på sitt koncept är uppenbarligen Speedy Lee, som i och omkring ett stort tält serverar ostasiatisk snabbmat för måttliga pengar. Det är alldeles uppenbart ett provisorium för utställningen, med träbänkar att sitta på. Majoriteten av sittplatserna har föga skydd för väder och vind, men tältets öppna sidor kan förslutas och bilda en skyddande, om än inte särskilt arkitektoniskt inspirerande byggnad. På Bo01 hade det förstås varit roligare med någon mer sevärd lösning.

     Golvets nakna betong är i alla fall lite vågmönstrat, minnande om det näraliggande havet, men några ytterligare dekorationer är det inte mycket plats för, undantaget de kinesiska pappburkar som tjänar till blomkrukor på borden. Också maten serveras i liknande pappförpackningar - som faktiskt är rätt aptitliga att äta ur - med glad röd färg och mönster i gult.

     Sju olika maträtter erbjuds, varav fyra wook för 55 kronor - hot, kyckling, biff och vegetarisk - samt degknytena Dim Sum eller kycklingspett för samma pris, och sju bitar sushi för 65. Inklusive liten läsk kostar det en femma till, och med stor dito en tia extra. Kaffet kostar 15 och serveras i en pappersmugg som inte är mycket större än ett nubbeglas. Stor starköl kostar 45, detsamma för starkcider.

     Vi prövar kycklingwooken för 55, en chop suey med thailändsk kryddning, som också innehåller diverse grönsaker och nudlar. Kryddningen är försiktig men inte obemärkt. I den muntra röran märks en tydlig smaksättning som är rätt angenäm - dock är kycklingbitarna trista, dem har det inte härjats tillräckligt med i wooken. Det är ändå en anständig måltid, mättande om än ej minnesvärd. Glädjande är också att hitta ett präktigt, gyllengult degknyte i maten, och är man på det humöret kan man spetsa anrättningen ytterligare med en i och för sig sansad chilisås i liten portionsförpackning vid kassan, jämte soya förpackad på samma sätt.

     Prissättningen på denna snabbrätt, måste ändå sägas, är föga blygsam - inte oförskämd, men inte heller kamratlig. Det hade varit lättare att svälja om Speedy Lee bjudit till med något mer - i maten eller i miljön.

Bong



© Stefan Stenudd

Berättelsen om Bong











Boken om Bong

Bong - tolv år som hemlig krogrecensent, av Stefan Stenudd.
Bong - Tolv år som hemlig krogrecensent

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud - för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.