Danska krogar

Köpenhamn:

Rebétiko
Borgergade 134
BETYG: 2
PRISVÄRDE: -
MAT: NER
DRYCK: -
SERVICE: NER
MILJÖ: -
TOALETTER: -

Da Nino e Franco
Blegdamsvej 36-38
BETYG: 4
PRISVÄRDE: UPP
MAT: -
DRYCK: UPP
SERVICE: UPP
MILJÖ: UPP
TOALETTER: -

Shezan
Havnegade 33
BETYG: 3
PRISVÄRDE: UPP
MAT: -
DRYCK: -
SERVICE: -
MILJÖ: -
TOALETTER: -

Fu Hao
Colbjörnsensgade 15
BETYG: 5
PRISVÄRDE: UPP
MAT: UPP
DRYCK: -
SERVICE: -
MILJÖ: -
TOALETTER: NER

Den danska kronan envisas irriterande med att ligga högre än den svenska. Det svider i både stoltheten och plånboken vid ett besök i Köpenhamn — därför väljer vi denna gång att pröva restauranger med en prisnivå som gör dem överkomliga även efter den snöpliga växelkursen.

     Varken smörrebröd eller övrig dansk husmanskost erbjuds som regel till några fyndpriser, det är i stället till främmande kulturers kök man får vända sig för lågbudgetmat. Vi spretade över jordgloben på vår tur, och fann en grekisk, en italiensk, en pakistansk och en fenomenal kinesisk restaurang.

Men låt oss ta avstampet i Grekland, som hos Rebétiko möter med en trevligt utformad matsal på gatuplanet, ljus och luftig, med glädje redan i atmosfären. Men där är fullt vid vårt besök, så vi leds ned till källarvåningen, som i och för sig inte är ogästvänlig men inte alls lika inbjudande som entréplanet.

     Det för också tyvärr med sig att serveringspersonalen ganska ofta tycks glömma såväl oss som övriga gäster med samma förvisning, så att vi får vänta onödigt länge på såväl mat som andra tjänster.

     Inredningen är rustikt elegant med vita väggar, tak och diverse bjälkar i dunkelt trä, mörknat som av åratal på Medelhavets botten. Borden har såväl textila som pappersdukar i vitt, samt blå servietter under ebsticken för att med diskretion måla den grekiska flaggan. På väggarna hänger ljushållare av smide med mycken patina.

     Menyn har en rimlig omfattning, med sex förrätter från tzatziki för 29 danska kronor till 58 för stora räkor i fetasås, medan varmrätterna är åtta mellan 98 för brässerad ungtupp till 139 för fisktallriken. Desserterna är fem med grekisk osttallrik i topp på 58 danska kronor.

     Vinlistan är intressant på så vis att den innehåller ett hyfsat urval av just grekiska viner, men inte precis en dröm för gommen — inte ens den Grande Reserve vi prövar ger någon särskilt angenäm upplevelse.

     Av maträtterna prövar vi förrätten marinerad åttaarmad bläckfisk för 48, som kommer med en imponerande mängd olja samt lite grönt. Marinaden har en mycket distinkt vinägersurhet, samtidigt som bläckfiskbitarna blivit lite extra slemmiga av denna presentation. Vi uppskattar dock att det är färsk bläckfisk, med mör spänst i köttet.

     Varmrätten kanin i kryddsås för 97 har en ordentlig bit av själva kaninen, samt klyftpotatis, lite sky, ris och grönt — i en ganska alldaglig kombination. Några särskilda smaker erfar vi inte. Nog kunde man få lite mer ur den stackars gulliga kaninen än detta?

     Desserten grekisk färskost med honung kostar 43 danska och den gräddiga, gräddiga färskosten befinner sig i ett hav av honung. Det är lite övermåttan, men ostens lena gräddighet är förförisk.

     Det grekiska kaffet för 15, ungefär som turkiskt med mycket sump, tävlar knappast med varken svenskt eller espresso, men är ett intressant alternativ någon enstaka gång.

Därefter beger vi oss till Italien, representerat av den charmiga kvarterskrogen da Nino e Franco, med en krögare som verkar närmast busigt avspänd och kamratlig. Det ger hemkänsla, ungefär som om man redan vid sitt första besök blivit stamkund. Servicen är också snitsig, utan åthävor.

     Borden är noga dukade. De har blekt persikofärgade textildukar med vita pappersdito över dem. Pappersservietterna, arrangerade i solfjädersvikning, är också persikofärgade. På varje bord står en Chiantiflaska som ljusstake, samt en liten vit vas med några spretande gröna blad.

     Menyn har såväl pizza som pasta för de ekonomiskt sinnade, men även enkla för- och varmrätter i rimliga men inte obetydliga prisklasser. De är värda sina pengar — inte blott för den tilltagna kvantiteten.

     Vinlistan har förstås en klase italienska flaskor, från husets för 129 — det enda som serveras i mindre mängd än helflaska — till 429 för den dyraste röda. Urvalet är inte stort men kompetent genomfört.

     Förrätten ostronskivling med vitlökssås och persilja kostar 59 danska kronor och är en ymnig portion, badande i oljig sky med vitlök utan överdrift. Det är en trevlig rätt men lite väl omfattande för att inleda middagen.

     En paradrätt här är Sella d'Agnello, ugnsstekt lammrygg med vitlök och rosmarin i sauce "Dello Chef" för blott 99 kronor. Det är en bamsebit — med mängden görs på denna krog inga besparingar — lite granna familjen Flinta, som i och för sig inte rymmer så väldigt mycket kött runt alla benen. Köttet serveras med brytbönor och lite annat grönt, samt en sås som faktiskt inte har så mycket karaktär. Det går att hugga för sig, men vi får en känsla av att köket serverat denna rätt alltför många gånger.

     Efterrätten Tiramisu är en italiensk klassiker, som här kostar 39 och är en lika tilltagen portion som för- och varmrätten. Den är trevlig med glada smaker, men något skämd av den trista kolsyresprutade grädden.

     Nå, en glad kvarterskrog är det, hur som helst, som ger mycket generöst av vad den tar rimligt betalt för.

I det hushörn som vetter mot forna Pilens kajplats, ligger den pakistanska restaurangen Shezan, en diskret existens med lågmäld personal och ett slags mollstämning som är riktigt behaglig.

     Väggarna är vita, med så att säga insprängda nakna träbjälkar, samt tavlor med i det närmaste turistiska motiv — men också inmurade takpannor som ser ut att kunna tjänstgöra som blomvaser. Golvet är av rustik plank. Borden täcks av vinröda dukar och ovanpå dem vita pappersdito.

     Här är priserna riktigt låga — ungefär som på lunchrestaurang. Det ställer sig nog svårt att sarga sin plånbok seriöst, även om man tar för sig vilt från menyn, som utgör en blandning av pakistanskt och indiskt. Varmrätterna serveras dock utan vare sig ris eller bröd, vilket kostar extra. Kokt ris fås för 15 danska kronor. Man kan med fördel i stället äta bröd till maten, vilket för chapati blir 8 och för paratha 14.

     Av förrätterna prövar vi Chat, en lustig sallad på kokta kikärtor, tomat, gurka och kryddad yoghurt för 20 kronor. Den har en ganska pepprigt kryddad yoghurt i rik mängd, som både visuellt och i smak döljer de tämligen anonyma småbitarna av grönsaker.

     Varmrätten Lamb bhindi för blygsamma 63 serverar lammköttet i curry med grönsaken okra, med en rå humor kallad "lady's finger" för sin form. Vi får ett rikt antal fingrar på tallriken, diskreta i smaken och mjuka i konsistensen. Lammet kunde vara både bättre och sämre. Det är en rätt med behärskat smakomfång, som nog vunnit på att tillföras något mer aromatiskt.

     Giujraila för 25 är en enkel dessert på morot, mjölk och pistage, mest en geggamoja på morot, inställsamt kryddad men också med en bismak som vi har svårt för men kanske andra uppskattar?

     Kaffet med mjölk och kardemumma för 14 är ett roligt alternativ, men inte precis en delikatess — inte heller någon vidare koffeinkick. Man kommer förvisso undan billigt på Shezan, men får å andra sidan inte några större upplevelser för sina pengar än att med lätthet bli mätt.

En riktig pärla gömmer sig i det mest oväntade kvarter, strax bakom centralstationen, på vad som måste kallas en bakgata. Här får man en skön stund för gommen som knappt ens kliar i plånboken.

     Den kinesiska krogen Fu Hao uppvisar inget som röjer att den har mer att ge än vad vi vågar vänta oss. Inredningen är som på vilken kinarestaurang som helst, med en bråte av färger, röd heltäckningsmatta, textiltapeter med pråligt mönster i rött och vitt, snirkliga lampor, drakornament och så vidare. Borden har ockrafärgade vaxdukar samt tabletter av plast med fyrfärgstryckta gulliga kinesiska motiv.

     Den ordinarie menyn är också hur konventionell som helst, med det vanliga utbudet av i huvudsak kinesiska rätter till priser som inte är lägre än brukligt — men så finns en särskild meny med smårätter, dim sum, som man märkligt nog får säga till om, för att alls få se. Denna kopierade A4 med både fram- och baksidan fylld av smått, till lika små priser, är ett fynd. Det är väl ett sextiotal inalles, från ett par tior upp till 65 danska kronor. Man kryssar i rutor för vad man vill ha.

     Samtliga smårätter vi prövar är delikata. De kantonesiska vårrullarna med räkor inuti för 24 kronor är osedvanligt frasiga och aptitliga — dessutom serverade med en härligt frisk råkost på morot och vitkål i raffinerad dressing. Sötsur papayasallad med nötter för 20 är spartansk men mitt i prick med sin kryddiga friskhet, och Cheuung Fun-räkor för 25 är en intressant delikatess: nästan genomskinliga crepes med spänstiga räkor inuti, samt försiktiga stänk av en ytterst delikat soya på tallriken.

     Pudding på vattenkastanj för 25 är geléartad med raffinerad smak och diskret sötma. Dess färg är dunkelt grön och kanterna är frasiga. En förbryllande anrättning, men mycket behaglig.

     Ja, det är idel inspirerande delikatesser, och vi misstänker att alla de andra sisådär 60 varianterna kan vara lika stora upplevelser. Här borde man tillbringa en hel dag, för att hinna igenom betydligt fler av dem.

     Men man bör kanske hålla sig då, för toaletten är aningen primitivt ordnad med en dörr som inte sluter tätt och fönster med viss insyn från gården. Alltså: öppna munnen stort, och knip igen i andra änden.

Bong

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.