Fellini

Middag:
Fellini
Bangatan 6, Lund
BETYG: överkorsad stjärna

Den italienska restaurangen Fellini stenkastet från Lunds station har en inbjudande lätthet över sig. Inredningen är genomtänkt utan att bli det minsta betungande, såväl i baren på gatuplanet som matsalen en halv trappa upp.

     I matsalen är väggarna målade med en blekgrön färgton och dekorerade dels med en ansenlig mängd gammal grafik över romersk arkitektur, och dels med en ännu mer ansenlig mängd färgfotografier med motiv från italienskt gatuliv — snubblande nära en intetsägande alldaglighet. På den vidsträckta lokalens vackra plankgolv står ett större antal bord med nakna bordsskivor av trä och stolar med sits av korg, som inte är särskilt bekväma vid en längre sittning — de börjar skava så smått redan efter en kort tids tryck mot rumpan.

     Krogen syns vara populär och välbesökt, så betjäningen är inte tillräckligt talrik för att ge piggaste tänkbara service, men vi har turen att få en kypare som kan sitt värv och bjuder till så att det värmer hjärtat. Han verkar dock stå i en klass för sig bland personalen.

     Menyn håller sig i en mellanprisklass, ingen rätt är dyrare än kalvfilén för 172 kronor. De sex förrätterna kostar från 28 kronor för lantbrödet broschetta, som finns med olika ingredienser för smått varierande pris, upp till 65 för carpaccio. De två sopporna på menyn är den närmast obligatoriska minestrone för 60 och skaldjurssoppa för en tia till.

     Bland varmrätterna finns tre sorters fisk från 112 kronor för branzino. Av de fem kötträtterna torde tournedos Rossini för 168 vara lika självklar på italiensk krog som soppan minestrone. Det gäller förstås också pastarätterna, elva stycken från 75 ända upp till 130 kronor för pappardelle. De åtta desserterna kostar upp till 53 kronor, dessutom finns en bricka med tre italienska ostar för 58.

     Vinlistan är måttlig vad gäller både antal flaskor och deras priser. Dyrast är ett specialimporterat rödvin — från Italien, förstås — som kostar 333 och visar sig vara värt hela detta udda krontal. Det har såväl volym som djup och en viss auktoritet. Tyvärr visar sig vinet inte möta sin like bland maträtterna som serveras.

     Bland förrätterna prövar vi den färska mozzarellan serverad med lite sallad och örtkryddning för 55 kronor, som visar sig vara bara precis vad man kunde vänta sig — varken mer eller mindre, vilket förstås är ett tillkortakommande med tanke på priset. Carpaccio di salmone, den råa laxen med limesås för 65 är sant italiensk i sin presentation, med de raffinerat tunna fiskskivorna upplagda på fatet, men inte helt övertygande i smaken. Också här fattas något, även om inget särskilt finns att klaga på.

     Av varmrätterna är branzino för 112 kronor en olivhalstrad havsabborrfilé med sås på capris, tomat, vitvin och svamp, serverat med ris. Maträtten verkar näst intill vara ett skämt. Fisken är okänsligt tillredd, lagd ovanpå en hög som liknar den enkla cowboy-skaffningen bönor i tomatsås och inte smakar särskilt annorlunda. En klar besvikelse.

     Den dyraste pastarätten, pappardelle con la lepre, med hemlagad grov bandpasta, bitar av harfilé och gräddig sås på bland annat svamp och rödvin, visar sig ha ett kött som blivit torrt och trist, en sås som avrättats med en överdos vitlök och i övrigt inga särskilda kvaliteter utom själva pastan, som är riktigt njutbar.

     Desserten tiramisu för 42 kronor serveras i en glassbägare och flödar av vaniljkräm. Den är så smaskig att man på ett ögonblick med besvikelse konstaterar att bägaren inte rymde så mycket. Dolce torinese, en smördegsbakelse med stracciatellamousse och riven choklad för 36, är inte samma kvicka njutning. Det frasiga bakverket med små, små spår av choklad smakar mest vispgrädde och oblat. Fruktskivorna som fatet garnerats med skänker en viss tröst.

     Naturligtvis förmår restaurangen en anständig cappuccino, som för 24 kronor serveras med en liten kaka. Kakan visar sig vara ungefär lika söt som en ren sockerbit, vilket ändå inte räcker för att man ska minnas middagen utan en del sura miner. När notan landar på över 900 kronor för två personer, känner man inte för att strö några stjärnor över Fellini.

Bong

På MUGGEN
BETYG: en rulle

De fyra snygga, bekväma och ganska välskötta toaletterna saknar könsbestämning, men en är handikapputrustad.

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.