Godset

Juni 1998
Krogrecension av Bong i Sydsvenskan


Middag:
Godset
Bangatan 3-5, Lund
BETYG: två stjärnor


Placeringen för krogen Godset är på många sätt uppfriskande. De håller till i ett hus som står för sig självt ett stenkast från Lunds station, men dikt an perrongerna och spåren. Krognamnet antyder att huset fordom hanterat gods från järnvägen, men trots namnets vardagligt rejäla klang är det avancerad skaffning som numera bjuds där.

     Lokalen har piffats upp på ett sätt som är modernt och genomtänkt, men inte alltigenom lyckat. Den kärvt rena stilen på inredningen, med nakna bordsskivor, ljust plankgolv och accentuerade kanter på möblemanget, blir nästan en aning ogästvänlig - i synnerhet om det blir glest med gäster, vilket i och för sig sällan händer. Utomhus finns denna tid på året ett antal bord, som måste vara en festlig mötesplats, där man sitter i en samfärdselns knutpunkt - med såväl tågperrong som busshållplats och en av Lunds centralare gator alldeles inpå sig.

     Innanför entrén finns baren, som med sitt anspråkslösare anslag passar bättre in på den kärva inredningen, och en trappa upp finns ytterligare utrymmen som förmodligen bara tas i bruk vid speciella tillfällen. Själva matsalen är ljus med alla sina fönster - bland annat med utsikt över järnvägsspåren, där tågen passerar så nära att man får för sig att kunna sträcka ut armen och peta på dem. Annars är väggarna målade i diverse bleka gröntoner som inte är någon fest för ögat, samt dekorerade i huvudsak med kvadratiska vägglampor i modernistisk stil.

     Servitriserna är vänliga och skickliga på ett lika diskret som tillförlitligt sätt, så att man som gäst blir väl omhändertagen utan att känna sig odrägligt bortskämd.

     Menyn är behärskad i såväl pris som omfång med en handfull rätter av varje sort, där förätterna kostar runt femtiolappen, huvudrätterna runtom 150 med 178 kronor för oxfilén i topp, samt desserterna på nivå med förrätterna. Anrättningarna syns på denna lista vara finurligt komponerade, utan att det har gått till någon överdrift.

     Vinlistan är inte omfattande den heller och dess priser riktigt gemytliga - det finns många flaskor för under 200, inte så få av dem ganska intresseväckande. Här råder dock, som på så många ställen nu för tiden, ungdomlighet också med röda flaskor, så att alla på listan hör hemma på 90-talet.

     Bland förrätterna ger vi oss på den grillade sparrisen med tunnbröd och gräslökscreme för 56 kronor, där huvudattraktionen i form av gröna, ganska späda sparrisstänger inte har tillretts så att de ger det allra bästa tänkbara ifrån sig, likaså är cremen inte särdeles karaktärsfull. Det är i stället de torra tunnbrödsbitarna som imponerar. De utgör anrättningens botten och lock, med en härlig smak av säd och diskret kryddning. Gazpaccion för 46 är ordentligt kall som den ska vara, men ingredienserna är inte så finfördelade som brukligt - vi är inte säkra på att de tjänar på det. Pepparsalamin, som strimlats och lagts likt en blomma ovanpå soppan, är inte kryddigare än att dess smak försvinner i kylan.

     Varmrätten grillad smörfisk med mango/chilichutney och jasminris kostar 125 och ger ordentlig valuta för denna blygsamma penning. Det är en stor och fin bit av fisken, försiktigt grillad så att den har både viss bestämdhet och lenhet i sitt kött. Riset är också mycket lyckat medan det är tveksamt om denna sötsyrliga chutney är bästa inramning. Dess skärpa tävlar med fiskens mer dämpade men raffinerade smak.

     Oxfilén är en väldig bit kött för sina 178 kronor, nog för att mätta en hel familj, tyck det. Den är också perfekt grillad, vilket gör att baconbiten ovanpå känns överflödig - däremot är de färska fikonen ett friskt tillbehör och fungerar lite som en sorbet mellan tuggorna på den väldiga köttbiten. Potatismoset, som kommer till, har höljts i ett tunt skikt av smält ost.

     Bland desserterna visar sig chokladterrinen med hallonsås för 54 kronor vara en elegant liten skapelse, inte större än att även en ordentligt mättad gäst får i sig det hela. Den smala skivan terrine är delad jämnt mellan mörk och ljus choklad, som möter varandra utmärkt. Polkagrisglassen för 46 är en klart rejälare portion och barnsligt god även för vuxna. Ananasen är inte helt lyckad med glassen, och pepparkornen är aningen för få för att ha en effekt.

     Även om vi kände några små ambivalenser var inget av allt vi serverades ofullgånget eller bristfälligt. Det visar en säkerhet, som inte alla krogar klarar av. Därför hoppas vi också att Godset med tiden ska utsträcka sina ambitioner till en än mer raffinerad kökskonst.

Bong


På MUGGEN
BETYG: två rullar


De två toaletterna är klart välskötta, klädda med grått kakel och därpå en kul bård av färgglad mosaik.


© Stefan Stenudd

Berättelsen om Bong











Boken om Bong

Bong - tolv år som hemlig krogrecensent, av Stefan Stenudd.
Bong - Tolv år som hemlig krogrecensent

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud - för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.