Golfrestauranger

September 2003


GOLFRESTAURANGER

Lunch:
Malmö Golfklubb
Segesvängen, Malmö
BETYG: 4
PRISVÄRDE: UPP
MAT: UPP
DRYCK: -
SERVICE: -
Rökförbud
Här serveras bara lunch

Lunch:
Sofiedals Golfklubb
Vångavägen 1, Oxie
BETYG: 3
PRISVÄRDE: -
MAT: -
DRYCK: -
SERVICE: -
Rökfri avdelning
Här serveras både lunch och middag

Lunch:
Rönnebäcks Golfklubb
Rönnebäcks gård, Oxie
BETYG: 4
PRISVÄRDE: UPP
MAT: UPP
DRYCK: -
SERVICE: -
Rökförbud
Här serveras bara lunch

Middag:
Barsebäcks Golfklubb
Löddeköpinge
BETYG: 3
PRISVÄRDE: NER
MAT: -
DRYCK: -
SERVICE: -
Rökfri avdelning
Här serveras både lunch och middag


Även om man aldrig ämnar svinga en klubba har det sin charm att uppsöka en golfklubb, för att i stället ta plats på dess restaurang. Framför allt är det skönt för stadsbor med det öppna landskapet av perfekt ansade gräsmattor i smått böljande former, och det vilsamma lugn som råder i dessa civilisationens moderna oaser. Dessutom - fastän sporten kostar en hel del slantar att ägna sig åt, är maten på dessa restauranger riktigt hyggligt prissatt.

     Det får mestadels bli fråga om en lunch eller tidig och rask middag, eftersom de flesta golfklubbsrestaurangerna stänger senast klockan 20, ibland några timmar innan dess. Man ska nog också helst vara bilburen, för att smidigt ta sig till de ganska svåråtkomliga adresserna, vilket i och för sig gör utflykten desto roligare.

Malmö Golfklubb ligger inte särskilt långt från stadens kärna, men bjuder ändå på en ymnighet av grönska och fri luft. Det kan man insupa i trädgårdens stora uteservering med utsikt över golfbanan. Inomhus råder rökförbud, såväl i matsalen som den inglasade verandan.

     Inredningen är det inget särskilt med. Här finns inte heller mycket fri väggyta att dekorera. De många borden är enkla skapelser med sina ljusa träytor prydda blott med små krukväxter.

     Här, som på de andra golfrestaurangerna vi besöker, finns en god stämning, en munter hjärtlighet hos såväl personal som gäster. Det är självservering, vilket också gäller de andra golfrestaurangerna och förmodligen bidrar till den familjära stämningen.

     Menyn består av rekorderlig husmanskost till snälla priser. Dyrare än 98 kronor för kalvlevern blir det inte. Raggmunk kostar 85 och fläskpannkaka 68. Något så präktigt som "en lagom macka med falukorv och stekt ägg" fås för 35. Barnmatsedeln, med bland annat "yttepytt", tar blott 29 kronor för sina rätter. Här serveras även en dagens för 68 - vid vårt besök pannbiff med lök och lingon.

     Här finns öl i alla styrkor, även en mix mellan dem, samt några vinflaskor för mellan 146 och 195, vilka alla serveras även glasvis. En del av dem är kravmärkta.

     Salladsbordet, som ingår till varmrätterna, har ett par olika mixade sallader, två sorters dressing och tre sorters bröd.

     Vi prövar raggmunken med stekt rimmat sidfläsk och rårörda lingon för 85 kronor. Det är en portion som kan mätta en varg. På den stora ovala tallriken ligger två bamsiga raggmunkar, täckta av en rejäl klase sidfläsk, stekt till sitt idealtillstånd på gränsen mellan knaprigt och saftigt. Också av de synnerligen fina rårörda lingonen, vackra som juveler, är det generöst tilldelat. Den enkla anrättningen har just genom sin accentuerade enkelhet en elegans, som man inte kan tröttna på.

     Ett fylligt och välsmakande kaffe ingår. Det tar man gärna påtår av, fast muggarna är rymliga.

Oxie har två golfklubbar på ringa avstånd från varandra - Sofiedal och Rönnebäck, som inte ger minsta intryck av besvär över den näraliggande konkurrensen.

     Sofiedals restaurang värnar en hel del om stämningen av klubbstuga, med ett pokalskåp, anslag på väggen som ger uppgift om ‘hole in one' utförda på banan, samt en brokig samling av skärmmössor på en takbjälke. En skylt ber spelarna ta av sig sina skärmmössor inne på restaurangen, så måhända är samlingen troféer från gäster som inte åtlytt uppmaningen.

     Det finns en inglasad veranda, samt utomhusplatser med plastmöbler. Golfbanan bildar ett imponerande panorama nästan var man än sitter - men det pittoreska störs då och då av tåg som passerar på det inte alltför avlägsna järnvägsspåret. I denna öppna terräng bärs deras oljud alltför väl fram.

     Öppettiderna varierar till mellan 19 och 21 på kvällarna, så menyn har både luncher och en a la carte. Lunchtid finns tre rätter av typen välbekant husmanskost att välja på, varav en vegetarisk, för 60 respektive 65 kronor. A la carten serveras hela tiden, med en grillad ryggbiff för 149 som det dyraste alternativet, dessutom bland annat diverse hamburgare för runt 60.

     Salladsbordet, som ingår till maträtterna, är trevligt. Förutom de sedvanliga grönsakerna finns här till exempel marinerade champinjoner och en fin grekisk sallad.

     Vi väljer smörstekt bergtungsfilé med gräddkokt spenat, svamp och potatis, för 115 kronor. Rätten serveras på en stor oval fisktallrik, men det ser ändå lite enkelt ut med två panerade fiskfiléer, kokt potatis och ett par citronklyftor badande i en överdriven mängd bechamelsås, som inte heller är så len och subtil som den kan vara i sina bästa stunder. Panering är på denna fina fisk något av ett helgerån, som mer hör hemma på fiskpinnar och dylikt. Nå, det är ändå vida bättre. Fisken är saftig och fin, den har hanterats med ömhet i köket. Vad som fattas är finess.

     Kaffet som väntar på plattan är inte så roligt. Det kostar 14 kronor inklusive påtår, men det lockar föga.

Rönnebäck, på ringa avstånd från Sofiero, har en annan snits i köket. Det är uppenbart med hur de serverar sin pytt Bellman, som är dagens rätt för blott 58 kronor, och ändå ett litet konstverk. En prydlig cylinder av gräddstuvad pytt, krönt av en ring med tärnade rödbetor och en rå äggula i dess mitt. Det är den tjusigaste pytt vi sett.

     Själva har vi dock haft oturen att i stället välja veckans alternativa rätt för 65, parmalindad kycklingfilé med salviasås. Den är också vackert presenterad, lite som en tipi, där ingredienserna reser sig mot tallrikens mitt. Det ser ut som betydligt mer än en 65-kronorslunch. Det är det också, trots vissa tillkortakommanden.

     De avlånga bitarna av kycklingfilé är aningen torra, trots att de lindats in i parmaskinka. Kyckling är svårt. Smaken är ändå fin, vilket skinkan säkert spelar en avgörande roll i. Klyftpotatisen till har blivit torr, brun och föga inbjudande av överdriven gräddning. Såsen är lite för försiktig i smaken - och i mängden - för att lyckas kompensera allt det torra. Ändå är det absolut en duglig lunch, mer än väl värd sina pengar.

     Salladsbordet är riktigt trevligt, med såväl ett generöst urval av färska vegetabilier, som några ymniga blandade sallader - dessutom en hyfsad tzatziki, jämte de två gräddiga dressingsorterna.

     Förutom dagens rätt finns en meny med såväl enklare rätter som mer genomförda dito, där oxfilén på wokad grönsaksbädd med ädelostsås för 165 kronor ligger i topp.

     Inredningen är stilig på sitt enkla vis, med vita väggar och svarta bjälkar i det vinklade taket, tidlöst matchat av möblemangets mörka ädelträ och stolarnas vinröda klädsel. Utomhus är möblerna av samma grönfärgade plast som hos grannen Sofiero, vilket känns aningen simpelt.

     Golfbanan är på föga mer än armslängds avstånd, precis på andra sidan om utomhusplatsens staket. Det är som att sitta mitt i den, när man äter sin vällagade lunch här - och det gör man gärna.

Slutligen är turen kommen till Barsebäck, vars golfanläggning jämför sig med de övriga ungefär som Versailles med Malmöhus. De stora ytorna av exemplariskt skött natur och den ståtliga golfbanan sträcker sig ner till havet.

     Klubbhuset är dock en förvånande blygsam byggnad av bondsk bakgrund, och retaurangen är förvånande flärdfri. Nå, en avdelning av utomhusbord står bredvid en pool, vilket är en särdeles överraskande syn med tanke på att havet breder ut sig bara några hundra meter bort.

     Menyn skvallrar också om denna andra värld. Här finns i och för sig en dagens rätt för 65 kronor under lunchtimmarna, inklusive smör, bröd och ett fräscht men inte särskilt ymnigt salladsbord, men sedan raskar det iväg ända upp till 260 kronor för sjötunga meuniere. De har också en trerättersmeny för 360 kronor, som vi förstås ger oss i kast med. Vi har gott om tid, för här stänger de inte förrän klockan 22.

     Förrätten är en halv gratinerad hummer, en storvuxen sådan, på en bädd av diverse friskt grönt med gul paprika som mest tongivande inslag. Vi får inga särskilda bestick för detta, vilket förstås gör det kinkigare att få i sig allt hummerkött, men klon har de i alla fall knäckt på förhand. Örtkryddningen är delikat och rätten i sin helhet härligt aptitlig.

     Huvudrätten oxmedaljonger med gåslever och rödvinssås har det blivit något missförstånd med. På tallriken ligger en rejäl köttbit och inte en gnutta gåslever. Sådant händer - men lite klantigt är det allt. Den ganska anonyma såsen verkar ha små flarn av svart tryffel, så minimalt att vi blir osäkra. Tallriken har lite brynt strimlat grönt, som är trevligt - i synnerhet brytbönorna, ett inslag som alla krogar borde vara generösare med.

     Köttbiten är sympatisk, inte mer, men i en särskild karott finns en mycket lyckad potatisgratäng, som faktiskt är den största behållningen av måltiden. Potatisen, skuren som i en Janssons frestelse, har gräddats alldeles lagom. Mängden grädde och smör är behärskad men inte asketisk, och ingen bullrig kryddning slår sönder råvarornas egna, stillsamma smaker. Mycket behagligt.

     Desserten, en parfait med färska hallon, är mindre återhållen. Här finns en rejäl mängd generöst sockrad vispgrädde, som om parfaiten på vanilj, kokos och Baileys inte vore nog. De vackra mörka hallonen är ett nödvändigt avbrott från all denna fetma. Den här desserten skulle behöva en läxa i "less is more" - fast vi hade gärna sett mer hallon på den.

     De har espresso, men den tillverkas i en apparat som gör ett otillräckligt jobb. Vinlistan har sådär en handfull flaskor av varje sort, trevliga viner i de enklare klasserna, för 200 kronor och lite till. Det är snopet att de inte håller sig med viner som lever upp till menyns ambitioner.

     Även om maten inte är värd pengarna, är ett besök på denna exklusiva anläggning intressant i sig. Man kan ju se till att komma i tid för dagens rätt.

Bong



© Stefan Stenudd

Berättelsen om Bong











Boken om Bong

Bong - tolv år som hemlig krogrecensent, av Stefan Stenudd.
Bong - Tolv år som hemlig krogrecensent

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud - för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.