Kockska krogen

Middag:
Kockska krogen
Stortorget, Malmö
BETYG: överkorsad stjärna

Det hus som Kockska krogen bebor har anor från renässansen, när Malmö var stort nog att mäta sig med Köpenhamn. I de källarvalv som är krogens matsal känns såväl storheten som allvaret från dessa svunna tider. Lokalen med sina gamla tegelvalv är dunkel till sin natur, och den måttliga elbelysningen samt ljusen på borden gör inte mycket åt den saken. Detta mörker kunde vara gemytligt, men bidrar i stället till en viss kyla, en anad kallsinnighet, såsom hos källarhålor för andra gäster än de frivilliga och betalande.

     Detta drag av kallsinne går igen hos serveringspersonalen, som samtliga är herrar i mogen ålder. De är inte oartiga eller bristfälliga, men inte heller särskilt vänliga eller tillmötesgående. De håller en distans, lite grann som på en dyster statlig myndighet. Kanske skiner de upp om de får servera furstar och andra högdjur, som restaurangen verkar rikta in sig på.

     Priserna gör onekligen sitt bästa för att skrämma bort pöbeln. Flera av förrätterna kostar över hundralappen, såsom sill i kruka för 110, löjromstoast för 130 och laxsymfoni för 179. Varmrätter närmar sig ofta 300 och ett par av dem — sjötunga och renfilé — passerar den gränsen. Scampi kostar 285, ox- och kalvmedaljonger 237 och råbiff 245.

     Även om de flesta desserterna håller sig under hundralappen kommer några av dem ganska nära, till exempel punchmarinerade jordgubbar för 79 och Creme Royal för 86. Dyraste desserten är katrinplommonsufflé för 127. Det skulle vara svårt att klara sig under tusenlappen vid en trerätters middag för två här.

     Menyn är outhärdligt talför, med många onödiga och svulstiga ord om varje rätt. Eftersom rätterna är många blir det i all denna ordrikedom faktiskt svårt att få tillräcklig överblick för att göra ett val.

     Vinlistan är inte omfattande som en telefonkatalog, men inte heller något telegram. De flesta flaskorna ligger mellan 300 och 400, husets vin finns både som franskt och spanskt för en bit över 200 kronor. Många av vinerna är Kockska krogens egen import, en ansträngning som inspirerar. Husets spanska röda för 240 kronor är ett sådant, årgång 1992, och visar sig ha god auktoritet utan att bli tungt. Det är mycket prisvärt.

     En helt annan sak är det med prisvärdet på maten, trots de många superlativen i menyn. Förrätten hummerragu i kappa för 148 kronor är mjuk och blaskig, som om den väntat för länge på att serveras, och såsen är menlös. Ungefär detsamma gäller den betydligt billigare förrätten svartrötter gratinerade med emmentalerost för 64. Anrättningen är torr, segtuggad och trist, som från mikrougn. Någon särskild smakupplevelse låter den inte heller ana.

     Det honungsstekta ankbröstet med apelsinsås och rösti borde med sitt pris om 297 kronor vara en av krogens främsta varmrätter. Den talföra menyn menar också att det är de finaste bitarna av ankan som valts ut. I själva verket saknar ankan karaktär, den har inte förärats någon särskilt spännande stekning. Såsen smakar mycket apelsin men sedan inget mer. På tallriken finns ingen som helst garnityr, inte en enda grönsak. Det ser därmed rätt alldagligt ut.

     Den grillade gödkalvlevern för 185 är en av de billigaste varmrätterna. Portionen har skylts under ett berg av capris och bacon, som för att dölja själva leverns brist på karaktär. Baconbitarna är i alla fall helt rätt i konsistens och smak. Det är mycket mat på tallriken, men inte mycket smak.

     Desserterna får agera räddande ängel för middagen. Creme Royal för 86 kronor har inga skavanker, men inte heller något som helst extra. Paradnumret bland efterrätterna, katrinplommonsufflé med punchgrädde för 127 kronor, är en härlig skapelse. Stor som hel hatt och precis så fluffig, söt och skön som man vågade drömma om. Portionen är stor nog att mätta en hel familj. Denna sällsynta dessert är värd sina pengar.

     Det var den dock ganska ensam om. Gäster rekommenderas att bänka sig runt en sådan sufflé och glufsa i sig, men se till att dessförinnan äta varmrätterna på annan plats.

Bong

På MUGGEN
BETYG: överkorsad rulle

Toaletterna syns vara under renovering, men det är ingen ursäkt för att papperet är slut i rullen, dessutom ska gäster nöja sig med en gemensam frottéhandduk.

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.