Skånerunda

Konstrundan:
Hökarn's krog, Simrishamn BETYG: **
Hedmans krog 1813, Wästra Torp BETYG: **
Rut på Skäret, Nyhamnsläge BETYG: **
Örenäs slott, Glumslöv BETYG: X (överkorsad stjärna)

Eftersom Konstrundan alltmer spritt sig över Skåne, med ett pärlband av utställningar såväl i väster som öster, får vi göra detsamma i vår jakt på den sorts konstverk som kallas spis. På månget skånskt gästis råder minst lika mycket kreativitet som i de bästa ateljéer, här och där även en hel del experimentlusta — oftast i bästa smak.

En ung och djärv stämning råder onekligen på Hökarn's krog i Simrishamn. Inredningen är rustik och ungdomligt kul. Möblerna är ett festligt hopkok, inte alla sittvänliga eller funktionella, det ser ut som om de samlats ihop på prylbodar. Denna unga trendighet stämmer väl med den unga och rappa personalen, som lägger själ och hjärta i såväl krogen som dess kulturella "statement". Här är tydligt tacknämligt tillhåll för stadens unga avantgarde.

     Menyn är enkelt framställd av datorskrivare på vikt A4, och tycks bytas dagligen. Rätterna är inte många: tre entréer på upp till 72 kronor, endast två varmrätter, tre desserter varav osttallriken för 60 kostar mest, samt en dryg handfull smörgåsar för enhetspriset 40 kronor.

     Vi prövar förrätten moules mariniéres för 60 kronor, där rejäla pilgrimsmusslor i sina skal badar i ett runt och lent spad, som är så läckert att musslorna kommer i skymundan. Därtill serveras stora bitar baguette, så att inget av spadet ska behöva förfaras. Förrätten trattkantarelltoast med ristad spickeskinka och sallad kostar 72, vilket inte är något överpris för denna delikatess. Varje beståndsdel är utmärkt och fyller elegant sin plats i sammansättningen.

     Med varmrätterna är det inget galet, men inte heller något skutt uppåt. Hökarn's bouillabaisse med rouille, riven ost och vitlökskrutonger låter som ett riktigt kap för 105 kronor och smakar förvisso gott — men kanske är bouillabaisse ett pretentiöst namn på denna tämligen enkla fisksoppa.

     Den grillade entrecoten med ostronskivling, rödvinssås och potatisgratäng för en femtiolapp till, visar sig vara en rekorderlig köttbit — också med svampen är tilldelningen generös. Potatisgratängen är skönt diskret i smaken, men å andra sidan kunde något mer våldsamhet ha använts vid tillredningen av entrecoten, som inte alls känns grillad.

     Osttallriken är elegant i sin måttlighet men bjuder bland annat en brie som inte är mogen — och en svårförståelig mängd selleri. Honungsparfait med pinjenötter på hallonkompott för 52 kronor låter, liksom bouillabaissen, mer än det visar sig vara. Parfaiten har insprängda nötter, men dess kyla ger inte mycket utrymme för smak. Inte heller av hallonen känns allt man kunde hoppas.

     Dock, i en munter miljö och med helt njutbara maträtter, där notan för två inklusive ett gott vin med skönt lågt pris om 165 kronor, är två stjärnor inget överbetyg.

Hedmans krog 1813 har nog sitt årtal efter den ursprungliga begynnelsen med värdshus och rastplats för droskor, här i Västra Torp, invid Lilla Isie. Matsalen har lågt i tak, det är mysigt trångt, med många prång och hörn. Dekorationerna utgörs främst av attiraljer med köksassociation samt här och där raffinerade grupperingar av alkoholdrycker på flaska. Det är rökfritt i hela matsalen, så rökaren får på franskt manér, lagom till kaffet, söka sig till en härför avsedd liten salong på ovanvåningen.

     Lunchen, som vi väljer att pröva här, är en enda menykomposition bestående av förrätt, varmrätt och dessert för 195 kronor. Den kallas affärslunch, vilket i denna miljö känns som en mindre lyckad anakronism.

     Idag är lunchens förrätt en champinjonsoppa med rostad parmaskinka. Till brödet får man en kryddad olivolja i stället för smör — en experimentlusta som på sistone brett ut sig på fler håll i landet. Soppan kommer i en alldeles lagom portion. Den är utmärkt — inte särskilt gräddig och ändå med en lika mild som tydlig karaktär av svampen. De små bitarna parmaskinka har rostats till alldeles perfekt konsistens och smak.

     Varmrätten är tonfisk med saffranssmaksatt couscous, pesto och zucchini fylld med bland annat hackat eget innanmäte. Den ståtliga biten tonfiskfilé har anrättats med föredömlig måtta. Däremot får pestosås och saffranscouscous rätten att spreta iväg åt för många håll. Desserten Tarte Tartin är en liten rund fransk äppelkaka med en klick vaniljglass, som smakar ljuvligt. Tillredningen har hedjats precis där den friska frukten begår sin metamorfos till bakverkets karaktär — och båda identiteterna känns nära.

     Man får alltså en hel del för under 200 kronor, så om det inte vore för små tveksamheter med huvudrätten — och det alltför begränsade urvalet — kunde nog ytterligare en stjärna vara på sin plats.

Mitt i en undanskymd terräng som känns mycket nära vildmark, i trakten av Brunnby, ligger Rut på Skäret, döpt efter den forna ägarinnan. Här är väggarna vita och behängda med tavlor med diskret modernt landskapsmåleri — de utgör förmodligen en tillfällig utställning. På borden står blomvaser och äkta fotogenlampor, i den stora öppna spisen brinner vedträn med ivriga lågor.

     Menyn har skrivits på portabla anslagstavlor — inte så bildsköna — och består av en handfull förrätter samt ungefär lika många huvudrätter och desserter. Det mesta verkar både aptitligt och genomtänkt.

     Ändå imponerar vinlistan ännu mer. Den har plats för så gott som alla de verkliga giganterna från till exempel Pauillac och S:t Emilion, till priser som i sammanhanget måste betraktas som näst intill realisation.

     Detta är förstås skäl nog att gästa Rut, så länge denna fantastiska vinlista kan hållas intakt. Märkligt nog visar kyparen ingen särskild omsorg om den flaska vi vågar sträcka oss till — under tusenlappen, men inte så väldigt långt under den, ett känt vin av en förträfflig mogen årgång. Ändå hanteras flaskan burdust, någon dekantering är det inte tal om, och kyparen häller upp tämligen vårdslöst. Kanske är han härdad av vinkällarens rikedom, men det svider i själen för den som ska betala. Också i övrigt visar sig kyparen måttligt angelägen.

     Några sådana svagheter röjer dock ej köket. Samtliga rätter är tillagade med kärlek och omsorg. Förrätten Millefeuelles på havskräftor, kalvbräss och pilodeg för 95 kronor är en charmig delikatess med munter uppsyn. Också den ljumna kalvleverpastejen med rödbetscruditée och vinägerstekt fläsk för 75 är en skön upplevelse, där varje ingrediens har sina särdrag i behåll, för att inte säga förstärkta, och dessutom samverkar på bästa sätt.

     Varmrätten rosastekt ankbröst med confit på låret, jordärtskockor och äpple kostar 225 kronor men skäms inte för priset. Det är en utmärkt anka i ljuv anrättning, full av behag för såväl tänder som tunga. Köttet kunde ha fått en aningen djärvare behandling utan att lida av det, men ropar inte heller efter detta. En tia lägre är priset för lammcarré med timjan och rostade rödbetor, som visar sig vara en till och med något delikatare måltid än ankan. Lammet är härligt, kryddningen föredömligt diskret, rödbetorna mycket uppfriskande.

     Det är först vid desserterna som en tydlig miss blottas — creme brulée för 85 kronor är karaktärslös som vilken äggstanning som helst. Möjligen har köket känt det på sig, eftersom den kommer i minimal portion medan det svämmar över av tillhörande farinstekta äpplen. Den frusna chokladmoussen med marinerade apelsiner för 75 går det däremot inte att bli annat än lycklig av.

     Om miljö och mat finns inte mycket ont att säga, så den som tror sig få bättre service än vi fick, skulle nog gärna ge Rut alla tre stjärnor.

Det vackraste läget har nog Örenäs slott i Glumslöv, ett stenkast från havet och med skön utsikt över det. Inredningen är möjligen sober, men inte så inspirerande. Högt i tak, stora djupröda gardiner, heltäckande matta i annan mörk rödton, vita dukar på borden — inget riktigt iögonenfallande, som då å andra sidan inte drar blicken från utsikten.

     Här säljs paketerbjudanden med middag och dans, hotellövernattning och så vidare, men menyn har också en ganska omfattande a la carte, där det går att komma undan riktigt billigt om man nöjer sig med smårätter och smörgåsar, för betydligt under 100 kronor. Det gör inte vi, annat än någorlunda med vinet från den fantasilösa listan, där flaskorna mestadels kostar två eller tre hundralappar men inte riktigt låter höra talas om sig.

     Förrätten rullader av pestoskinka med pepparrotskryddad färskost och basilikamarinerad paprikasallad för 80 kronor är helt tjänlig, men inte precis en delikatess. Den krämiga kräftsoppan med ostkex och skaldjur kostar femman mindre men ger så mycket mer. Soppan är kanske inte kulinarisk men god ändå, och det är överväldigande gott om stora skaldjursbitar i den.

     Varmrätten pesto och baconlindad kycklingfilé med oliv- och tomatsås, ratatouilletimbal samt råstekt potatis kostar 160. Kycklingköttet hade kunnat vara saftigare, men framför allt är såsen banal, rentav vulgär, och inte helt lyckat tillagad. Oxfilémedaljongerna med portvinsstuvad skogssvamp och fågelleverpastej på en bädd av smörstekta rotfrukter är dyrast på menyn med sina 195 kronor — och man får mycket kött för pengarna. Två rejäla bitar oxfilé som tillretts utan finesser men med god känsla. Anrättningen är ätbar med visst behag, men saknar det raffinemang som skulle göra priset förståeligt även utan mängden kött.

     Desserten glass- och sorbettallrik för 60 kronor är utmärkt i smak och friskhet, men den lilla lustigheten After Eight-parfait för ytterligare en tia är inte så lyckad. Lite mosad After Eight i denna tämligen intetsägande parfait gör inget särskilt för oss. Kaffet för 18 kronor är blaskigt.

     Med tanke på alla invändingar ovan, och det faktum att vår middag ändå landade på strax under 900 kronor, kan vi inte för vårt liv påstå att vi fick valuta för pengarna — annat än vad gäller utsikten.

Bong

På MUGGEN
Hökarn's krog, Simrishamn BETYG: en rulle
Hedmans krog 1813, Wästra Torp BETYG: tre rullar
Rut på Skäret, Nyhamnsläge BETYG: en rulle
Örenäs slott, Glumslöv BETYG: en rulle

Hökarn's mugg är en enda, men lustigt inredd och med en packe Grönköpings veckoblad för långsittaren. Hedmans toa är så ombonad, dekorerad och väldoftande (!), att den inte står matsalen ett dugg efter. Hos Rut på Skäret är toan lite kylig men proper — här finns också en dusch, som dock tjänstgör som lager för stearinljus. Toaletterna på Örenäs är dugliga och ganska välskötta, men också en smula opersonliga.

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.