Korrapong

Middag:
Korrapong
Drottninggatan 2 D, Malmö
BETYG: 3
PRISVÄRDE: NER
MAT: UPP
DRYCK: -
SERVICE: -
Rökförbud
Här serveras lunch och middag

I samma lokal som Malmös allra första thaikrog huserade, har en krog med samma inriktning nyss öppnat efter betydande ombyggnad och nyinredning. Korrapong satsar på att vara en finare thaikrog, såväl vad gäller miljö som mat, vilket de ska ha heder för. Malmö behöver en spännvidd också bland thailändska restauranger, som annars oftast är snabba och billiga — förvisso inte fel, det heller.

     Visst kostar det på när ambitionerna höjs, men kanske är det lite väl mycket dyrare här än på andra thaikrogar, utan att man känner det helt motiverat på tallrikarna. Eller så är vi bortskämda av de andras förbryllande låga priser.

     Inredningen är ovanligt ren och sober för att vara på en thailändsk restaurang. Kala väggar, sofistikerat ordnad belysning, snyggt dukade bord, en behärskning i färgskalan. Det är stiligt men också lite stelt, något som kanske mjuknar när normalt slitage får verka en tid.

     Krogen har också några utomhusbord, men det får allt till att bli högsommar innan det är angenämt att sitta på Drottninggatan, där vinden och biltrafiken har fritt spelrum.

     Matsedeln har en handfull förrätter för dryga femtiolappen, varmrätter från ungefär hundra upp till 169 för oxfilé, två desserter för 45. Dessutom finns färdiga menyförslag upp till en femrätters för nästan 500 kronor. Alltihop är thailändska anrättningar, om än en del ingredienser blir ganska europeiska.

     Här finns ett hyfsat antal öl på flaska, däribland också en thailändsk sort. Vinlistan är lite snålare med blott några röda och endast tre vita, fast sistnämnda egentligen kan vara alldeles utmärkt sällskap åt thailändsk mat, även när den har distinkt kryddning. Också av avecer är utbudet begränsat. Man får ändå vara glad för att denna thailändska krog alls har alkohol, vilket många kollegor helt undviker. Å andra sidan är vitvinet rumsvarmt när det serveras.

     Servicen är inte precis driven men ödmjuk och rar. Kocken kommer gärna ut och växlar ord med gästerna — och frågar med ett lurigt leende på läpparna hur stark vi vill ha maten.

     Tom Yam Goong är en klassisk thailändsk soppa med svamp, tomat och stora räkor. Vi får den som en lagom liten förrätt för 69 kronor. Den har kraftig smak, stark men inte så värst het. Chilin ger tyngd och djup, som en fransk fond ungefär. De skalade räkorna är spänstiga.

     Laab Gong för 69 är en liten elegant förrätt med ett par jätteräkor och en markant men inte brännande kryddning. Det är sällan man får något så återhållet i thailändska restauranger — än mer renlärig hade upplevelsen varit om det konventionella grönsaksinslaget av isberg, tomat och gurka hade utelämnats.

     Laab Moo för 159 är fläskfilé i skivor med lime och en skarpare, hetare kryddning — inte eldig, men bra nära. Både röd och grön färsk chili finns i den. Köttet har en antydan till panering. Fläsk fungerar alldeles förträffligt med denna gnistrande kryddning. Såsen är något av en marinad för köttet, som bidrar till att göra det saftigt och trivsamt för gommen. Till detta en generös kulle av vitt ris, fylligt och välsmakande, riktigt imponerande. Limebladen har en förmåga att avlägsna sötman från fläsket, ungefär som en vinäger. En balanserad anrättning, smakfullt komponerad.

     Ghaän phed bed yang för 149 är en gryta med bland annat ankkött, lychee och tomat. Den soppa det hela badar i är både len och mustig. Blott i längden låter den ana sin bakomliggande kryddstyrka. Ankköttet i ganska otillräckliga småbitar är inte behållningen, faktum är att det hade varit roligare om ankan fått en mer dominerande plats. I stället är det soppan som är mest glädjande, tillsammans med den snälla sötman i lycheen.

     Det är blott två desserter på menyn, dessutom ganska likartade, och för samma pris om 45 kronor. Den ena är vaniljglass med jordgubbar, kokos och sprutgrädde, den andra samma glass med kokos, skivad kiwi och banan, samt chokladsås. Inga pärlor att avsluta med. Glassen är Ok, inte mer. Frukten är i och för sig frisk, men något mer exotiskt eller i alla fall ambitiöst hade varit på sin plats.

     En fyndig finess är att de flesta rätterna dekoreras med violetta thailändska orkideer, som går att äta — faktiskt med viss behållning. Vackra är de också.

Bong

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.