Middag:
Kulturens restaurant
Kulturen, Lund
BETYG: 2
PRISVÄRDE: NER
MAT: NER
DRYCK: NER
SERVICE: UPP
MILJÖ: -
TOALETTER: -
Det är ingen dålig utomhusmiljö trädgården till Kulturens museibyggnad så här års erbjuder krögaren som också huserar där. Restaurangen förstår att utnyttja detta maximalt, genom att ha placerat ut ett stort antal bänkar och en hel extra bar till gästernas förnöjelse. Matgästerna har särskilda platser reserverade åt sig närmast krogens fasad — men vi kan inte helhjärtat rekommendera att man tar plats där till priset av mattvång. Vi blev inte förtjusta i det som serverades oss. Man ska nog hålla tillgodo med drycker och muntra samtal vid de tätt besatta bänkarna.
Inomhus är det två avdelningar — i den ena, något mindre men charmigare inredd, råder rökförbud, och i den andra är det bänkar som inte skiljer sig så förfärligt från dem i trädgården.
Serveringspersonalen är ojämnt kunnig och rutinerad, men verkar ha det gemensamt att de alla är skyndsamma att stå till tjänst — så till den grad att det nästan blir fånigt, när vi flera gånger behöver ge samma nekande besked till servitriser som inte vet att vi redan givit vår order till någon kollega. Men mycket hellre det än att sitta och vänta i evigheter, såsom bortglömd.
Menyn är inte särskilt rik, dessutom tycker vi att den ser lite tråkig ut. Förrätterna löper från smör, ost och sill för 59, till några sallader och pastavarianter som snarast är smårätter för 79. Roliga låter de inte. Vem lockas av pasta med skinksås eller dito med räksås? De fyra vamrätterna, som allihop är grillade, kostar från 109 för carré med barbequesås till 149 för ryggbiff Café de Paris. Desserterna är tre och kostar runt femtiolappen, med fruktsallad Mandarin Napoleon i topp för 64.
Det finns också några trerätters festmenyer, från 225 till 245, men dem måste man beställa cirka 3 dagar i förväg och vara minst 6 personer. Nå, de verkar inte så över sig festliga de heller — med undantag för den pocherade slätvarsfilén med vitvinsmörsås och laxrom, som vi gärna hade beställt om det gått för sig.
Vinlistan är billig men också ynklig — dessutom visar det sig att den inte är aktuell. Några av vinerna är antingen slut eller har avförts, vi förstår inte vilket, och andra flaskor har inte kommit i deras ställe.
Bland förrätterna prövar vi smör, ost och sill — mest för att det enda riktiga förrättsalternativet är tunnbrödskorg med räksallad och Rhode Islandsås, vilket inte känns lockande. Silltallriken är ymnig och sillarna smakar som de ska — men där är lite grönt som skär sig mot dessa. Hellre hade vi då fått lite mer av den kokta potatisen och lite roligare ost till brödet, än de ganska lama skivor som kommer på samma fat som det riktigt läckra mörka brödet.
Av varmrätterna är grillad lax med kryddsmör ganska trevlig, så tillvida att fisken är fin, lagom grillad, och kryddsmöret passar bättre därtill än man kunde tänka sig — men överlag är portionen fantasilös, fallen i glömska redan när sista tuggan svalts. För 139 kronor vill man ha en roligare upplevelse, mer ansträngning från köket.
Grillad smörfisk med dillsmör för samma pris är det inte mycket att anmärka på, med fiskköttet fast i konsistensen utan att vara torrt. Tillbehören är dock tvivelaktiga — bakad potatis och sallad, som inte är särskilt roliga. Ej heller dillsmöret finner vi någon särskild poäng med.
Frutksallad Mandarin Napoleon för 64 är precis det — diverse frukt i en sallad, smaksatt med likören. Tja. Frukterna smakar som de brukar, de är pålitliga med det, vitaminerna är där, sötman ställer sig in — men det var allt. Inget man behöver gå på krogen för att uppleva.
Kulturens glasscoupe för 48 kronor har krämig vaniljglass, grädde och jordgubbar, vilket i all enkelhet kunde vara förtjusande — men här stämmer det inte, framför allt grädden är trist, och hela desserten oinspirerad.
Förmodligen är det framför allt fantasilösheten som härskar inne på Kulturens kök, kanske också — fruktar vi — en likgiltighet för gästerna, eftersom man inte försöker skapa större matglädje än detta. De behöver väl inte, i alla fall så här års, för dryckerna flödar från baren i trädgården.
Bong
Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.