Le Beau Monde

Middag:
Le beau monde
Västergatan 16, Malmö
BETYG: 5
PRISVÄRDE: -
MAT: UPP
DRYCK: UPP
SERVICE: UPP
MILJÖ: UPP
TOALETTER: -

Vilka som hör till det vackra folket får vara en öppen fråga, men krogen med samma namn erbjuder envar av sina besökare en skön inramning. Bland väggdekorationerna finns flera verk av den inspirerade affischkonstnären Mucha, vars sirliga bilder går igen på ett fascinerande vis i en minst lika sirlig inredning, så att det är svårt att avgöra var tavlorna tar slut och verkligheten tar vid. Smäckert snidat trä lite överallt, fagert dukade bord, en stillsam stämning i en lokal som är alldeles lagom i formatet, sobert intim. Det blir lite granna som att sitta i en behaglig dröm, eller en saga.

     På något vis lyckas personalen genom sin lågmält ömsinta attityd upprätthålla, till och med förstärka illusionen. Sålunda erbjuds en upplevelse som är allt annat än vardaglig, utan att för den skull kännas sökt.

     Maten lyckas hålla illusionen vid liv — det hade ju varit för sorgligt annars. Köket tar fasta på det belgiska, vilket märks också i det både rika och välvalda utbudet av belgiska ölsorter, som är fullvärdigt kulinariska upplevelser i sig. Här finns förstås Chimay i sina olika styrkor och kvaliteter, några varianter på de fruktsmaksatta ölsorterna, samt även exempel av så udda natur att de måste vara svårfunna utanför Belgien. Det kostar förstås, man får räkna med sisådär 50-lappen per flaska om 33 cl, men de är värda sina kronor. Också vinlistan är lockande, komponerad med god smak.

     Menyn är inte särskilt omfattande. Här finns några för-, varm- och efterrätter med priser i de högre — men inte gastkramande — regionerna. Musslor är sannerligen en belgisk förtjusning, och här erbjuds de i tre olika tillredningar, samt små eller stora portioner, för måttliga 70 till 115 kronor. Dessutom finns en fyrarätters meny för 395 kronor, som är en så trevlig läsning att vi inte kan avstå den.

     Rätterna utgör en raffinerad kombination som inger förtroende: först en saffransdoftande musselsoppa, sedan tonfiskcarpaccio, därpå huvudrätten ankbröst med rödvinsbrässerade rotfrukter, och avslutningen i form av en bavarois på vitchoklad. Vattnas det inte i munnen?

     Nå, allra först serveras en liten aptitretare, som också den kunde skryta med sig på en meny. Det är några ljuva skivor lax och en ljummen äggröra, som i sin sköna enkelhet ger gommen rent kittlande fröjd. Vi är också imponerade av att aptitretaren är så komponerad att den måste tillredas på ögonblicket, inte bara kan vänta i färdiggjorda högar i kylen.

     Den saffransdoftande musselsoppan visar att de kan sina musslor — de är läckra, saftiga, rent spjuveraktigt spänstiga. Soppan, gul av saffran, är en fröjd för ögat men också ett muntert ackompanjemang till musslorna.

     Tonfiskcarpaccion serveras med chili- och limedressing, samt några djärva bitar selleri. Denna grönsak är vansklig att kombinera med, men här sitter det mitt i prick. De flortunna skivorna av rodnad tonfisk är tämligen kalla och ofrånkomligt vattniga i konsistensen, vilket får dem att påminna om sorbet — en märklighet som vi har delade meningar om. Vi är dock tveklöst intresserade, så här har givits oss ett litet konstverk att kontemplera över.

     Ankbröstet serveras i stiliga skivor vid tärnade, rödvinsbrässerade rotfrukter som har en markant syrlig smak, vilket må vara påträngande men också piggar upp invid det bastanta köttet. Dessutom finns på tallriken en liten form fylld med läcker ostronskivling och champinjon, samt till det hela en prydligt tillredd potatiskaka. Vi måste medge att det går att hitta ännu saftigare och mörare anka, men tillagningen är djupt tillfredsställande.

     Efterrätten är en vitchokladbavaroise med cacaocaramel, där puddingen inte alls besväras av den påträngande sötma som annars brukar höra vit choklad till. Det är en underbar dessert, inspirerande även så här i slutet på en omfattande måltid.

     Ja, vi har svårt att finna några allvarliga invändningar alls, samtidigt som besöket gjort oss så välmående att vi verkligen inte är på humör att leta. Det kostar onekligen en del, men förutom kaffets 25 är det inte en krona för mycket.

Bong

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.