Lunch:
LE MIRAGE
Saluhallen, Malmö
BETYG: en stjärna
I Saluhallen ligger restaurangerna så tätt inpå varandra att de blir som ett enda långt smörgåsbord. Mot denna effekt är det Le Mirage, före detta Vinhörnan, som bäst håller stånd. Den ligger så till, ute på kanten, att man lämnar Saluhallen bakom sig när man stiger in.
I samma ögonblick uppenbaras restaurangens främsta attraktion: borden. Le Mirage fylls av nätta bord med träskivor som omsorgsfullt behandlats så att de fått samma gulnade skimmer som antika möbler. De är så behagliga för ögat, att även den hungrigaste sörjer när de döljs under tallrikar och fat.
Såsom flera av Saluhallens restauranger är Le Mirage lite av kvarterskrog, som omsorgsfullt serverar en dagens rätt för den som är mer kräsen än sparsam. Priset är 63 kronor, 66 för dagens pastarätt, men då ingår varken måltidsdryck eller kaffe. Det finns ytterligare en handfull rätter på menyn, från köttbullar för det väl tilltagna priset 78 kronor, till en trerätters affärslunch för 198.
Betjäningen är älskvärd och kapabel, personlig utan att vara påträngande. Maten, denna dag hjortragout med råa lingon och kokt potatis, kommer överraskande kvickt. Trots fransk stavning på ragun har den inga uppenbara kulinariska förtjänster. Varken viltet eller såsen kan i smak hävda sig mot de skarpt syrliga lingonen.
Visst är maten vällagad, men den har inte fått karaktär. Smaklökarna har mer äventyr att vänta av vilken kalops som helst. Däremot är det mjuka, hembakta brödet härligt att tugga i sig — och det bjuds i många skivor på brödfatet. Smöret i liten bytta har fått tina så att det är bredbart även på så mjukt bröd.
Vidare kan restaurangen erbjuda espresso i dess olika varianter, samt en förnäm prick över i:et i form av belgiska chokladpraliner. Inte ens på lunchen får man låta bli att unna sig en sådan liten delikatess.
Man får förstås betala för sig — med en lättöl passerar lunchen hundra kronor, vilket inte ens den vackert gulskimrande bordsskivan ursäktar.
Bong
På MUGGEN
BETYG: en rulle
Le Mirages toalett ligger innanför en rekorderlig plåtdörr. Ytterligare två dörrar leder in till den, så det känns som att uträtta sina behov i en korridor. Dessutom är det spegel i taket! Toaletten är välskött, med tyghandduk på rulle och rejält med plats, men man undrar vilka behov den egentligen är ämnad för.
Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.