Lemongrass

Januari 1999
Krogrecension av Bong i Sydsvenskan


Middag:
Lemongrass
Grynbodgatan 9, Malmö
BETYG: 4
PRISVÄRDE: -
MAT: -
DRYCK: UPP
SERVICE: -
MILJÖ: UPP
TOALETTER: -


Den stelt moderna lokalen på Grynbodgatan är ingen lätt match för en inredningsarkitekt, vilket redan årstiderna erfor när de huserade där. De klarade hyfsat att åstadkomma en stilfull miljö - på sätt och vis deras nuvarande lokal i Kockska huset överlägsen, åtminstone som säte för kulinarisk koncentration - men den nya krogen Lemongrass lyckas alldeles glänsande. Vi kan inte föreställa oss hur dessa räta vinklar och kallhamrade väggytor kan komma mer till sin rätt, till och med så att just det modernt sterila i lokalen blir en poäng i stället för en belastning.

     Vitt är bärande - i väggarnas färg, i de mycket stilrena draperier som hänger här och där, i hyllorna bakom bardisken som visar upp konstfullt utvalda, exklusiva spritflaskor, som om de vore kronjuveler. Myndiga whiskyflaskor med skönt bärnstensgult innehåll, så utsökt mot det vita, samt andra likvärdiga vätskor, somliga mer igenkännbara än andra. I sagda barhyllas centralplats, inte olikt ett altare, ståtar krogens symbol - ett strängt stiliserat, smäckert citrongräsblad - på ett outslitligt raffinerat vis: vitt på en glasskiva med bakomliggande vitt ljus i den vita hyllan.

     Denna konstfulla enkelhet sviks inte på någon enda fläck. Borden av ljust trä i prima sortering saknar dukar, golvet har en diskret grå stenläggning, stolar och soffor är av en originell och dolt humoristisk design som kunde vara japansk - eller finsk. De stora fönstren mot detta en liten smula avsides kvarter får vara mestadels fria, fast så mycken ohöljd utsikt i andra miljöer kunde vara en svår utmaning mot trivseln. Här fungerar det.

     När det gäller köket, är detta också originellt så det förslår: man serverar råvaror och maträtter från fjärran östern tillredda efter västerländska kulinariska ideal. Här finns sushi, Pekinganka, lustigt nog som förrätt, kinesiska pastasoppor, och så vidare. Besticken är de österländska pinnarna, servisen snarast västerländsk men av sådan renhet i formgivningen som känns igen från den japanska förfinade estetiken. Priserna är kännbara men inte överdrivna. Förrätterna, sådär ett tiotal, kostar en bit över femtio men under hundra, varmrätterna i ungefär samma antal hålls runt hundrafemtio och desserterna, en handfull, ligger lite över femtio.

     Bland dryckerna botanerar man gärna. Vinerna är inte så värst många men intressanta och ovanliga, i rimliga prisklasser - dessutom serveras de flesta även glasvis. Den utmärkta tjeckiska ölen Staropramen finns på fat för 42 kronor, och i spritsortimentet finns ett antal nobla whiskysorter bland mycket annat, för lite tilltagna 20 eller 30 kronor per centiliter.

     Av förrätterna prövar vi en sallad på strimlad havsmanet marinerad i sesamvinäger med tillika strimlad purjo, kyckling, morot, gurka och härligt potent färsk koriander, för 82 kronor. Det är en ljuvligt frisk och behaglig inledning. Vitlöksfrästa bok choy med sesamostronsås för 72 är också raffinerad. De vårlöksliknande grönsakerna har lagts upp i solfjädersform och har en mild smak, medan såsen är rent förtrollande smakrik utan att vara varken salt eller söt.

     Varmrätten knaperstekt ankbröst med Szechuansås för 168 kronor är något av en besvikelse. Det där med knaperstekningen kan man väl råka missa i ett kök, men inte när det så tydligt understryks i menyn. Särskilt uppiggande är inte heller det gryniga, trista ris som serveras till. Såsen, trots sitt namn inte så förfärligt stark, är dock ett muntert inslag.

     Ångad hälleflundra med ingefära, gräslök och soyasås för 146 har begåvats med samma trista ris, samt en rejäl fiskbit som är ganska hård men ändå inte torr - en intressant liten paradox. Av ingefäran märks inte mycket.

     Tempura på Valrhonachoklad med pandan, cocos- och citrongrässås är för 82 kronor den dyraste desserten men knappast den intressantaste. Tempuran är seg och trist, vilket skymmer chokladens företräden, såsen är blek och pandan i egen skål är frisk men tämligen menlös. Den isade mangosoppan med hallonsorbet och svart sesamflarn för 66 är betydligt gladare med sin friska, klara smak och eleganta kombination - en riktig vinnare.

     Vi finner alltså att om än inredningen är homogen så är maten märkligt ojämn - från höjdare till magplask. Det är därför det originella konceptet med österländsk mat för västerländsk gom, samt den raffinerade miljön, som får oss att dela ut helhetsbetyget 4.

Bong



© Stefan Stenudd

Berättelsen om Bong











Boken om Bong

Bong - tolv år som hemlig krogrecensent, av Stefan Stenudd.
Bong - Tolv år som hemlig krogrecensent

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud - för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.