Lundakarnevalen

Lundakarneval:

Gloria's, St Petri Kyrkogata 9, Lund — LUNCH
BETYG: 2
PRISVÄRDE: NER
MAT: -
DRYCK: -
SERVICE: -
MILJÖ: UPP
TOALETTER: -

Kulturens Restaurant, Tegnersplatsen 4, Lund — MIDDAG
BETYG: 2
PRISVÄRDE: NER
MAT: -
DRYCK: NER
SERVICE: UPP
MILJÖ: -
TOALETTER: -

Grand Hotel, Bantorget 1, Lund — MIDDAG
BETYG: 4
PRISVÄRDE: NER
MAT: -
DRYCK: UPP
SERVICE: -
MILJÖ: UPP
TOALETTER: UPP

Spot, Klostergatan 14, Lund — LUNCH
BETYG: 4
PRISVÄRDE: UPP
MAT: UPP
DRYCK: -
SERVICE: NER
MILJÖ: UPP
TOALETTER: -

Gloria's trotsar universitetskulturen och kallar sig sportsbar. Lokalen är brokig på gränsen till kaos, med mängder av sportsouvenirer. Här finns signerade, inglasade landslagströjor, vimplar, hjälmar och idolfoton från idrottens värld, oftast med hemvist USA. TV-apparater hänger här och där — alla visar sportkanaler.

     Visst är det en rolig barinredning, extremt grabbig. Det är också naturligt att lokalens mitt upptas av en omfattande bardisk, belamrad med glas och drycker — mest öl. Borden har grönvitrutiga dukar som varit med ett tag. Längs väggarna finns läderklädda soffor. Den charmiga gården har en mängd utomhusbord. Där är miljön rarare, närmast pittoresk.

     Servicen är si och så — någon är vaken och gör bra ifrån sig, någon annan gör intryck av att ha börjat för en minut sedan, och redan längta bort.

     Kvällsmenyn är fylld av grabbig mat — friterat och stekt och karnivort. Inget för bantare eller vegetarianer, ej heller för den kräsmagade — även chili och annan eftertrycklig kryddning är det gott om. Men vi gör vårt besök på dagen, då en särskild lunchmeny råder. Två dagens för 65 — denna gång helstekt kotlettrad respektive pytt i panna — samt några rätter som serveras hela veckan, en vegetarisk lasagne för 69, en hamburgare för 75 och grillad ryggbiff med tre såser för 109.

     Ingår gör smör och skivat baguettebröd, samt ett ganska enkelt salladsbord med de vanliga ingredienserna, samt kaffe och liten kaka. Vatten är enda gratis måltidsdryck, medan lingondricka kostar 5 och lättöl 13.

     Vi väljer den helstekta kotlettraden med stekt potatis och stuvade champinjoner. Stora färska champinjoner var det mest lockande inslaget på salladsbordet, men i varmrätten är det lite snålt med tilldelningen av dem, det minner mer om en sås än en stuvning. Potatisen har stekts med berömvärd försiktighet, som gjort den riktigt trevlig, och köttskivorna kröns av ett par kvistar timjan. Själva köttet är tyvärr inte så väldigt frestande — om än dugligt. De tunna skivorna är lite torra. Mycket till smak har de inte.

     Det blir kaffet som utgör en glad överraskning. Ett trevligt bryggdito. Tillsammans med den enkla kakan som bjuds till, gör det oss rätt nöjda, trots matens brister.

Det intryck som varar längst efter besöket på Kulturens restaurang är den förfärliga espresson. Den har en bränd smak och ingen arom. Vad för infam maskin som tillverkat den vill vi inte veta.

     Det finns fler svagheter på dryckessidan. Av öl är det välförsett, men vinlistan är sorgligt korthuggen. Den som vill beställa mindre än en flaska har bara ett rött och ett vitt att välja på, från samma vingård, för 39 kronor glaset. De kallas kulturrött och dito vitt, vilket är att ta i.

     Matsedeln har fyra förrätter från blandsallad för 48 till prosciutto med melon för 85, några smårätter som bakpotatis med varierande fyllning för 64 och pytt med rå äggula för 79, sex varmrätter för omkring 150 kronor, däribland kycklingfilé i vitlökssalsa eller sotad entrecote med bearnaise. Desserterna är tre, för dryga femtiolappen.

     Vi blir brydda redan av det faktum att de allra flesta gästerna håller tillgodo med öl, i den stora matsalen mest möblerad med långa bänkar, eller bland utomhusborden i museets trädgård.

     Restaurangen upptar en sidobyggnad, närmast en paviljong, med glad arkitektur i roliga vinklar. Inomhus har väggarna målats i mörka ockratoner, som är smeksamma för ögat. Det kan dock inte sägas om tavlorna på dem, som helt enkelt är uppnålade utställningsaffischer — lite väl enkelt.

     Förrätten prosciutto med Galiamelon och balsamvinaigrette är dyrast med sina 85 kronor. Vi begriper inte varför. Några skivor av den exklusiva skinkan, förvisso, men därutöver blandad bladsallad med en balsamico som känns lite väl tuff mot såväl skinkan som melonen. Sistnämnda hittar vi bara en skiva av på tallriken. Skivan är dessutom så tunn att det inte blir någon särskilt saftig sak att sätta tänderna i.

     Den stekta svenska insjögösen med körvel- och purjolöksgräddsås för 159 hävdar sig något bättre, och det är fiskens förtjänst. En fin bit, nätt stekt med diskret stekyta, såsom en förgyllning. Att den sällskapar med diverse brynta grönsaker känns trångt och överflödigt. Här vore mindre mer. Såsen är inget mästerverk, varken körvel eller andra smaker framträder — mest markant är dess dryghet. Det hade varit bättre att få fisken i sällskap av enbart den kokta potatisen, som är hyfsad.

     Desserten mangosorbet med limesås för 52 kan duga, men inte mer. Tillsammans med den i och för sig trevliga sorbeten med gott om mangobitar, bildar den blaskiga limesåsen en alltför syrlig helhet. Då hjälper inte jordgubbshalvorna, som också kommer till.

     Och så var det kaffet — snöplig avslutning på en ganska blek middag. Dock är servicen både vänlig och angelägen.

Också på Grand Hotel är det dryck mer än mat som fastnar i vårt minne — närmare bestämt deras fabulösa vinlista. Detta stora urval av fina viner — från deras bästa år — väcker sköna törstar. Betoningen ligger på rött från Bordeaux, vilket bara är att applådera. De bästa distrikten och slotten är rikt representerade — och nog är sådana flaskor dyra, men här inte mer än nödvändigt. Man kan faktiskt göra flera sköna fynd för betydligt under tusenlappen. Priserna är riktigt bussiga.

     Det är de inte på maten, som kostar ända upp till 320 kronor för sjötunga Walewska. Å andra sidan fås Bromans whiskysmaksatta köttbullar för 135. Spännvidden är stor, och större blir den av att krogen är två i en. De enklare dukade borden vid entrén kallas Gambrinus och har sin egen meny med måttliga priser, medan stora matsalen har dukar på borden och allt det där, samt en meny som menar blodigt allvar.

     Personalen, som kan vara både trevlig och stroppig, verkar vara mycket nogräknad med vilka gäster som ska beredas plats i den fina matsalen. Vi låter läsaren gissa var de ville placera oss.

     Grand kan sannerligen ta sig ton för sin vinkällare, men maten klarar inte av att leva upp varken till sin mångordiga beskrivning eller sitt pris. Köket saknar raffinemang, förmodligen också det glödande intresse som måste till för att åstadkomma kulinariska pärlor.

     Det börjar i och för sig bra med förrätten ljummen sparris, citronsås och parmensan för 79. Såsen gör sig utmärkt till, av osten är det generöst med lövtunna skivor som också har en förhöjande effekt på sparrisen. Denna är så stor, att det lilla antalet ändå verkar som en övermäktig inledning på middagen. Stängerna slinker dock ner, men inte innan vi hinner konstatera en minimal brist i konsistensen — de hade behövt kokas ett litet ögonblick till.

     Varmrätten sänker intrycket. Anka från Bang med rosastekt bröst, confit på låret och ragu på levern, med blonda russin i balsamicosås, samt potatiskroketter, kostar 245 och bör därför vara felfri. Men inte är bröstskivorna rosastekta — snarare grådaskiga, och hade därför säkert varit både torra och trista om inte råvaran vore så förnämlig. Fast på sådant kött är ju försyndelsen ännu större. Confit och ragu är trevliga, likaså kroketterna.

     Desserten limesoufflé med hallonsorbet och skogshallon för 90 har det fluffiga bakverket i en egen form, och det är synnerligen välsmakande. Dock är det på tok för bullrigt med sorbeten till, och för snålt med tilldelningen av bären, som hellre ensamma — och fler — hade fått ackompanjera sufflén.

     Bäst valuta för sina sedlar får man nog på Grand genom att välja billigt av maten och dyrt av vinet.

Hos Spot är espresson definitivt att lita på — en aromatisk brygd som fyller den lilla muggen till bredden. Haken är att muggen saknar öra och är på tok för het att ta grepp om, så det är förenat med viss smärta att få i sig drycken vid sin rätta temperatur.

     I motsats till Malmökrogen med samma namn har Spot i Lund två våningar. Den nedre är för enklare förtäring i barmiljö, medan den övre rymmer en matsal med ambition. Inredningen är ren och enkel på ett smakfullt sätt, med den vinklade fönsterväggen som mesta blickfång — den släpper in väldiga mängder ljus. Bordens vackra träytor saknar dukar och behöver inga, dekorationer är det ont om plats för, men golvyta är det ganska gott om.

     Sin störta tillgång har Spot definitivt i köket, som presterar välsmakande mat, skickligt tillagad. Serveringspersonalen, däremot, syns vid vårt besök tycka att gästerna är ett onödigt ont med jobbet — vi blir lite likgiltigt hanterade. Kanske är det bättre på kvällarna, ty vårt besök sker på lunchen.

     Spots lunchmeny erbjuder en dagens för 75 kronor och några alternativ för 69 — en pasta, en vegetarisk rätt och en sallad. Vid vårt besök är de fyra rätterna halstrad blekafilé, penne med parmachips och pecorino, potatis- och purjolökssoppa, samt Caesarsallad. Smör, bröd och ett litet salladsbord ingår.

     Salladsbordet är raffinerat spartanskt — en blandning av olika bladsallader och sedan tillbehör att berika den med, såsom pinjenötter, ett par sorters dressing och riven ost. En skön omväxling mot de konventioner som annars brukar råda för grönsakskomplementet.

     Vi väljer dagens rätt, halstrad blekafilé med citronbrässerad sötpotatis, spenat och gräslök. Det är en utmärkt anrättning. Den generösa tilldelningen av fisk är fin och saftig, inte halstrad en sekund över lämplig tid, sötpotatisen med sin kraftigt brandgula färg och lekfulla sötma är ett utmärkt tillbehör — några bitar potatis är också med, för att skapa balans. Spenatbladen är ståtliga, de ger ett slags barskhet som också är på sin plats. En snygg helhet, och mycket aptitlig.

     Vad vi känner viss betänklighet emot är blott den djupa tallriken som maten serveras i. Den är inte större än att det hela har samlats som en gryträtt, vilket blir som ett underskattande av de fina ingredienserna. Rätten hade förtjänat att få lite mer utrymme.

     Vi prövar också Spots tiramisu för 35 kronor, och har inget skäl att ångra det. Den kommer i ett vinglas och är skönt krämig, med fina nyanser av de obligatoriska ingredienserna. Möjligen finge det vara mer av bakverket och mindre av ren kräm, hur god den än är.

Bong

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.