Måns på Hamngatan

Juli 2000
Krogrecension av Bong i Sydsvenskan


Middag:
Måns på Hamngatan
Hamngatan 4, Malmö
BETYG: 5
PRISVÄRDE: -
MAT: UPP
DRYCK: UPP
SERVICE: -
MILJÖ: UPP
TOALETTER: -


Det har varit flera sinsemellan väldigt olika matställen på tvåvåningslokalen i hörnet av Hamngatan och Adelgatan i Malmö. Nu känns det ändå som om allt fallit på plats, när Måns slagit sig till ro där. Den genomtänkta helheten och genomförda inredningen talar övertygande - det gör också i hög grad maten man får på tallrikarna.

     Lokalen har verkligen tagits tillvara i alla dess särdrag. Gatuplanets utrymme har en liten bar, som i all enkelhet har en inbjudande charm, en frestare till viss förfriskning såväl på väg till måltiden som från den. Några små bord finns också här, kanske primärt just för bargäster, samt fri sikt rakt in i köket, där kockarna med känsla för kulinarisk showbiz rör sig kunnigt omkring med sitt.

     Spiraltrappan upp passerar först en liten balkong med några få bord invid fönstret mot Hamngatan, där denna centrala åder i Malmös stadsbild förstås har sitt eget underhållningsvärde. Några ytterligare steg upp finns den egentliga matsalen, möblerad med små smäckra träbord och formpressade stolar. Det finns påkostade lampor och prydligt inramade tavlor på de vita väggarna, och på borden ståtar synnerligen raffinerade arrangemang av murgrönekvistar i flaskor fyllda med vatten - en rent poetisk dekoration, vad än murgrönan må tycka om att dränkas till vår förnöjelse.

     Förnämsta inslag i miljön är ändå de vackra fönstren med sina slipade glas, som inredningen uppenbarligen utformats för att ge mesta möjliga rättvisa åt. Det är stimulerande att inte bara titta genom fönsterrutorna, utan också på dem. Det enda som irriterar i utsmyckningen är att det står Måns på praktiskt taget allt, vilket blir lit tjatigt.

     Menyn, där på ett skojfriskt sätt inledningsordet gjorts till ibland direkt missvisande rubrik, är måttlig till omfånget med en förståelig prissättning, om man betänker vad man får på faten. De sex förrätterna är i och för sig ganska dyra - från 75 kronor för rostad gul tomatsoppa eller lammburgare med Baba Ghanoch, upp till 105 för en skaldjurssallad. De fem varmrätterna är dock rimliga i pris - mellan 115 för den vegetariska getostquesadilla med plommontomat och korianderpesto, och 195 för grillad kalventrecote. Desserterna ligger en bit ovan femtiolappen.

     Vinlistan är inte heller så långrandig, i gengäld är flaskorna valda med god omsorg och priserna behärskade. För sådär 300 hittar man flera behagliga drycker.

     Förrätten Beirut-lammburgare med Baba Ghanoch, aubergine i smakrik tillredning, kostar 75 och är en festlig skapelse, som en liten toast, med den både spänstiga och saftiga burgaren, försiktigt kryddad, i mitten. En fräsch och fyndig entré.

     Jalapenomarinerad kyckling med rostad couscous-sallad och lime/tahine-dressing för 155 är en gränslöst imponerande varmrätt med kanske den bästa kyckling vi smakat i detta land - fantastiskt möra bitar, så försiktigt tillredda. Couscousen med lök och paprika är fet och välsmakande, där löken är en fin smakbrytning. Hela rätten är i sin relativa enkelhet rent lysande.

     Grillad kalventrecote med "smoky" tomatsalsa, chipotlesmör och dubbelbakad potatis för 195 är också en upplevelse. Köttet är prima vara, skickligt tillrett för att just säga något om kalvens jungfruliga karaktär. Salsan samlad till ett litet torn för sig är både vacker och frisk, med sofistikerad smak - ett utmärkt tillbehör. Det kan inte sägas om kryddsmöret, som känns helt överflödigt - kanske en kockarnas retsamhet? Dess hårda konsistens och alienerade plats på fatet antyder att man inte menar något allvarligt med det. Även den likaledes smått vulgära majsen i den dubbelbakade potatisen gör oss aningen tveksamma - men anrättningen är ändå synnerligen njutbar.

     Chokladterrine med ananassalsa för 75 är en dessert som inte gör oss lika lyriska som varmrätterna dessförinnan. Den krämiga chokladen, inringad av bakverket, säger oss inget särskilt, ej heller är det något annat på fatet som får oss att lystra. Men vi har redan ätit oss så nöjda att det inte tar ner helhetsintrycket - kanske ska det ses som den fläck varje skönhet måste bära på, för att inte reta gudarna?

Bong



© Stefan Stenudd

Berättelsen om Bong











Boken om Bong

Bong - tolv år som hemlig krogrecensent, av Stefan Stenudd.
Bong - Tolv år som hemlig krogrecensent

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud - för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.