Metro

Middag:
Metro
Ängelholmsgatan 14, Malmö
BETYG: 4
PRISVÄRDE: UPP
MAT: UPP
DRYCK: -
SERVICE: UPP
Rökigt
Här serveras enbart middag

Retro bröt upp och blev två i en förökning medelst delning. Namnet och dess ägare drog till annan adress, kvar i gamla lokalen blev personalen med ett nytt namn på krogen. Metro och Retro, det låter som tvillingar.

     Man känner igen sig på Metro, fast mycket har ändrats i inredningen. Den avlånga lokalen med sin rustika stil är så pass karakteristisk i sig. Men nu har baren sträckts ut på längden och fått sittplatser som gäster flitigt använder. Borden har ordnats om på ett sätt som verkar ogenomtänkt, men nog är avsett att ge plats åt stående gäster, för att ha utrymme åt en större publik vid de många musikevenemangen.

     På den kortvägg som förr fylldes av menyn är det nu en frejdigt töntig målning av en solnedgång över Hawaii. På motsatt kortvägg hänger stora speglar. Det är inte särskilt snyggt, men annorlunda och lite tokigt.

     Det har blivit mer av bar över stället, nu. Mat serveras förstås, men det signaleras inte särskilt tydligt. Den vidgade bardisken och de nakna bordsytorna ropar i stället ut dryckjom. Metro har underrubriken "Mat och mötesplats", och nog möts man här — trängseln infinner sig även på vardagkvällar — men det är si och så med ätandet, fast köket har en hel del att ge.

     Menyn påminner om den på näraliggande Tempo, med några få för-, varm- och efterrätter för snälla slantar. Knappa femtio för först- och sistnämnda, försiktigt över hundringen för varmrätterna. Trots de låga priserna bjuds det till kamratligt med råvaror, kokkonst och portionsstorlekar.

     Vinlistan duger men är inget som ger svindel — inte heller i priser, i och för sig. Bland de röda flaskorna borde det ändå ha funnits åtminstone någon äldre än från detta millennium. Ölsortimentet är också Ok, men inte översvallande, sammalunda med avecerna.

     Till maten serveras ljust och mörkt bröd, i båda fallen ganska grovt och med markant smak. I synnerhet det mörka är så aptitligt att man kunde äta sig mätt på bara det.

     Förrätten kantarell- och champinjontoast för 49 kronor serveras på ett modernt näringsriktigt sätt med en rejäl dos grönt, så mycket att den lilla toasten nästan försvinner i djungeln. Tallriken har också en ordentlig klick pickleskräm, som ett slags gurkmajonnäs men betydligt kryddstarkare, riktigt het faktiskt — och en skärpa i smaken som nog är lite väl tuff bredvid svamptoasten. Även om det ställer kantarellerna i skuggan, tycker vi att detta är en ganska festlig förrätt.

     Också baconlindad gratinerad chevre med apelsin- och honungsvinaigrette för 45 har en ymnighet grönt på fatet, som nästan dränker osten. Men det är välsmakande, alltihop, mycket tack vare den söta vinaigretten, och baconsältan funkar utmärkt till ostens gräddiga syrlighet.

     Varmrätten halstrad gös med gräslökssås och rotfruktspuré för 135, bjuder på flera stora bitar gös, som är hyfsat saftiga och mjälla med vackert skinn. Såsen är kanske lite blek, ej blott till färgen, i synnerhet eftersom den tävlar med den bädd av strimlade grönsaker som fiskbitarna har draperats över.

     Ryggbiff provencale med wookade grönsaker och vitlökssmör för 145 är en fin och rejäl bit kött, stekt så att den fått både tydlig yta och rodnat innandöme. Bättre än så här blir knappast ryggbiff. Myckenheten grönt känns igen från förrätterna och har sina näringsmässiga poänger, men ett strängare urval hade befrämjat smakupplevelsen. Kanske mer av champinjonbitarna, helt enkelt?

     Där övriga rätter har en tydlig sundhet över sig, blir desserterna något av ett frosseri i motsatsen. Marängswiss är sannerligen inget för den som vill ha trimmad figur, inte heller polkagrisglass med chokladöverdragen biskvi. Man kan hålla tillgodo med husets lilla tryffelfat för 25 kronor, bestående av några riktigt läckra tryfflar, ett ståtligt hallon och en klase blåbär. Och så presterar Metro en skön espresso, 18 kronor för den enkla och 22 för den dubbla.

     Servicen är rapp och kapabel, även när det blir riktigt trångt i lokalen. Personalen har en ledig stil, utan åthävor, och ändå med en tydlig respekt för gästernas behov och önskemål. Det är en snygg balansgång.

Bong

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.