Middag:
Mongolian Barbecue
Södra Promenaden 23, Malmö
BETYG: överkorsad stjärna
Redan när man slår upp menyn på restaurang Mongolian Barbecue, möter man en viss komik. Det är en rejäl mapp med tjocka pärmar, men innehållet är extremt tunt: en enda måltid erbjuds, den buffé som ger restaurangen dess namn. Den kostar 108 kronor.
Till dessert kan man för 35 till 40 kronor välja mellan en handfull glasser, som serveras i sina frukters skal. Dryckeslistan innehåller några enkla viner av varje sort, alla med pris under 200 kronor för helflaskan. En stor starköl kostar 42.
Serveringspersonalen har alltså ingen särskilt komplicerad uppgift framför sig. Det lilla de har att göra sköter de ändå ganska illa. Uppförandet är arrogant och betjäningen klumpig. Till exempel bär servitrisen in ölglaset med grepp om dess öppning, så att ölet stänker upp på hennes handflata när hon ställer ner det.
Sådant kan få den värsta törst att släckas.
Kanske ska denna lediga stil hos personalen bidraga till en avspänd atmosfär, men det förklarar inte ohövligheten. Inte heller verkar det i så fall motiverat med en betald garderob, om än den med sina fem kronor i avgift hör till de billigaste. På ett avspänt hak passar det bättre att helt enkelt hänga rocken över stolsryggen.
Däremot är inredningen enkel som på ett marketenteri. Källarlokalen fylls av långbord täckta med skyddspapper, som gärna korvar sig och kommer i vägen. Stolarna är obekväma. Några väggar är täckta med stora speglar, som kanske ska ge lokalen en känsla av rymd. Här är i stället trångt och luften dålig. Det låga taket har välvningar som förmodligen försämrar luftcirkulationen ytterligare.
Dessutom skapar akustiken ett besvärande buller.
Buffén består av en mängd olika grönsaker och tunna skivor kött, som man fyller sin tallrik med, och sedan smaksätter med tiotalet olika kryddade såser. Därefter överräcker man tallriken till kocken, som häller ut alltihop på ett stekbord och rör runt tills det blivit ett slags österländsk pyttipanna.
Det är förvisso inte mycket till kokkonst att dedicera en hel restaurangkedja åt — å andra sidan är det väl just de enkla koncepten som brukar upprepas i oändlighet.
Måltiden är inte alls dum. Denna form av snabbmat har sina förtjänster. Man kan tveklöst äta sig mätt, och sätta ihop någorlunda personliga varianter av det breda urvalet råvaror. Å andra sidan är det inga särskilt exotiska ingredienser som erbjuds, och än värre: somliga av de tunna köttskivorna har nyss lämnat frysen. När de steks så gott som otinade har de inte mycket charm i behåll.
Dessertlistans glasser är en lustighet, men inte något som gommen kan ta på allvar. Kokosglassen i kokosnöthalva, citronglassen i ett urholkat citronskal — visst är presentationen munter, men glassen alltför hård direkt från frysen och smaken inte tillstymmelsen till vad hemlagat kan ge.
Den här restaurangen har förstås ett koncept som passar bäst för de unga generationer som vuxit upp med hamburgerbarer och ytterligt standardiserad skolmat. Det kunde förklara den ohövliga personalen — så är det brukligt att behandla ungdomar, även när de betalar för sig. Merparten av gästerna är också i studentåldern.
Inget ont i tanken på en restaurang inriktad på de yngre, om inte priset hade satts så pass högt. För 108 kronor borde även ungdomar ha rätt att ställa lite högre krav. Ölen är inte heller billig, vilket annars i ett sådant sammanhang skulle förlåta en hel del.
Restauranggäster, oavsett ålder, rekommenderas att för bara några enstaka tior till bjuda sig själva på en riktig krog — eller spara några tior och gå på en riktig sylta.
Bong
På MUGGEN
BETYG: överkorsad rulle
Toaletterna är ostädade, luften dålig och tvål finns bara i förmaket. Här blir man inte sittande.
Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.