Mui Gong

Lunch:
Mui Gong
Kyrkogatan 21, Lund
BETYG: 4
PRISVÄRDE: -
MAT: -
DRYCK: NER
SERVICE: -
MILJÖ: UPP
TOALETTER: UPP

Visserligen skyltas krogens namn också med kinesiska tecken utanför dörren, men lokalen är så väsensskild från hur kinakrogar brukar se ut, att vi först känner oss helt vilsna. Vår nästa känsla är förtjusning.

     Det är något smått revolutionerande att restaurangen har inretts på detta vis. Frånvarande är allt brokigt och mönstrat, de sirliga kinesiska lamporna, porslinsfigurerna och så vidare. Här är golvet av sten, träpaneler längs väggarna är målade i en blek militärgrön ton, som bildar en udda och ändå lågmäld kombination med den smörgula färg som de nakna väggarna har målats med. Väggarna pryds av inget annat än strama lodräta kinesiska kalligrafier, som lika gärna kunde vara konstnärlig utsmyckning på en krog i västerländsk stil. Mellan dessa sitter vägglampor i ett sobert modernt utförande, men också med en touche av det österländska — fast kanske mer japanskt än kinesiskt.

     Inredningen är framför allt västerländsk, i den spartanska stil som varit mode det senaste decenniet eller mer. Här dock med en viss värme och trivsel, vilket inte alltid är fallet när detta ideal följs slaviskt. De små kvadratiska bordens träskivor döljs inte av någon duk, de strömlinjeformade svarta stolarna har sin egen sorts komfort — de har svikt och en tunn men tillräcklig sittdyna. Ända in på den välskötta toaletten, täckt med grått kakel, är det sobert och modernt.

     Lokalen är långsmal, uppdelad i två matsalar med en bardisk som tydlig avgränsning mellan dem. Ingen av salarna är särskilt stor, men den relativa trängseln bidrar till trivsamheten. Mindre gästvänligt är det totala rökförbudet, fast det vore smidigt att göra en av matsalarna röktillåten utan besvär för någon, så avskilda från varandra som de är. Rökare förpassas utomhus, vilket är en helt annan sak i Lund på vintern, än när som helst i Los Angeles, Californien, varifrån denna intoleranta nyordning så sakteliga plagieras på svenska krogar — kanske snart också i lagtext.

     Restaurangens meny omfattar ett mindre antal rätter än det vanliga på krogar med kinesisk mat — också detta uppskattar vi, då det ger chansen för köket att tillaga de olika rätterna med tydliga skillnader, och så slipper man som gäst plöja sida upp och ner med anrättningar som är så gott som identiska. Annars känns menyn igen i hög grad, likaså priserna. Varmrätterna kostar runt de hundra, med 128 kronor som högsta pris för bland annat anka med persikosås eller jätteräkor.

     Lunchtid finns en särskild meny om tre olika dagens för 58 kronor inklusive kaffe. Vid vårt besök serveras friterad kyckling med sötsur sås, wokat fläskkött med bambuskott, vattenkastanjer och husets kryddmix, samt det vegetariska alternativet wokade grönsaker. Men det går också bra att beställa vad som helst från den större menyn.

     Dryckeslistan är ganska kortfattad — några ölsorter på flaska, några viner varav endast husets på glas. Inte särskilt intresseväckande. Personalen har också oskicket att hälla upp ölen på glas i stället för att ta flaskan till bordet. Det finns många sätt att hälla upp öl på, varierande efter ölsort och gästers preferenser. Sällan visar servitörer någon insiktsfull respekt för detta. Man bör därför få sköta den saken själv.

     Vi väljer att slå till på den knapriga friterade ankan med plommonsås och ris för 128 kronor, från ordinarie menyn. Den serveras vackert och föredömligt stramt, med det generösa antalet bitar av rekorderligt friterad anka på en ymnig bädd av strimlad isbergssallad — det kan verka simpelt men är friskt och frestande. Plommonsåsen i en egen liten bytta är ganska vek, nästan försvinnande mot frityrens påträngande egenskaper — men den har en diskret sötma och intrikat anade fruktiga smaker, som gör den intressant ändå.

     Ankköttet visar upp sig i ganska fina bitar med trevlig smak och tillräcklig saftighet i behåll, trots frityren. Riset är fylligt och trevligt, med en anings al dente kvar i konsistensen. På det hela taget en angenäm måltid — kanske inte oomtvistligt prisvärd för 128 kronor, men ändå. Och det finns i maten, såsom i inredningen, en intressant nyansering av vad en kinakrog normalt brukar vara.

Bong

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.