Reporterjouren

Reporterjouren är Sydsvenskans kolumn för direkta läsarkontakter. När Bong skulle ha reporterjour löste vi det så att jag och Martin Andersson, dåvarande redaktör för Dygnet Runt, satt hemma hos honom vid telefonen. Han pratade i den medan jag satt tyst och skrev mina svar på en datorskärm, som han kunde läsa högt från. Så värst många samtal blev det inte, bland annat för att det var något tekniskt fel första dagen, så att det tog någon timma innan folk kunde komma fram på linjen.

REPORTERJOUREN 7 juni 2000

Motvilligt måste vi medge att människan inte lever av bröd allena. I början på vår jour var det flera uppringande läsare som fortfarande hade nationaldagen i färskt minne. Det är inte vårt bord, men när Elisabeth Håkansson väckte tanken att sammanföra dagen med skolavslutningarna, så att allt händer den 6 juni — då tände vi till. Det låter ju som en härlig fest.

     Vi ser gärna en nationaldag när alla gränser raseras, medborgare av alla åldrar firar samtidigt på gator och torg, krogarna svämmar över av folk och erbjuder specialkomponerade menyer — inte bara sill och nubbe, om än det förvisso går an, men med ett spektrum som visar upp hela den mångfald som är Sverige idag.

     Apropå fest var det flera samtal till oss som cirklade runt dryckjom. Inte ens den mest gudomligt komponerade maträtt orkar lyfta till det himmelska utan vettiga drycker därtill. Det är tyvärr si och så med hur somliga krogar sköter den saken.

     Niklas Olsson berättade att han på restaurang Nyhavn, Möllevångstorget, serverats en flaska Tuborg, lika ljummen som en av våra vanligaste kroppsvätskor. Så ska det förstås inte vara, i alla fall inte med en Tuborg. Viss engelsk öl serveras ju i temperaturer som vi annars reserverar för rödvin, men att dansk öl på en krog med danskt klingande namn får sådan temperatur, det är ett trist missöde. Vi tror att de glömt att fylla på kylen i tid, och sådant kan ju hända även den bästa. Men Niklas Olsson berättar att han råkat ut för detsamma även på andra ställen — ett slarv som tar mycken glädje ur ölen.

     Gert Persson ville ha tips på Malmökrogar med ett bra vinutbud, och vi svarade spontant med en Lundakrog: Grand hotell, som har en fantastisk vinkällare, stor nog att göra en fransk slottsherre stolt. Vi har också ofta imponerats av vinlistan hos gästgiverier runtom i Skåne — framför allt Rut på Skäret, tyvärr långt norr om Malmö, som vid vårt besök hade en konungslig lista med många gamla dyrgripar, som dessutom såldes till kraftigt föråldrade priser.

     I själva Malmö är det inte alltid lika svindlande. Det är klart att årstiderna och dylika lyxkrogar har rejält med vin i sina källare — men ofta brister det i variationen på utbudet, och framför allt i årgångarnas mognad. Att servera en tung Bordeaux redan några år efter dess tillkomst är rena barnarovet, och så är det på de allra flesta krogarna i staden. Annars kan vissa krogar sätta samman korta men smakfulla vinlistor, och det applåderar vi. Sålunda har Kramers visat sig styva, och Atmosfär var med detta rent ekvilibristisk — fast vi undrar om det håller i sig alltjämt för deras del. Även enkla Mando med sitt ynkliga sortiment överraskar med det kloka valet — och de riktigt låga priserna.

     Gert Persson undrar också vad vi anser om att serveras vin glasvis. Visst är det trevligt att även med måttliga kvantiteter kunna pröva också finare viner, men vår erfarenhet är att krogar med dylik service ibland låter de öppnade flaskorna stå alldeles för länge. Då blir det inte roligt. Hellre skulle vi på krogarna se ett bredare utbud av vin på halvflaska, som då både garanterar friskheten genom att öppnas vid bordet, och sedan pryder detsamma.

     Slutligen snuddar vi vid vin i pappersbox, och Gert är inte ett dugg förvånad över att vi då närmast grinar illa. Där är det ont om sköna upplevelser.

     Något som verkligen kan ta glädjen ur även det bästa vin är om man får vänta på tok för länge på maten. Victoria Håkansson berättade att hon hos Thai Bangkok på Bergsgatan fått vänta ända upp till två timmar på maten! Det är ju nästan så länge att om man kommer för en lunch blir man serverad en middag. Just på den lilla krogen är en del av charmen att den inte drivs med luttrad professionalism, så det kan väl hända att köket kapsejsar när det blir fullt vid borden — men två timmar? Nej, långt innan dess bör man som gäst helt enkelt resa sig upp och gå sin väg.

     Peter Caruso berättade om ett annat personalproblem — ett snorkigt och avfärdande bemötande han råkade ut för på La Couronne när han anlände för en lunch tio i två. Visst kan det bli knappt om tiden, då krogen stänger lunchen vid två, men det går ju att meddela på ett vänligt sätt, medan Peter snarast kände det som om servitörerna inte tyckte att han var fin nog att gästa deras krog. Dylikt snobberi har vi sett prov på här och där. Inte ska man behöva betala för att bli förolämpad — så god mat serverar ingen krog på jorden. Peter berättar att Brogatan på denna punkt är ett strålande föredöme — där blir man alltid hjärtligt bemött, oavsett om man har kostym och slips eller en sliten tröja på sig.

     Vi fick också en rad värdefulla tips på krogar att besöka, och har noga noterat dem. Margareta Wingårdh tycker att vi ska söka oss till Limhamn oftare, Agneta Johansson i Oxie tipsar om restaurangerna som håller till på golfklubbar, till exempel i Ljunghusen, där hon fått helt otrolig mat i konstfulla uppläggningar, Jan Persson kan rekommendera den stora lunchrestaurangen Peder Hans på Jägersrovägen, medan Birgitta Henriksson i Svalöv föreslog att vi prövar några krogar i Helsingborg också, såsom Anna Kock vid Knutpunkten.

     Vi tar gärna emot fler tips på krogar att besöka, eller pratar om våra recensioner, om service, menyer, vin och miljö. Ring idag mellan 10 och 12 — en spökröst tar emot samtalet, för undertecknad är som du vet ytterst hemlig, men sitter tyst bredvid och förmedlar svaren via tangentbord och bildskärm till spökrösten. Om du har frågor som kräver längre svar kan det vara bättre att skicka epost eller faxa.

Bong

REPORTERJOUREN 8 juni 2000

Som Sydsvenskans hemliga krogtestare Bong får jag i Reporterjouren ta hjälp av en spökröst och hemlig adress. Många läsare hörde denna andra dag av sig med bland annat synpunkter på gårdagens rapport och mängder av tips på krogar att besöka.

     Flera var förundrade över Victoria Håkanssons väntan på maten i hela två timmar på Thai Bangkok. Niona Sen berättar att hon aldrig väntat mer än högst 20 minuter, även om det varit fullt på lunchen. Oftast har hon fått maten på 5 minuter. Däremot meddelade Linda von Rosen att hennes erfarenhet liknar Victorias, och att det verkade bli mycket sämre med servicen sedan den lilla krogen fått en del beröm i tidningarna. Lars Roth, karaktärsfull krögare på Anno 1900, är också förbryllad över uppgiften om den långa väntetiden, och tillägger att Thai Bangkoks mat är så god att det nästan är värt dylik väntan.

     Annars har Lars synpunkter på Peter Carusos erfarenhet av snorkigt bemötande när han ville ha lunch tio i två. För Lars är det självklart att man inte tar emot nya matgäster så nära stängningsdags, och undrar om det ibland kan innebära att en gäst som sålunda visas på porten kanske också själv får en kärvare ton. Han citerar krogprofilen Staffan Asker, som sagt att gästerna också har skyldigheter. Personal är så mycket dyrare än förr i tiden, menar Lars, och därför är det ofta ont om tid att skämma bort gästerna med älskvärdheter. Han tycker inte att grann service är något självklart, men det är klart att ju mer man betalar, desto mer service är det rimligt att man får.

     En krog som har många försvarare är Malou inne på Kronprinsen, som jag gav lägsta betyg vid ett besök januari 1997. Det har vi fått kritik för ända sedan dess, av flera läsare som själva trivs stort med restaurangen, också några som hörde av sig under dagens jour. Ulla Wallerström berömmer det strävsamma krögarparet och deras maträtter, som hon äter med stor förtjusning, i synnerhet den frasiga fläskpannkakan. Denna rätt får beröm också av Gudrun Andersson, som är lika förtjust i Malou. Hon känner i stället stor tveksamhet mot Tempo, som fått beröm av så många, där hon vid ett besök råkade ut för en spätta som var så torr att hon lämnade tillbaka den — utan att få så mycket som en ursäkt.

     Johan Törnqvist tycker att jag bedömt den nyöppnade krogen Trappaner, Långgårdsgatan, på tok för ogint, och undrar om jag hade läst Kvällspostens omdöme och minsann inte skulle tycka likadant. Nej, det vore förstås under min värdighet. Med tanke på de invändningar jag kände mot en del av maten där, undrar jag snarast om Kvällspostens bedömare svalt allt lite väl okritiskt.

     Jan Andersson berättar, likt Niklas Olsson igår, att han fått ljummen öl på restauranger — fast det står på mången ölflaska att den ska serveras kall. På Centralens restaurang råkade Jan till och med ut för en fatöl som inte var tillräckligt kyld.

     Många läsare gav tips på restauranger att besöka och bedöma. Både Stefan Gottfridén och Krister åberg nämner Target på Saluhallen. Där säljs maträtterna i buffén efter vikt, vilket Krister tycker är ett kanonhärligt koncept. Pizzeria Slottsstaden rekommenderas varmt av en stamgäst där, som är förtjust över den prisvärda maten och systemet med blanketter där man kryssar i sina önskemål. Bertil Mellblom är mycket förtjust i kvarterskrogen La Trattoria vid Drottningtorget, och det var också jag vid mitt besök där, december 1996, då jag gav dem näst högsta betyg. Malena Persson är förtjust i pizzerian Två Markiser, vid Möllevångstorget, som hon tycker har en underbar personal och härliga, billiga rätter. Ewa Lerstrand har Lilla Frej på Södervärn som favorit. Där hittar hon förutom billig och god mat ett stort urval av spännande tyska ölsorter.

     Reine Vilén vänder på steken och vill veta vad jag har för tips på goda krogar i Stockholm. Där finns ju ett alltför stort antal, så jag nöjer mig med en: Gyldene Freden i Gamla Stan, en krog med flera hundra år bakom sig, där jag ätit svindlande vällagad fisk, bland annat. Jag passar också på att varna för Franska Matsalen på Grand hotell — märkligt överskattad, kanske något av kejsarens nya kläder.

     Niklas Persson undrar hur vi kom på signaturen Bong. Det var i "brainstorming" med förre chefredaktören Jan Wifstrand, innan det hela drog igång. Artiklarna skulle kallas Notan och signaturen vara Bong, efter det kvitto restauranger använder internt vid mat- och dryckesbeställningar. Vi trodde nog då att namnet Notan skulle slå an mer än signaturen, och publicerade till en början bilder på notorna från våra besök — men det visade sig riskabelt för vårt nödvändiga hemlighetsmakeri.

     Vi fortsätter jouren idag mellan 10 och 12, och jag tar gärna emot fler tips på krogar att besöka, synpunkter på mina recensioner, och annat du vill diskutera. Om du har frågor som kräver längre svar kan det vara bättre att skicka epost eller faxa.

Bong

REPORTERJOUREN 9 juni 2000

Tredje och sista dagen för Sydsvenskans hemliga krogtestare Bong med spökröst i Reporterjouren, började tyvärr med en del tekniska problem. Jag beklagar om det därmed var läsare som försökte att nå oss och inte lyckades — ni är förstås alltid välkomna att höra av er på vanligt sätt till Dygnet Runt.

     Flera nådde ändå fram. Det thailändska dök åter upp, via Johannes Olsson som älskar denna mat och därför varit på de flesta av Malmös krogar med den inriktningen. Av dem tycker han att Krua Thai på Möllevångstorget är bäst med godast mat och en trevlig atmosfär. Själv är jag nog ännu mer förtjust just i Thai Bangkok — där jag i och för sig inte haft oturen att behöva vänta så särskilt länge på maten. Johannes tycker att jag kunde jämföra de olika thaikrogarna, och det är ingen dum idé — men eftersom jag redan testat de flesta får vi i så fall vänta med en sådan variant.

     En helt annan sorts meny serveras på Ängavallens Örtagård i Vellinge, där de grisar som används i matlagningen föds upp på allra bästa sätt. Sven Falk från Limhamn, som ger oss detta tips, är djupt imponerad av både den goda mat och fina service han fått där. Anette Nydahl sällar sig till den skara som sjunger Atmosfärs lov och betonar särskilt hur trevligt det är när kocken själv kommer ut med maten.

     Också Lilla Frej har prisats av mer än en läsare — denna gång Cecilia Skarp, som har turen att bo nära krogen med god mat och många roliga ölsorter. De har även en utomhusservering så här års, där man kan sola sig med en kall pilsner till hands. Billigt är det också — alla plånböcker är inte feta nog för sådana krogar som Grand hotell i Lund, påpekar Cecilia.

     Flera som hört av sig till Reporterjouren dessa dagar, har gjort liknande påpekanden: det är inte alltid man kan slänga ut högar med hundralappar på krogen, hur god maten än är. Jag är rädd för att många har för sig att jag mest testar de dyra krogarna, men det är inte alls meningen. Visst ser jag det som min skyldighet att hålla ett särskilt vakande öga på dem som kan eller vill kallas guldkrogar, men de är nu inte så väldigt många. Jag försöker också göra talrika besök på restauranger med prisnivåer som man har råd med mer än blott på särskilda högtider — speciellt gäller det lunchtesterna, som är ungefär varannan gång, men inte bara då.

     Billigt är det förstås på lunchrestaurangen Malou i Kronprinsen, som också idag fick sin förespråkare — Margarete vill instämma helt i berömmet som kommit denna populära krog till del, och betonar att där har personalen alltid ett leende på läpparna.

     Också mitt omdöme om Hammenhögs gästis får kritik, av Lill Nyberg som blivit bestört av att jag inledde min text om krogen så att det lät som om jag dömt ut den på förhand: "Med Hammenhögs Gästgifvaregård känner vi ingen tvekan — här kan man räkna med att bli besviken." Jag måste ha uttryckt mig oklart i artikeln — vad jag menade var förstås att detta kunde jag konstatera efter att ha ätit där, och inte innan dess. Två gånger har jag skrivit om Hammenhögs gästis och båda gångerna — med några års mellanrum — blivit kraftigt besviken.

     Åke Andersson från Svedala har ätit på Hammenhög tre gånger och delar helt min erfarenhet. Upp till en timme har han fått vänta på maten och inte alls gillat det han sedan äntligen fick. I stället slår han ett slag för Stora Herrestads gästgifvaregård, med skånsk husmanskost. Den krogen är ett rent fynd, tycker han.

     Ingegerd berättar om ett besök på Margaretapaviljongen i Malmö, som var en väldig besvikelse. Hon beställde lunchrätten ostgratinerad squash, som nog inte varit i ugnen mer än fem minuter, för den var i stort sett rå, med en tomatfyllning som verkade komma från burk och några grå morotsslantar bredvid. Kocken frågade vad hon tyckte om maten, så Ingegerd sa som det var. Någon ursäkt fick hon inte, ej heller minsta försök till kompensation.

     Vi är särskilt glada för tips om när restauranger vi har kvar bland våra kortisar i Dygnet Runt slår igen. Maja Hulthén meddelar att detta gäller för Arken inne på Mobilia, som tyvärr stängde för en tid sedan. Vi tar förstås bort kortisen och tackar för tipset, som också kommit från bland andra Gudrun Andersson. Krogar är ofta ivriga att meddela Sydsvenskan att de öppnar, men inte lika angelägna att ge oss besked ifall de upphör.

     Jag tackar för alla tips och synpunkter — fortsätt gärna att höra av er till mig och till redaktionen på Dygnet Runt. Även om jag nu kliver av Reporterjouren ska du kunna nå fram med tips, synpunkter, kritik och frågor om min krogbevakning. Därför har vi nu inrättat en särskild epostadress för meddelanden till mig: bong@sydsvenskan.se. Du kan förstås också höra av dig per telefon, brev eller fax till Dygnet runt, där redaktionen ser till att ditt meddelande vidarebefordras till mig.

Bong

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.