Ribersborg

Juni 1998
Krogrecension av Bong i Sydsvenskan


Middag:
Ribersborg
Limhamnsvägen, Malmö
BETYG: överkorsad stjärna


Det är svårt att föreställa sig ett bättre läge sommartid än restaurang Ribersborgs - precis framför kallbadsbryggan, dessutom med en skön utsikt över Öresundsparkens prunkande grönska - kan man ha det bättre? Här finns också en spatiös parkering för tillresande gäster. Det är självklart att Ribbans sollapare ska ha nära till andra former av lapande, vare sig det gäller vätskebalansen eller ett rejälare näringsintag än korv, kaffebröd och glass. Ja, restaurangen har en särställning och ganska långt till konkurrenterna. Kanske är det skälet till att de har lagt sina priser så pass högt - vilket hade gått att leva med om man också fick vad man betalade för, men det vore för mycket sagt.

     Inomhus är krogen ganska elegant med dubbla dukar på borden, smäckra stolar och dämpad kolorit runtom. Det förbryllar att man med den sköna utsikten genom fönstren - mot lummig park, pittoreskt vattendrag och allt - ändå valt att hänga gardinerna så att de skymmer en betydande del av vyn.

     Utomhus finns inga sådana hinder. Möblemanget är här av vit plast med rejäla bord, om än några av dem ett par centimeter för låga. Det hade varit trevligt - i synnerhet med tanke på menyns antydda ambitioner - om möblerna varit en smula mer exklusiva, i alla fall särpräglade.

     Priserna är alltså inte särdeles blygsamma. I den ganska omfattande menyn kostar de fem förrätterna allihop 58 kronor, medan varmrätterna kommer en bra bit över hundralappen, upp till 155 för Fredrikshavnerspätta. Desserterna håller sig invid 50. Det finns också en del smårätter med blygsam prisnivå - sist i menyn - men de är inte precis lockande. Vinlistan är trång och priserna försiktigare - mer än strax över 200 blir det inte.

     Badstranden och det enkla utomhusmöblemanget gör menyns prisnivå överraskande, men à la bonheur, om maten kan ståta med företräden som motsvarar miljöns. I stället visar den sig vara - med ett ord - tråkig.

     Förrätten Midnattssol för 58 kronor är en gräddig sallad på rökt renstek i strimlor och creme fraiche, toppad med en klick löjrom, som är en humoristisk sol på anrättningen. Så där mycket creme fraiche undrar vi om den vita dressingen egentligen innehåller, medan rensteksbitarna är vad man kan förvänta sig - varken mer eller mindre. Löjrommen är inte vid liv, om man säger så.

     Uppläggningen på fatet är slentrianmässigt trist, rentav slarvig, varför det är särskilt komprometterande att Sallad Walter för samma pris ser nästan exakt likadan ut. Salladen består annars av räkor i dillmajonnäs och har även den toppats med löjrom. Ingredienserna är dugliga, salladsbladen märkbart krispiga men otillräckligt avrunna, så det blir till slut lite blött. Likaså hade det varit festligare med mer än dillkryddning i majonnäsen.

     Fredrikshavnerspättan är med sina 155 kronor den dyraste varmrätten och till den slanten ska en spätta vara något alldeles särskilt. Det är en rejäl fiskbit, förvisso, stekt med viss försiktighet men inte med något ekvilibristiskt handlag. Smaken är mer än lovligt intetsägande och fiskköttet är märkbart ovilligt att lossna från benen. Den kokta potatisen är inte ett dugg roligare, ej heller den smörsky och övriga ingredienser som håller fisken sällskap - helt enkelt tråkigt, alltihop.

     Kalvfilé Oscar för 150 kronor har åtminstone den goda smaken att vara gjord just på kalv, som Oscar kräver men inte alltid får på mindre nogräknade krogar - men där upphör den goda smaken. Köttet är hyfsat tillrett men trist i konsistensen, de två burksparrisstjälkarna är oaptitliga, den lilla biten hummer är inte helt tinad. Såsen påminner om bearnaise men är på tok för söt och tam i smaken. Tråkigast på tallriken - och det säger inte lite - är den grådaskiga purjolökspotatisen med sumpig konsistens och obetydlig smak.

     Bland desserterna, som är föga fantasifulla, är Soleroglassen med färsk frukt för 45 kronor inget annat än vad GB säljer på paket för måttligare pengar, samt en fruktsås utan identitet och lite skivade jordgubbar. Tja.

     Det enda glädjeämnet är den unge kypare, som med ett riktigt soligt humör och tämligen lössläppt skämtsamhet ger en stark känsla av sommar och semester. Trots de alltför höga priserna skulle det förvåna oss om inte gästerna kostar på sig att ge honom rejält med dricks.

     Annars är det beklagligt att en krog med detta läge inte är en muntrare upplevelse. Finns det inte någon lag emot sådant?

Bong


På MUGGEN
BETYG: en rulle


Toaletterna är smala som medeltidsgränder, med fuskkakel av plast på väggarna men en god ordning.


© Stefan Stenudd

Berättelsen om Bong











Boken om Bong

Bong - tolv år som hemlig krogrecensent, av Stefan Stenudd.
Bong - Tolv år som hemlig krogrecensent

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud - för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.