Steakhouse

Juli 1999
Krogrecension av Bong i Sydsvenskan


Middag:
Steakhouse
Lilla Torg, Malmö
BETYG: 1
PRISVÄRDE: NER
MAT: NER
DRYCK: NER
SERVICE: -
MILJÖ: -
TOALETTER: -


Lilla Torg må vara av måttlig utbredning men hörnet där Steakhouse ligger kan ändå kallas det bortre, såsom flanörtrafiken vanligen fungerar här. Därför brukar det gå att få plats vid något av krogens många utomhusbord även under dessa berusande kvällar då det är mängder av krogbesökare på torget.

     Ett stekhus är utan tvekan ett gott komplement till torgets restaurangflora - men här verkar såväl kunskap som omsorg om köttbitarna synnerligen bristfällig, överlag är matens enda karaktär att den verkar sammansatt med en viss likgiltighet - vilket inte hindrar att man tar betalt som om man brydde sig.

     De sex förrätterna kostar mellan 45 för tomatsallad till 75 för Skagenröra i tunnbrödskorg, de fyra fiskrätterna mellan tilltagna 110 för fish & chips till 139 för en grillad hälleflundra, samt de sju kötträtterna från 125 för entrecote till 185 för kronhjortfilé. Desserterna är sex till antalet och kostar från 40 för glass med frukt till 60 för husets parfait. Vidare finns på särskilt anslag fyra rätter som verkar växla varje dygn, från 118 till 149, av vilka blott en är en ren nötköttsanrättning - de övriga innehåller helt eller delvis fläskfilé.

     Vinlistan är inte särskilt omfattande - fyra vita och tio röda - och årgång på dem anges inte alls. De visar sig vara unga allihop. Åtminstone är deras priser behärskade - mer än 280 kostar ingen flaska - men frågan är ändå om de är särskilt prisvärda.

     Miljön är ganska behaglig både inom- och utomhus. Stugan har två våningar. Där är lågt i tak och inrett med mycket trä och tegel, blåvitrutiga dukar på borden och ett trevligt dunkel. Utomhus har de nakna borden en närmast gråstensliknande yta, som inte precis är vacker men ändå ger möblemanget en viss karaktär.

     Vi inleder med tomatsalladen med dijondressing för 45 kronor, som visar sig vara rent förfärligt rudimentär. Ett par skivade tomater ovanpå isbergssallad med spridda småbitar lök, och den alltför enkla dressingen hälld ovan tomaterna strax före serveringsögonblicket. Tomaterna är stora men smakar föga annat än vatten.

     Piri Piri för 60 gör näppeligen skäl för namnet, så tillvida att denna krydda inte är tydligt märkbar, även om räkorna med tomatsås är ganska välkryddade. Räkorna är små men inte dåliga, medan såsen smakar Felix tomatketchup - ordentligt tråkigt.

     Kronhjortsfilé med krustader fyllda med kantarellstuvning för 185 har ett missvisande plural - här finns bara en krustad, en liten tunn rackare, men det kan man leva med. Kantarellstuvningen är helt godkänd - ingen extravagans eller finess, i och för sig, men den går an. Däremot är köttet livlöst, trist, andefattigt, naturligtvis därmed också smaklöst. Det är knappt man vill kalla det kött. Synd att kronhjorten i fråga skulle ge upp sitt liv för detta klena slutresultat.

     Entrecote med grillad tomat för 125 är framför allt en tråkig köttbit med mycket senor och ringa fettmarmorering. Det är i alla fall en rejäl bit. Den grillade tomaten är tyvärr anonym i smaken. Till detta serveras fyra såser - en utmärkt tomatröra, en tunn men tydligt dragonkryddad bearnaise, en ädelost som smakar papper och en allför mager aioli. De friterade potatisklyftorna till är fina både till yta och smak.

     Desserten Creme Caramel kostar 50 kronor och borde ju utan större kökskonster kunna bli ett lyft från de ovannämnda faten - men det är snarare tvärtom. Puddingen är vattnig och ynklig, nästan helt utan smak och definitivt utan förtjänster. Det som borde vara karamellsås runtom den är i stället något vattenblask som det inte ens skulle falla oss in att försöka analysera närmare. Husets parfait med vit chokladsås för 60 kronor är inte heller upplyftande. Hjortronparfaiten är alltför kall, närmast stenhård, hjortronsylten till är inte särskilt exklusiv.

     Med de priser som Steakhouse har på sina anrättningar borde de absolut hålla en högre klass - i synnerhet kötträtterna, om man ska leva upp till sitt namn.

Bong



© Stefan Stenudd

Berättelsen om Bong











Boken om Bong

Bong - tolv år som hemlig krogrecensent, av Stefan Stenudd.
Bong - Tolv år som hemlig krogrecensent

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud - för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.