Teaterrestaurangen

Middag:
Teaterrestaurangen
Stadsteatern, Malmö
BETYG: överkorsad stjärna

I en paviljong sammanbyggd med Stadsteaterns stora låda till huskropp ligger Teaterretaurangen, som med detta läge får räkna med en hel del kvicka besökare som bara kvickt vill läska sig i föreställningarnas pauser. Ändå bjuds här också såväl hela middagsanrättningar som ibland alldeles egen underhållning. Priserna är nästan lika glamorösa som läget, men inte i samma grad vad man får för dem.

     Inredningen associerar naturligtvis gärna till teatern, med diverse skådespelarbilder, masker och dylika objekt bland dekorationerna, men mer än så till fru Flora: maken till mängd av krukväxter får man leta efter — på golvet, i fönstren, överallt. I kombination med paviljongens långsträckta form ger det intryck av växthus.

     Annars är möblemanget i stil med konferenslokaler, borden saknar duk men varje plats har i stället en flätad tablett av sort som sällan ses nu för tiden, samt pappersservietter. Det kunde vara mer av teaterns anda över lokalen, utan att det hade gjort ont. Som det ser ut i krogen kan den knappast locka varken primadonnor eller någon sorts kulturknuttar.

     Den mest uppenbara bristen ligger dock hos serveringspersonalen, som verkar så oanandes och okunnig att det är svårt att tro annat än att det måste röra sig om nybörjare. Bemötandet är ibland rent förvirrat, servicen välmenande men med många brister, serverandet av såväl drycker som maträtter näst intill fumligt. Amatörmässigheten har bland sina positiva egenskaper en hög grad av charm och medmänsklig närhet, men också som kanske främsta svaghet att man känner sig något osäker i deras vård.

     Menyn är visserligen minimal i urvalet, med knappa handfullen rätter av varje sort, men dessa syns vid genomläsningen vara genomtänkt sammansatta. Priserna är som sagt inte särdeles blygsamma, med förrätter från cirka femtiolappen till 89 kronor, varmrätter som närmar sig 150 och desserter som ligger runt 50 kronor.

     Vinlistan har en lika ståtlig mapp som menyn, men här är innehållet alarmerande korthugget, med blott tre flaskor av varje sort — dessutom av måttligt intresse. De är inte heller särskilt dyra — mer än 265 kronor blir det inte.

     Vid förrätterna märks en större ambition i det att anrättningarna fått en genomtänkt artistisk utformning — i och för sig enligt en ganska enahanda lathund, som bygger på en smått kaotisk hög av mat på tallrikens mitt, med underliggande grönt som sprider sig nästan ut till fatets kant.

     Förrätten kycklingterrine med aprikos-mango chutney med sallad och hårt bröd för 56 kronor har brödet likt ett litet korthus i mitten och en slät terrine som inte smakar särskilt mycket mer än vatten. Alltihop vilar på en överdriven mängd sallad. Deras chutney är också tunn. Gratinerad getost med parmaskinka, balsamico och ugnstorkade tomater är med sina 89 kronor klart dyrast bland förrätterna, men innehåller inget som motiverar detta. Osten är fin men varken grillningen eller tillbehören har tillfört något särskilt. Några ugnstorkade tomater hittar vi inte, hur vi än letar i den myckna salladen. Parmaskinkan visar sig vara några små fragment nedstuckna i osten.

     Högst pris bland varmrätterna har den grillade oxen med charlottenlök, fläsk och sviskonsky för 147 kronor. Köttet är i och för sig mört och av icke ringa kvalitet, men smaken är tunn, ungefär som det kan bli när kött tillagas från snabbtinat skick. Fläsket är i alla fall välsmakande.

     Brässerad anka med calvadossås och syrliga grönsaker för 138 kronor är till utseendet inte så lätt att skilja från den grillade oxen — samma potatis, samma design, ungefär samma fason på köttbitarna. Ankan är tämligen segtuggad. Såsen är i stället riktigt len och fin i smaken. Även grönsakerna förtär man med viss glädje. De hade förtjänat att tronas av läckrare köttbitar.

     Desserterna lyckas ändå i viss mån muntra upp. Isad soppa på honungsmelon med rostad mandel och glasskula för 52 kronor är en ordentlig tallrik fylld med elegant transparent grön soppa, där glasskulan är som en ö i havets mitt. Soppan är något ensidigt söt, vilket må vara svårundvikligt på denna råvara, men annars frisk och kul. Vaniljglass med caramelsås, pepparmynta och smördegsflan för 49 kronor kommer i högrest coupe och är kalasmums. Glassen har karaktär, likaså den förföriska caramelsåsen.

     De muntra desserterna och andra små glädjeämnen till trots, blir det svårt att behålla leendet på läpparna när notan överstiger 800 kronor för två personers middag. Den prisnivån lever inte krogen upp till.

Bong

På MUGGEN
BETYG: en rulle

Toaletterna är rena och rymliga men också sterila, utan något minnesvärt inslag.

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud — för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.