Tempo

Mars 1996
Krogrecension av Bong i Sydsvenskan


Middag:
Tempo Bar & kök
Södra Skolgatan 30, Malmö
BETYG: två stjärnor


Denna lilla krog, med högst 30 platser vid borden och mindre än tio till vid den för dessa proportioner tilltagna baren, har på kort tid fått ett stort rykte. Den är väl för ögonblicket ungefär så inne ett utskänkningsställe kan bli. Kvällen hinner inte bli särskilt sen innan borden fylls av gäster, sedan baren och snart även allt utrymme däremellan.

     Vid det laget har bullernivån nått det mycket påträngande och luften är så gott som avliden, om det inte vore för att dörren ideligen öppnas av nya gäster. Serveringspersonalen, som är en så vänlig duo man kunde önska, har vid det laget nästan dukat under för mängden. De får lika svårt att hinna med, som att borra sig fram i den täta folksamlingen.

     Miljön är tydligt trendig med en kärvt artistisk ton, spretande kanske framför allt mot 60-talet, och då dess töntigare inslag. Borden har perstorpsskivor, stolarna saknar dyna och är inte precis välgörande bekväma, golvet består av grov och åldrad plank. Väggarna är vita med några få, lekfullt enkla dekorationer.

     Menyn är också den skojfrisk och enkel. En handfull förrätter som inte kostar mer än några tior, medan varmrätterna är uppdelade i tre par: två fiskrätter, två kött och två vegetariska. Ingen rätt kostar mer än 90 kronor, vilket lustigt nog är priset för köttbullarna. Dessa är dock tillredda på björnkött, som förstås inte slumpas bort hos charkuterister, och serveras med blåbärssås.

     Desserterna är tre till antalet, med chokladmoussetårtan för 45 kronor i topp. Ännu snävare är vinlistan, där inga märken anges - bara kvantiteter. En helflaska kostar 120, och det visar sig inte finnas mer än två röda viner att välja på, denna kväll - ett lättare och ett något mindre lätt. Också ölen uppdelas på liknande sätt - fat och flaska, med blott alkoholklass och kvantitet angivet.

     Bland förrätterna kan köttgryta verka som en överloppsgärning att inleda sin middag med, men portionen är ganska nätt - dessutom välsmakande, med förvånande återhållen kryddning. I stället har det slösats med vitlök på brödet som serveras till. Priset är nästan ett skämt: 25 kronor.

     För ytterligare en tjuga får man en gratinerad getost, serverad på en brödskiva och omgiven av vackra salladsblad. Det är enkelt, vackert och mycket gott, i synnerhet som osten på ett diskret vis berikats med timjan och honung.

     Det är förstås frestande att som varmrätt ge sig på björnköttbullarna, för att se till vilket högre ändamål björnen bjudit till sitt exklusiva kött, men de är slut vid vårt besök. Man slås av en stilla undran om det kan vara fallet titt som tätt.

     Besvikelsen är hur som helst lätt övervunnen. Fiskgrytan för 75 kronor är tjock och rik på fina fiskbitar med mera. Räkorna i grytan är av imponerande kvalitet, ståtliga och ytterst spänstiga i köttet. Grytans sås har kryddats med såväl viss styrka som syrlighet, men det är framför allt aiolin som klipper till - sprängfylld av vitlök.

     En klick aioli serveras också på toppen av det örtmarinerade lammet i möra och saftiga bitar, för 85 kronor. Potatisgratängen som serveras till innehåller betydligt mer än potatis. Rejäla bitar blomkål och andra grönsaker har rörts ned i gratängen, som man inte kan äta utan förtjusning.

     Desserten grillade marshmallows för 40 kronor är en svåremotståndlig lekfullhet. De stora skumsnasken, som är härligt fluffiga och kladdiga, just på det barnsligt glada vis man kunde önska, har trätts upp på träspett och serveras med delikat pekannötsglass. Toscaäpplet med utmärkt vaniljglass för samma pris, är inte heller någon besvikelse. Frukten har tillretts i liten bytta, med sådana mängder av kanel att man knappt märker vilken frukt som valts - det är denna gång i själva verket päron, eftersom äpplena råkar vara slut.

     Minst lika glädjande som de fina anrättningarna är det lika sköna som ovanliga konstaterandet att denna helkväll för två kostade en bra bit under 500 kronor. För den som ser miljöns tämligen krävande egenskaper som tillgångar i stället för besvär, vore det därför inte svårt att lägga ytterligare en stjärna till de två som här bjuds.

Bong


På MUGGEN
BETYG: en rulle

De två toaletterna är ytterst enkla, med smått chockerande väggfärg och standardinredning enligt modell från gångna decennier.


© Stefan Stenudd

Berättelsen om Bong











Boken om Bong

Bong - tolv år som hemlig krogrecensent, av Stefan Stenudd.
Bong - Tolv år som hemlig krogrecensent

Här är boken om mina tolv år som den hemliga krogrecensenten Bong i Sydsvenskan. Kom med bakom kulisserna på ett arbete som inte är så skilt från spioners. Ta reda på vad som rörde sig i den här recensentens huvud - för att inte tala om de många heta reaktionerna. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.